Maja Stopek

Framtidsveckan för våra barn

2012-02-10T17:38:00.005+01:00

Plötsligt tystnar han och rösten brister. Han vänder sig mot kvinnan och säger "nu för du ta vid". Hon förstår först inte varför, men hoppar sedan upp på golvet och fortsätter att tala inför de fyrtiotalet människor som samlats. Hur ska vi gå vidare undrar hon, för det är ju för honom och hans vänner, som vi gör detta. Hon håller upp en tidningsbilaga med en bild av ett barn. Över honom står det Framtidsveckan.

Mannen som närapå brustit i gråt, hade berättat om det läge vi idag står inför. Om klimatförändringar, artutrotning och kemikalier i vår natur som eskalerat de senaste decennierna till oanade proportioner. Han hade berättat om hur unga män idag får allt sämre spermiekvalité av kemikalier och hur en art försvinner var tjugonde minut. Det var när han förklarade att Framtidsveckan inte är ett jippo, utan har ett stort allvar finns bakom och att vi gör det för våra barn, som hans röst brast. Precis som jag själv fick han väl bilden av sina egna barns ansikten för sig och kände skam för vad vår generation åstadkommit med vår planet. Och hopplöshet inför den oförmåga vi har att göra något åt det. Invanda som vi är i våra levandssmönster och vår konsumtion.

Men håll utkik efter Framtidsveckan. Ett sätt att se vad som görs i positiv mening för att göra något för en hållbar framtid för vår planet och vår byggd. Och gör det för Evin och alla andra barn: Keep my earth clean.

Slutet för den käcka rosens parti eller?

2012-01-02T18:26:00.008+01:00

Så har då ett nytt år börjat. Året som är det år då Inkakalendern slutar. Det folk som för 600 år sedan i Peru så korrekt lyckades tyda himlavalvet och dess stjärnors gång med astronomisk korrekthet, men som så många andra med dem, med astrologisk tolkning. Varför Inkakalendern slutar just nu - ja, det är det nog ingen som vet. Men att spekulera kring om det betyder världens slut gör tillvaron lite mer spännande. Ungefär som internethaveriet som väntades när tiden slog 2000.

Själv känner jag mig lite lagom domedagsaktig. Men inte för Inkakalenderns skull utan för att jag ser hur allt bara rullar på allt fortare åt ett håll som jag får ångest av. Ord som solidaritet och offentlig konsumtion är inte längre begripliga. Istället är det den privata konsumtionen och självförverkligandet som står i centrum. Ett självförverkligande som vi, i vår del av världen, ser som vår rätt och vårt eget fria val. Det finns mängder med livsstilar att välja på. Världsresennär, storkonsument av ny teknik, gourmet av kanske världens kök eller kanske av det närproducerade och ekologiska matvaror.

Idag finns det till och med livsstilinvandrare och utvandrare. Där man inte flyttar för att söka försörjning eller fly, utan för att kunna leva kanske i samklang med naturen och öppna ett litet ekologiskt pensionat. Ja, allt det där som vi i vår del av världen, där vi har mer än väl råd, ser som vår rätt. Här där vi gladeligen konsumerar resurser som om vi hade tre eller kanske till och med fyra planeten jorden.

I mellandagarna så var jag i det stora köpcentret med min mor och min vuxna dotter. Min dotter plockade åt sig ett plagg här och ett där. Själv hittade jag den raraste lilla skål och de finaste små dukar (ja, här ser du måste ha skålen). Ja och så var det allt lite här och lite där med. Min mamma valde efter mycket velande ut en vacker blus till sig själv. När vi så vandrade fram i värmen, bland folkvimlet, så tittar min mamma lite frågande på mig och min dotter. Sedan gjorde hon klart för oss hur märkligt det känns när vi båda bara plockar åt oss allt som vår lust vill ha. Att vi inte ens gjorde det med minsta tveksamhet. Borta är för min och min dotters generation de tidigare generationers sparsamhet och praktiska läggning. En sparsamhet som de ärvde från sina föräldrar och från fattigsverige. Ett Sverige som det var då en gång, när det parti jag tillhör, var stort och det statsbärande partiet.

Idag så rasar det i botten. Partiet har svårt att hitta sin identitet i Alliansens Sverige. Ett Sverige, som jag sa, av privat konsumtion och självförverkligande i motsats till offentlig konsumtion och solidaritet.

Partiet har blivit en käck smajliros och en ansiktslös massa av partimedlemmar. Utan ledning och utan röst. Och så, vi saknar vår solidaritet, och så, vi saknar vår offentliga konsumtion. Men till vilken nytta ska det vara, det har vi inte riktigt hittat en motivering till. För allmänhetens världsbild är inte den världsbild som Socialdemokratin en gång byggde, utan världsbilden är den av rikedom och oändlig tillväxt. Förnekelsen av - klimatförändringar, slutet på den billiga oljan och finanskollaps - är stark. Samband mellan dessa tre fenomen kan svåreligen ses. Framförallt om man ägnar en av dem i taget uppmärksamhet och försök till åtgärder. För att dessemallan sticka in lite självförverkligande och privat konsumtion. För hur kan dessa tre stå för dörren när vi dignar i allt detta överflöd?

Kanske har den käcka smajlirosens parti gjort sitt? Förhoppningen är då att andra partier, som maskrosens parti t.ex. då anammar solidariteten och den offentliga konsumtionen. För när vi står inför de svårigheter som de tre hoten kommer att orsaka då kommer vi att behöva detta. En väl utbyggd infrastruktur som bygger på annat än fossila bränslen och nya sätt att fördela det vi har.

Tanken på att det var dags att börja skriva lite här var när jag läste ett inlägg på Björn Sundins blogg idag. Där han har som nyårslöfte att lova att inte begära att någon partikamrat utesluts. Att han aldrig begärt någon utesluten, tyckte han inte hörde dit. Sundin är bara en av alla - och nu jag med - som skriver om vårt partis tillstånd. Vi som inte heller lyckats ta rodret och göra vår röst hörd.

Själv tror jag att det står mig närmre till hands att utesluta sig själv ur den käcka rosens parti. Själv har jag svårt att se vilken politik mitt parti har tänkt sig att föra överhuvudtaget. För som jag sa, så saknar partiet både ledning och röst. Och inte är det de ledandes fel. För själv har jag heller inte gjort mig ett namn, varit stark och format en god politik för mitt parti. Att vi när vi skulle välja partiledare inte hade en hel drös med förtroendeingivande och välkända politiker att välja bland, är ju knappast Juholts fel. Förtroende måste man ju bygga upp från grunden hos folk och det är ju något som ingen annan, av de då föreslagna kandidaterna, hade gjort heller. Det fanns ingen Palme eller ens en Wahlström att ta över rodret.

Så med ett nytt år framför mig så funderar jag över på vilket vis jag kan göra nytta här i världen om jag är med i den käcka rosens parti? Eller om det möjligen är på något annat sätt jag ska försöka? Eller så kanske jag ska ge mig in i det här med självförverkligande - lite resor runt världen - blundande för vad flygplan släpper ut. För det kan jag väl ändå få unna mig, jag menar jag som hade köpstopp i ett helt år. Jag har väl gjort mitt? Visst är jag rätt helig? Jag har ju dessutom som nyårslöfte att skänka bort fler leenden. Ja menar det kostar ju inget och kan göra så stor nytta.

Den ifrågasättande generationen med....

2011-06-04T08:59:00.004+02:00

Vi kan aldrig ta för givet att just demokratin är här för att stanna. Dialog och diskussion kring demokratins värde och dess alternativ måste för alltid vara en levande debatt. Gårdagens debattartikel i DN av Staffan I. Lindberg på Statsvetenskapliga Institutionen på Göteborgs Universitet talar sitt tydliga språk. Jag är som lärare på högstadiet inte förvånad att undersökningen visade att allt för många unga människor både kan tänka sig att sälja sin röst till den som betalar och kan tycka det vore bra med en stark ledare som kunde strunta i riksdag och val. De spekulationer som denna artikel och dagens ledare i DN ägnar sig åt, skrapar bara på ytan, av vad som kan vara orsaken till att unga människor kan se det på detta vis. Att vara mer intresserad av sitt eget självförverkligande och att man "glömt" värdet av demokrati, när man växt upp långt ifrån kalla krigets skugga och att man i dagens värld t.ex. ser Kinas framgångar som önskvärda.

I mitt klassrum har dialogen varit levande i just demokratifrågan och just att den får vara levande och att man får ge uttryck även för funderingar över önskan på en stark ledare, är ju själva grunden för en demokrati. Tillåtelsen att få fundera och väga för och nackdelar mot varandra. För just i möjligheten vad en ledare som inte behöver lyssna på andra kan åstadkomma, både i gott och ont, måste vara i fokus på denna diskussion.

En fråga som mina elever oroas över, då fjärran från den bild som ges av den själviska tanken om självförverkligande bara (även om denna tanke ofta också finns hos de unga), är oron för vår jords framtid. Avsaknaden i förra årets valrörelse i frågan, som om klimat, energi och resursbrist inte vore ett hot, snurrade valrörelsen på med hopp om tillväxt och jobb. Eleverna är nog så klarsynta att se denna brist, många av dem, och också klarsynta nog att förstå att krav på åtgärder inte är gångbara i en valrörelse, med budskap om att vi måste sansa oss och skära ner på vår konsumtion och mera dela det som vi har. I detta sammanhang har tanken på diktatur då även dykt upp. Om inte demokratin kan rädda jorden, då måste vi ordna det på ett annat vis.

Med blickar mot Kina och dess lagstiftande församling, som är den församling i världen med flest experter och högutbildade, där man "tar tag" i problemen och går i bräschen för ny grön teknikutveckling. Då är det inte konstigt om unga blickar ditåt. Det ÄR ett dilemma och inte alldeles lätt att veta hur man ska lösa våra problem och enkla lösningar blir lätt svaret. En stark ledare som kan göra precis det som behövs.

Vad de unga många gånger då helt har missat är att i den stund man överlämnar sina röster, sin egen möjlighet att påverka, i händerna på den starke ledaren så har man också förlorat kontrollen över vad ledaren genomför. För de unga är i grunden inte intresserade av att inte få göra sin röst hörd, så är det inte alls, för vi har fostrat just den kritiskt tänkande generationen, som ifrågasätter och då även vår syn på demokrati. Där någonstans i klassrummet startar då ibland längtan efter ordning. I klassrummet där vi vill att våra unga ska lära sig att vara självständiga, få göra sin röst hörd så uppstår dilemmat av att vem ska då styra och hur ska då ordning skapas? Så någonstans är det nog i detta också tanken på en stark ledare väcks - när man vill ha lugn och ro i klassrummen med. Och där, ja där har lärarutbildare en oerhört viktig roll och det är i att skapa en lärare som är den demokratiska starka ledarens om kan visa för ungdomen hur demokrati kan genomföras och ändå leda till ett gott klimat och ett gott samhälle. Och nej, jag tror inte att de unga skulle låta en stark ledare dra iväg på fel håll, till det är de allt för kritiskt tänkande och självständiga.

Arktis jordens blod

2011-05-14T09:14:00.006+02:00

Det är med stor oro jag ser hur man nu från alla håll börjar närma sig Arktis med tillväxt av pengar för ögonen. När Ryssland nu satte upp sin flagga på Nordpolen, monterades den på havsbotten istället för uppe på isen, som man gjorde förr. Det låg något tryggt och förgängligt i forna tiders krav. Där isarna kunde flytta på sig och skydda djupen och och Arktis myllrande djurliv. En plats på jorden som man har kunnat betrakta som det mest rena och mest näringsrika vi har. Där Golfströmmen söker sig upp längst Skandinaviens kust för att vända och fylla på med näringsrikt, kallt och rent vatten för att återföra och befrukta de sydligare breddgraderna igen. Som ett hjärtas pulserande slag för jorden.

Greenpeace försöker göra sin röst hörd när oljebolag vill provborra efter olja. Carl Bildt skrev i DN i förrgår om de förhandlingar om Arktis som finns idag och de krav som olika länder ställer. Inga kriterier för vem som har rätten att äga Arktis finns. Här blir det en strid och vem som förlorar, det begriper ju vara och en. Om striden slutar med vinst för någon som kan exploatera Arktis, så blir det förlust för oss alla. Vinst blir det bara om vi väljer att göra hela Arktis till ett fridlyst område.

Bildt talar vidare om vikten av värna miljön, men i Bildts värld handlar det om att t.ex. hitta på regler runt hur vi ska förebygga risken för oljeutsläpp i Arktis och han talar även om de mineraler och andra ekonomiska värden som finns i Arktis, som han förutsätter att människan nu ska exploatera. Som om det är givet att vi ska.

När isen smälter bort allt mer i Arktis blir havsytan frilagd. Öppet vatten suger åt sig värmen i solens strålar. Förr var det istället istäcket som reflekterade bort solens strålar. Så minskande isar får bollen rullning till en allt snabbare nedsmältning. Och där i iskanten står oljebolaget Cairns redo att provborra. Och Arktisk är djuphav, de vill provborra på 1500 m djup. Samma djup som Deep Water Horizon stod på Mexikanska golfen. Kanske kan Bildt då förhandla fram några dokument med rådgivande säkerhetsföreskrifter, så att ingen olja läcker ut.

Sedan till frågan att bryta mineraler. Arktis till skillnad från Antarktis har ju ingen landmassa, så var ska man bryta? Och hur kan man bryta på ett rent och säkert sätt på havsbotten? För mig veterligen är landmassan i området - Grönland - redan upptaget av Danmark.

Och striden fortsätter - går att läsa i DN igår och som alltid dagen efter i NA - om vem som ska äga Arktis. Länder som Ryssland och Canada, som har sina kuster mot havet, hävdar givetvis sin rätt och andra länder sin historiska rätt. Sverige och Bildt hävdar sin genom att vi haft forskningsfartyget och isbrytaren Oden på plats tidigare.

Under tiden så blottas havsytan allt mer och Arktis framtid ser allt mer mörk ut. Det friska näringsrika havet som varit jordens blod i hjärtat Golfströmmens pump är snart ett minne blott.

Det blir som vi tänker

2011-04-25T10:20:00.006+02:00

Vad krig är och krigets historia

Krig är ”storskaligt organiserat våld mellan politiskt organiserade grupper”.Man har ibland haft definitionen att minst 1000 dödsoffer ska finnas för att det ska betraktas som ett krig. På senare tid har dock krigen förändrats så då utesluter det en del konflikter. Så det är inte alltid ett bra kriterie.

Krig har genom tiderna förändrats. Under antiken träffades man på slagfältet och gjorde upp i strid och då var det i huvudsak soldater som var offer för krigen. Men plundring har i alla tider setts som en del av kriget, då det var ett sätt att proviantera och då även skedde våld mot civilbefolkningen med.

Under medeltiden kom borgen (sådana fanns även under Antiken – framförallt grekernas tempel – som Akropolis var också ett ställe att söka skydd) så blev krigen mer utdragna. Det var svårt att inta borgen och långdragna belägringar gjorde att det kostade att föra krig och därmed gjorde väl byggda borgar att man undvek strider och mindre feodala riken kunde uppstå och överleva.

Det som senare kom var krig mellan stormakter, både till havs och till land. Även detta på slagfält. Soldaterna var väl synliga, i klara färger, för att inge skräck och visa det stora antalet. Detta kom att förändras i om med industrialiseringen där massproduktion av vapen och nya vapen gjorde dödandet till en slakt. Även om det amerikanska inbördeskriget var det första industrialiserade kriget, så var det först under första världskriget som man kunde se dess full potential. Kulsprutor och handgranater chockerade båda stridande sidorna, som trott att segern var inom någon vecka. Och man grävde ner sig i skyttegravar och ägnade fyra år åt ett stillastående krig på västfronten, med en slakt som man aldrig tidigare hade skådat. Dödsläget bröts med nya vapen och nya maskiner. I form av pansarvagnar som gjorde att man kunde skydda sig från kulsprutorna och även flygplan användes mot slutet av kriget på ett mer effektivt vis. Första världskriget kan väl sägas vara det sista kriget som fördes i huvudsak på slagfältet. Efter det har alla krig blivit sådana att det i lika stor grad involverar civilbefolkningen. Framför allt är det då flyget som har ändrat på detta. Andra världskriget kom att ha ett större antal civila offer än militära.

I och med atombombens uppfinning och andra världskrigets slut så har krig förändrats. Tidigare har det handlat om stater som gått i krig mot varandra. Nu hade de två stormakterna Sovjet och USA sina kärnvapen och fler stater därtill och det gjorde att en maktbalans i terror upprätthölls. Någon regelrätt varmt krig kom inte att föras mellan stormakterna under det kalla krigets tid – slut 1989 (Berlinmurens fall). Men enligt realismens sätt att se det så är det just denna terrorbalans med hot om absolut förintelse som gjort att vi haft fred mellan dessa stormakter under så lång tid. Atombomben fyllde alltså då sin funktion. Gustavsson och Tallberg tycks se det som en självklarhet att så är fallet.

Den krisföring som sedan funnits har i oftast handlat om inbördeskrig och under kalla krigets tid då inte sällan med stöd av stormakterna, utan de behövt gå i regelrätt strid med varandra och riskera kärnvapenkrig. Tillfällen då kallt krig blev varmt, som Vietnamkriget, Koreakriget ochAfganistankriget. Sedan 90-talet har de flesta krig fortsatt varit inbördes och i den tredje världen. Inte minst har upplösningen av de forna öststaterna lett till inre konflikter. Alltså har kriget gått till att bli ett lands interna angelägenhet från att har varit mellanstatlig.

Om krigets framtid finns olika syn på. Från det att då krig ej längre ses som moraliskt försvarbart så kommer det att upphöra. Detta kan man redan se mellan demokratiska och industrialiserade länder, där verkar det idag som nästan otänkbart. Men andra ser det som att krig alltid kommer att finnas. Det har funnits långa perioder av stormaktsfred förut, så det kan förändras.

Själv är jag väl benägen att se det på detta sätt, tyvärr. Så länge vi kan ha tillväxt och jordens resurser räcker till, så kan säkert freden bestå mellan demokratier, men vad händer när det blir brist på energi framför allt? Hur står sig då konkurrensen och viljan att inte använda vapen, när tillväxt som man inom den liberala synen ser som så nödvändig inte är möjlig för alla på en gång? Här måste vi då ändra vår syn på människans möjligheter och går från the grand theories som realismen och liberalismen utgör och se på fler möjligheter till att styra vår framtid. Annars är risken stor för fler krig och att vi går mot en brun värld. Någon som målar upp det vi behöver göra på ett målande och positivt sätt är Hans Rosling.

Ett tredje sätt att se det enligt Gustavsson och Tallberg är att kriget kommer att förändras. Från mellanstatliga krig mot inbördeskrig i diktaturer, terrorism och organiserad brottslighet.

Hur uppkommer krig enligt forskningen

Forskningen om krig har funnits länge. Från början var dess huvudsakliga syfta att försöka hitta mönster för hur krig på bästa sätt kunde vinnas. Detta finns nedskrivet i Kina redan för 2500 år sedan. Det var först på 1700-talet som Kant började undersöka hur krig kan undvikas. Dessa idéer låg sedan till grund för Woodrow Wilsons initiativ till Nationernas Förbund som fredsprojekt. Fortsatta funderingar på hur krig kan undvikas har både handlat om synen på på ett försvar som avskräckare och att då vapenbalansen som fredsbevarare. Inte minst har man sett, som jag sagt, kärnvapen som den terrorbalans som bäst skapar fred. Detta i den rationalistiska forskningen. Den har dock blivit kritiserad av bl.a. Carl Sagan som sett risken allt för stor att någon missförstår och ändå startar upp ett kärnvapenkrig. Dessa vapen är enligt denna syn ingen garant för fred.

Själv är jag givetvis benägen att hålla med, det är bara genom ren tur och lite skicklighet som världen kunde fortsätta att vara beboelig. Det höll på att få en ända med förskräckelse när jag bara var halvåret gammal år 1962 under Kubakrisen.

Hur uppkommer då krig. Gustavsson och Tallberg beskriver tre olika anslysnivåer. Individnivån där man har studerat historiska personer som Hitler och Napoleons agerande som det som gav upphov till kriget. Man kan även betrakta det ur en statsnivå, där statens struktur är förklaringen till om krig inleds. Här ser man då t.ex. demokratier som mindre benägna att starta krig. Detta ur ett liberalt perspektiv. Även det marxistiska menar att kommunistiska stater inte strider mot varandra, en internationell solidariet mellan proletärer. En tredje nivå är förklaringen till krig på systemnivå. Detta är ur realismens perspektiv, där man ser det som att det mellan stater uppstår anarki och därmed finns aldrig någon garant för fred och tryggehet mellan stater. Därmed kommer stater alltid att rusta för att försöka hålla sig med mer maktmedel i avskräckande syfte mot andra länder.

FN:s fredsbevarande och fredsframtvingande roll

När det gällde förhandling mellan länder så var det i början i första hand till för att hindra krig och ändå kunna förhandla fram fördelar för sitt eget land. Detta gjordes genom diplomati – den klassiska som skedde hemligt. Att de var hemliga berodde på att man på det viset såg sig ha möjligt att förhandla, och även få motståndaren till eftergifter, utan att denne skulle förlora ansiktet gentemot sina medborgare, och få opinionen mot sig. Detta var bilateral förhandling. Efter första världskriget kom istället förhandlingarna att vara inriktade mot fredbevarande. Det i sig själv ansågs vara en fördel. Jag tror att detta beror på att just första världskriget var det första kriget som så tydligt visade att krig inte har några vinnare – åtminstone inte det industrialiserade kriget.

I och med FN:s bildande efter andra världskriget – som jag ser det - så kom den första multilaterala diplomatin in i bilden på allvar. Även om försök gjorts redan efter första världskriget givetvis i genom NF. Det som skiljde NF och FN åt, var att det första i huvudsak ägnade sig åt att bevara fred, medan FN även har i uppdrag att stärka de mänskliga rättigheterna och verka för social utveckling. Alltså mycket mer än en fredsmäklare. Utan istället för att stärka de saker som bidrar till en stabilare värld. Idag är mycket av förhandlingarna fortfarande dolda, just för att man inte ska låsa sig vid en position för tidigt. Man använder snarare media för att undersöka opinion för olika frågor än att öppet informera om vad som är på gång. En annan multilateral förhandlingsmiljö, vid sidan om FN, är EU. Jag anser att det är förklaringen till att EU:s transparens därmed inte kan vara densamma som inom en nations egna angelägenheter. Men detta är givevis både på gott och ont. Ja, det var lite bakgrund och nu över till FN:s roll som fredsmakare.

När det gäller FN:s arbete för fred och säkerhet så ligger det på säkerhetsrådet. Säkerhetsrådet har femton stater som är med – varav fem stycken är permanenta. De permanenta går tillbaka till läget efter andra världskriget och är länderna USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike och Kina. Övriga platser roterar mellan FN:s övriga medlemsländer. Beslut i säkerhetsrådet är bindande för medlemsstaterna. Det är däremot inte besluten i generalförsamlingen, där alla medlemsländer har en plats och en röst. Generalförsamlingen utfärdar bara rekommendationer i form av resolution, deklarationer och konventioner, som medlemsländerna kan välja att skriva på eller ej. Att fred och säkerhet ligger i säkerhetsrådet är givetvis problematiskt då varje medlem dessutom har vetorätt mot beslut. Vilket hindrade det att agera framför allt under kalla kriget många gånger.

Säkerhetsrådet har alltså militära maktmedel i sina händer när det gäller att tvinga fram fred. FN kan därmed genom säkerhetsrådet genomföra fredsbevarande operationer och obeservationer. Där medlemsländer ställer sina styrkor till förfogande att i det blåa baskrarna, finnas på plats för att finnas som en kil mellan de stridande och med de stridande parternas samtycke. Utan att för den delen ta aktiv del och välja sida. I början handlade dessa operationer om att finnas på plats mellan stridande länder. Sedan 1988 har en ny typ av operationer ökat att allt mer, då allt fler konflikter dykt upp i världen som är inomstatliga. Som jag ser det bland annat som en effekt av öststaternas upplösning. Denna typ av inblandning blir därmed även mindre känslig i FN, då det inte handlar om att förhandla mellan länder. Utan att ett land i inbördeskrig istället får hjälp.

En ny sorts operationer har nu även växt fram, de fredsframtvingande. I denna saknar man parternas samtycke och FN går in för att skydda befolkningen. Här kan det vara allt ifrån att gå in för att se till att humanitärt bistånd kommer fram till regelrätta militära operationer som den Libyen idag.

Detta är en ny sorts roll för FN som är mycket problematiskt i mina ögon. Med tanke på den så utbredda synen på internationella relationer som realismen har, så luktar det i detta perspektiv maktutövning lång väg. Här kan man då se FN:s roll som de mäktiga och styrande ländernas verktyg. I detta perspektiv så handlar det då om oljan i första hand, som jag ser det. Västvärldens beroende av oljan i Nordafrika och Mellansöstern. Lättare är att handla i länder utan konflikt och styret spelar då mindre roll. Även marxistiska perspektivet kommer fram till samma svar.

När det gäller det liberala perspektivet, så handlar det om just det som FN står för officiellt. Sprida mänskliga rättigheter, välstånd och fred. Fjärran är all egennytta, utan det hela går bara ut på att skapa en fredligare värld, för ömsesidig handel och välstånd.

Ingendera av perspektiven ger en uttömmande bild som jag ser. Sanningen ligger givetvis i dem alla tre. Här handlar det om många aktörer och de har olika motiv. De som idag höjer sin röst för att FN ska göra något i Syrien gör ju det säkerligen med befolkningens bästa för ögonen. Därför är inte något hela sanningen. Det får oss att inse att sanningar är konstruerade och går att konstruera. Därför är jag mycket intresserad av just konstruktivism, som en ny teori att använda när det gäller internationella relationer. I detta så gör man även människan till den som kan handla och skapa sin egen framtid, vilket är oerhört sympatiskt. Men kan givetvis även var skrämmande. Det betyder ju då även att vi kan skapa en sociala mönster och insikter där diktatur och brun politik är gängse, lika väl som vi skapar en sociala mönster och insikter som går ut på att ha omsorg om jorden, människorna och för en rättvis fördelning. Men det viktiga är att vi ger oss själva möjligheten till att påverka och till att se att vi har den möjligheten. För det blir som vi tänker.

Fakta hämtad ur "Internationella relationer" av Gustavsson och Tallberg

Om det ändå vore slumpen och inte kön som avgjorde

2011-04-20T13:12:00.003+02:00

Om det är kontroversiellt att diskutera könsfrågor på internationell nivå, det har jag ingen aning om. Men givetvis kan de då handla om saker som att olika kulturer/stater måste ha sin rätt till självstyre. Med tanke på hur då Nordafrika och Mellansöstern – t.ex. Saudi Arabien med 0% av kvinnlig representation i sin styrande församling. Vad mer intressant är, är att forna öststater återgått till att få en minskad representation av kvinnor efter kommunismens fall. Vilket väl borde bero på att makten då ändock utgick från ett få antal män – även om man gav sken av att det var från en jämställd församling som styrde. (Bergqvist m.fl.s.29ff)

Givetvis måste det förändras så att styrande församlingar runt om i hela världen blir mer jämställda. Det skulle jag förvånas över, om det finns någon här i Sverige idag inte skulle hävda. Med fifty fifty av världens befolkning som män och kvinnor utgör (ja, inte helt – det saknas mängder av kvinnor i världen pga av mord och förtryck) så borde ju även snittet på världens styrande församlingar ligga på fifty fifty. Över hälften kvinnor i en del länder och under hälften i andra, borde det vara om slumpen som styrde. (Bergqvist m.fl. s.28f) Vi har ju idag i Sverige argumenten – inte minst från moderatkvinnor – att det inte ska spela någon roll med kön, utan att det ska vara kompetensen som är det som avgör om man får en position, antingen det gäller näringsliv eller det offentliga politiska livet. Då är man bra naiv om man tror att det ska räcka.

Det är så oerhört mycket som ligger bakom vem som får de ledande posterna. Inbyggt i vår kultur är mans- och kvinnoroller djupt rotade och det finns så många vardagsmönster som styr vem som håller vem om ryggen. Ta bara valet av vem man väljer att gå ut på lunch med. Här är det fortfarande så i dag, i det land som kommit allra längst, vårt eget Sverige, en segregering utifrån kön. Jag är inte förvånad att även gamla demokratier – USA t.ex. - där man inte haft någon form av kvotering har så låg andel av kvinnlig representation i sina styrande församlingar. Och jag tror inte att det enbart beror på att de inte har proportionella valsstystem. Då enmansvalkretsar har en tendens att gynna de redan etablerade – då det är riskabelt att satsa på en ny häst – och de etablerade ofta är män. (Bergqvist m.fl. s33 och 41)

Det finns så mycket inbyggt i maktstrukturer som gynnar män. Ta bara information som maktmedel. Där informationen även ges i informella sammanhang – ute på den där lunchen t.ex. Information som maktmedel kan ju ges som belöning eller undanhållas som bestraffning. (Gustavsson och Tallberg s.173)

När man sedan tittar på vilka positioner kvinnor får i t.ex. regeringar, så är de oftast poster med så kallat ”mjuka” frågor, som välfärd och omsorgsfrågor. Medan männen posterna med de ”hårda” frågorna som utrikes- och finanspolitik. Även detta gynnar männen, då man rekryterar till de allra högsta posterna ofta utifrån de ”hårda” posterna. (Bergqvist m.fl. s.37f) Själv har jag lite svårt för att se mäns och kvinnors intresseområde som så olika. Men att de är olika visar ju studier på våra medborgare, där man kan urskilja mans- och kvinnofrågor. (Bergqvist m.fl.s.97) Att fördelningen i politikområden skulle vara av naturen given har jag dock lite svårt att ta till mig, som särartsfeminismen menar. (Gustavsson och Tallberg s.119) Här handlar det givetvis även om vår kultur där vi skiljer och fostrar män och kvinnor olika. Kanske är det som en del i kvinnorörelsen säger, att om kvinnor får mer att säga till om i internationella frågor som får vi större chans till fredliga lösningar på konflikter.

Själv tror jag dock att det handlar mer om vi med tiden kommer att frångå synen på människan som realismen har, där staten liksom individen bara kan se till sin egennytta i sitt handlande. Eller som liberalismen ser det, som att marknaden löser allt. Bara vi handlar med varandra så blir det bra. (Gustavsson och Tallberg – boken i stort). Istället finns det andra dimensioner som vi människor bara börjat nosa på i vad som styr en individs och en stats handlade, som vi själva kan styra över, vi människor som kollektiv. Vi kan nämligen konstruera mer sunda normer och sedan se till att de får spridning och gillas. Och se handlandet som inte förutbestämt utan möjligt att skapa – att handlandet både styrs av det materiella och de sociala strukturerna, så som konstruktivismen menar.

Kanske har kvinnor i vår kulturs fostran fått mer av detta – det går att se inte minst i de frågor som kvinnor lyfter fram som de viktigare – som avveckla kärnkraft, tolerans mot homosexuella och sextimmars arbetsdag. (Bergqvist m.fl. s.97) Men en sak är given vi ska inte behöva i EU ta ”familjfoton” som den i Gustavsson och Tallberg (s.110) visar på EU toppmöte 2005 i Bryssel, där rad på rad av män breder ut sig – alla i samma kostym och den enda kvinnan skyms av två män som skakar hand med varandra.

Litteraturen jag referar till är:
"Internationella relationer", Gustavsson och Tallberg
"Kön och politik", Bergqvist m.fl.

Två av Sveriges Ekokommuner - ett miljönätverk och dess påverkan på dessa kommuner

2011-03-27T13:18:00.002+02:00

Tyvärr så kommer inga fotnoter med källhänvisningar med i denna form.

Maja Stopek
Statskunskap A II
A-rapport den 27 mars 2011
Örebro Unviversitet

Problemformulering

Jag kommer att undersöka hur två kommuner har påverkats av att vara medlemmar i Sveriges Ekokommuner. Sveriges Ekokommuner bildades 1995 (1992-95 förprojekt) 1 och det är ”en ideell frivillig samarbetsorganisation för kommuner som beslutat att arbeta strategiskt och systematiskt för hållbar utveckling”. 2 Inledningsvis utreder jag bakgrunden till föreningens ideologi och dess politiska kultur.

I själva undersökningen tittar på på Helsingborgs kommun som varit medlem sedan 1994 och som dessutom har ordförandeskapet för Sveriges Ekokommuner, alltså en kommun som varit med länge. Jag tittar sedan även på Jönköping som blev medlem först 2008, fast som tidigare haft medlemskap i Uthållig kommun, ett annat nationellt klimatnätverk 3. Det jag vill utreda är:

Hur har kommunernas målformuleringar i miljö- och hållbarhetsfrågor påverkats av att vara medlem? Hur har Sveriges Ekokommuners ideologi och politiska kultur påverkat dessa formuleringar?
Vilken roll förväntas politiker, tjänstemän och kommunmedlemmarna ha i detta arbete? Hur slår t.ex. New Public Management igenom?

Bakgrund och teori

Sveriges Ekokommuner har som vision att alla kommuner skall i sina beslut beakta fyra hållbarhetskriterier:

” 1. Ämne från berggrunden får inte öka i naturen.
Villkoret innebär att vi skall sträva efter att minska spridningen och nyanvändningen av material som hämtats ur berggrunden, exempelvis tungmetaller och olja. Detta kan ske genom att minska användningen av dessa ämnen och samtidigt öka återanvändningen av de ämnen som redan finns i samhället.

2. Ämnen från samhällets produktion får inte öka i naturen
Villkoret innebär att vi skall arbeta för att minska miljöpåverkande utsläpp från samhällets produktion och energianvändning. Detta kan exempelvis ske genom att öka vår återvinning av källsortering samt sträva efter att minska förorenande utsläpp till luft och vatten.

3. Det fysiska underlaget för naturens kretslopp och mångfald får inte utarmas
Villkoret innebär att vi inte ska använda våra resurser i en snabbare takt än vad naturen hinner återskapa dem. Vi ska till exempel undvika att förbruka mer skog och fisk än vad som motsvarar återväxten. Det innebär också att vi skall undvika att rubba balansen i ekosystemet, såsom att ändra grundvattenflöden, skapa jorderosion eller asfaltera över bördig jordbruksmark.

4. Vi ska ha en effektiv och rättvis resursfördelning så att människor kan tillgodose sina behov
Även om alla ovanstående villkor är uppfyllda kan ett samhälle inte bli långsiktigt hållbart om inte människor mår bra. Ett socialt hållbart samhälle karakteriseras av att det tillgodoser de mänskliga behoven för alla människor.”

Varje kommun har två kontaktpersoner varav den ena är politiker och den andra tjänstman. 4

Vad det gäller de mänskliga behoven lyfter Verksamhetsplanen fram den chilenske ekonomen Manfred Max-Neef definition av mänskliga behov. Dessa är fysiska behov, trygghet/beskydd, engagemang, avkoppling, tillgivenhet, förståelse, kreativitet, identitet/mening och frihet. Här är det endast de två första som är basbehov för överlevnad. De övriga behoven går snarast in under den politiska kulturen som är postmaterialistisk som Hauge och Harrop beskriver i Comparative government and politics.

Postmaterialism är en politisk kultur som växte fram från 1960-talet och framåt i framförallt västvärlden. När industrialiseringen och den ekonomiska tillväxten lyckats skapa ett aldrig tidigare skådat välstånd och människornas fysiska behov inte längre stod i fokus, så gjorde det att andra värden växte fram, värden som ekologi, kärnvapennedrustning och feminism. Framförallt de rika skandinaviska länderna fick denna politiska kultur ett starkt fäste och mindre i fattigare europeiska länder som t.ex. Grekland. I ett land som USA var det framförallt de unga och välutbildade i stater som Californien som fick denna syn på tillvaron, en mer progressiv syn. På samma sätt så har det i Europa varit främst en politisk kultur för eliten och de välutbildade. 5

Jag tror att idag håller frågan om hållbar utveckling på att växa sig allt större och då i första hand bland välutbildade. Jag tycker mig se hur denna grupp väljer närproducerat och ekologisk mat och att detta blir den nya trenden. Man har råd och man väljer det som man anser vara bra för jorden. Vi har idag råd att beakta de fyra hållbarhetskriterierna som Sveriges Ekokommuner ställer upp. Eller åtminstone att försöka beakta. För att uppfylla det fjärde kriteriet om att tillgodose människors behov och rättvist är ju relativt. Vad är tillräckligt när det gäller de grundläggande fysiska behoven är något vi ännu har att ta ställning till? Med en postmaterialisk politisk kultur finns möjligheten att likställa de även icke-materialistiska behoven som Max-Neef lyft fram. Fast risken är väl att för att åstadkomma en hållbar utveckling kan vi behöva tumma på de fysiska behoven. Som ett exempel så kan kanske inte bilar vara allmängods i framtiden om man skall kunna hålla de tre första hållbarhetskriterierna. Hur många skulle anse att bilar inte är ett grundläggande behov i västvärlden?

Stig Montin skriver att man på senare tid har i Sverige och kommunerna riktat om synen något på hur man skall uppnå det hållbara samhället. På nittiotalet handlade det om Agenda 21 med fokus på ett hållbart samhälle ur socialt, ekonomiskt och ekologiskt hänseende. Detta har kommit att hamna i konflikt med behovet av ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft. Man har på 2000-talet istället tonat ned det och regeringen satt upp sexton miljömål (inledningsvis var det femton mål som Montin talar om) för både regioner och kommuner att ta hänsyn till. Man anser att ekologisk hållbarhet och ekonomiska tillväxt går att kombinera. 6 Dock har man hela tiden från regeringshåll, både Göran Persson 1996 och Fredrik Reinfeldts regering, sett den hållbara utvecklingen som ett sätt för Sverige att få tillväxt i gröna näringar. 7 Här kan man dra kopplingen till New Public Management, som ett led i dessa nyliberala tankegångar. Jag återkommer till NPM nedan.

Gustavsson visar i sin avhandling Mellan det globala och lokala att vi i Sverige idag har tre olika klimatnätverk för kommunerna. Klimatkommunerna, Sveriges Ekokommuner samt Energimyndighetens program Uthållig kommun. Av Sveriges 290 kommuner är drygt 140 med i något sådant nationellt nätverk. Sveriges Ekokommuner har i dag 80 medlemmar och som policy nätverk fungerar inte hierarktiskt utan nätverksskapande. 8 På samma sätt ser ju också Sveriges Ekokommuner sig själva. I sina verksamhetsmål ser det som att kommunerna skall fungera på flera plan. De ska verka som förebilder och föregångare, som pådrivare och opionionsbildare och som kunskapsförmedlare och en arena för erfarenhetsutbyte. Förutom detta ska kommunerna även arbeta med gröna nyckeltal som rapporteras in. 9

När jag tittar på de två kommunerna är det intressant om man kan se om New Public Management samt mål- och resultatstyrning fått en genomslagskraft även i deras miljöpolicys. När kommunernas ekonomi försämrades på 80-talet växte dessa fram som ett sätt att se om man med marknadskrafterna kunde effektivisera kommunerna. Ovan har vi sett hur både socialdemokratisk och alliansregering räknat med detta, nämligen att miljöområdet ska kunna bli det nya området för ekonomisk tillväxt. Hur kommunerna har påverkats av detta är intressant att se. Ser man det som att den mest effektiva styrsättet är att politikerna sätter upp mål och sedan följer upp enbart, och att tjänstemännen ser till att utföra uppdraget däremellan och gärna då på ett marknadsmässigt effektivt sätt. 10 NPM går steget längre i avpolitiseringen av offentliga verksamheterna. Där man ser verksamheten som producent och medborgarna som kunder. Det ska finnas konkurrens och utförare kan vara både offentliga och privata aktörer. Det viktiga är inte vad de är, utan hur verksamhetens styrs och konkurrensutsätts och att den är helt avpolitiserad. 11

En annan sak som jag tittar närmre på är av vem miljöpolicyn ska utföras. Vilken roll spelar politiker, tjänstemän och medborgare. Hur är det tänkt att man skall få spridning? För den allra största utmaningen för en kommun är inte de saker man själv som kommun kan uträtta i de offentliga verksamheterna utan det är de val som medborgare och företag gör. Här spelar socialt kapital och demokratins genomslagskraft en avgörande roll. Om inte människorna tror på det politikerna vill uträtta är i deras eget intresse så är de knappast genomförbart. Räknar man med den lilla politikens roll i det hela av föreningar, lokala utvecklinggrupper och andra intressegrupper. Vilken roll tänker man sig t.ex. att företagen skall ta? 12

Om man använder Herbert Tingstens analysmodell i tre steg på idéerna bakom Sveriges Ekokommuner så framgår det tydligt som en ideologi.13 När det gäller de grundläggande värdena så tar man tydligt ställning för en rättvis fördelning och att det är viktigt att tillgodose människors behov av resurserna i sitt fjärde kriterie. Alltså kan man inte här sätta detta åt sidan för jordens överlevnad.

När de gäller omdömena om samhället, eller omvärldsanalysen, så talar den sitt tydliga språk i att man ser jordens tillstånd som i kris. Bristande resurser och rädsla för att vi genom att bruka jorden för hårt ska förorena jorden för mycket. Kretsloppstänkande är i fokus. Alla de tre första hållbarhetskriterierna handlar om detta.

När det gäller kontreta handlingsrekommendationer så är det just beaktande av de fyra kriterierna som ligger till grunden för hur man ska handla. Man ska väga för och emot. Det långsiktiga målet ska alltid vara hållbarhet, ren miljö och rättvisa, men på kort sikt kan man behöva tumma på en eller flera av kriterierna för att nå det långsiktiga målet. 14 Dessa fyra hållbarhetskriterier bygger på Det Naturliga steget och dess metodik. Där man ägnar sig åt målbildsarbete för att sedan gå tillbaka och se hur vägen dit bör bli – så kallat back casting. 15

Undersökning

Helsingborg

Helsingborg har ca.125 000 och har varit Sveriges Ekokommun sedan 1994. Miljöarbetets huvudansvar ligger på Miljöförvaltningen men miljöarbetet är uppdelat på många förvaltningar, vilket också tydligt ses i miljömålen. Stadsbussarna går på biogas och många skolor är Grön Flagg Certifierade. Flertalet olika miljöprojekt finns i staden. Kontaktpolitiker är Miljönämndes ordförande Lars Thunberg (Kd) och kontaktjänsteman kommunens miljöstrateg Camilla Alfredsson. 16

Kommunfullmäktige har 65 ledamöter, varav 23 av dem är Moderater och 20 är Socialdemokrater. Moderaterna styr tillsammans med Folkpartier och Kristdemokraterna, men har inte egen majoritet. Sverigedemokraterna har hela åtta mandat och Miljöpartiet sex mandat. 17

Miljöprogram för Helsingborgs stad 2011-2015

Man behöver inte ta sig långt in programmet förrän man tydligt kan skönja samma tankar och samma ideologi som i Sveriges Ekokommuners fyra hållbarhetskriterier. Hela programmet inleds med detta som kommunstyrelsens ordförande och ordföranden för den politiska styrgruppen.

”För Helsingborgs stad innebär hållbar utveckling att använda både mänskliga resurser och naturens resurser medvetet och balanserat genom att ta såväl sociala som miljömässiga och ekonomiska hänsyn. Hållbar utveckling utmärks av att de gemensamma resurserna används effektivt och där behoven är som störst för att uppnå uppsatta mål. Att hushålla med resurserna över tiden så att kommande generationer får minst lika goda förutsättningar som nuvarande, är centralt för en hållbar utveckling.” 18

Med finns tanken om att tillgångarna är begränsade och ska hushållas med. Även mänskliga resurser räknas in, men även ekonomisk hänsyn kommer här med i bilden. Det långsiktiga perspektivet är centralt.

Vidare talas om att klimat- och miljöhänsyn ska beaktas vid alla beslut som tas i kommunen, att alla anställda ska förstå miljökonsekvenser för handlande och att dessa hänsyn ska tas vid transporter, att energianvändningen ska minska och förnybar energiproduktion öka. Det talas även om att minska användningen av naturresurser och gynna den biologiska mångfalden och att byggandet ska vara miljöanpassat. 19

”Vi utgår från visionen att Helsingborg år 2035 är en livskraftig, energineutral och attraktiv stad som existerar i harmoni med människan och i balans med naturen.” 20

Detta citat visar på tanken av i Det Naturliga Steget av back casting, även om målbilden är bra kortfattad. Det övriga Miljöprogrammet är sedan mål för de närmsta åren för kommunens olika förvaltningar. De sexton nationella miljömålen har också en del i Miljöprogrammet.

Själva programmet är uppbyggt på ett sådant sätt att man satt upp etappmål och aktiviteter på de områden som man berör. För varje sådant mål och aktivitet finns en ansvarig politisk nämnd eller styrelse. Hur fördelningen ser ut mellan politiker och tjänstemän framgår inte i planen. Men det är snarast underförstått att programmet är politikernas målstyrning och att själva aktiviteten ska genomföras av förvaltningen. Några av stadens miljömål är fortbildning av både politiker och tjänstemän. 21

Man har även dessa ambitioner att utbilda kommunmedlemmar, framförallt vanliga medborgarna och men även näringsliv nämns, med olika informationskampanjer. Staden vill även tillhandahålla verktyg för medborgarna för att göra bra miljöval. Här ska webben spela en viktig roll både till medborgarna i stort och till skolorna. Man vill även samarbeta med människor runt deras boende. Vidare följer transport- och energiplaner. Man har mål på att minska utsläppen av växthusgaser med 85% fram till 2050. Planer för avfall, vatten och markanvändning finns med. Ekologisk odling lyfts fram som något som ska öka i kommunen och även att man ska upphandla närproducerad mat. Miljöprogrammet handlar om att sätta upp etappmål och även att ange aktiviteter i samband med detta. Någon angivelser hur resultatstyrningen ser ut finns inte i detta program. Alltså inte hur man utvärderar att målen uppnåtts. Fast då många av målen handlar om aktiviteter så är ju dessa lätt mätbara om de blivit utförda. 22

Tanken om att framtidens miljömålsarbete uppnås med hjälp nya grön konkurrenskraft finns inte med i detta program, mer än det inledande citatet om att man ska ta ekonomiska hänsyn med och även informera näringsliv. Något om hur man här stimulerar näringsliv till att skapa en hållbar framtid finns inte med i Miljöprogrammet. 23 På stadens hemsida finns det information till företag om de miljöbestämmelser som finns, men för övrigt finns inte någon fokus på hur önskvärt och välkommet grönt nytt företagande är. 24

”Ambitionen är att medborgarna ska uppleva miljöarbetet som lustfyllt och utvecklande och att det är lätt att göra rätt. När det som görs för att minska belastningen på miljön inte bara är lustfyllt utan också upplevs spara både tid och pengar ökar motivationen för beteendeförändring.” 25 I detta citat från programmet kan vi se att kommunen ändå försöker visa på nyttan även ekonomiskt med miljöarbetet även om de inte visar på hur.

Jönköping

Jönköping har drygt 125 000 invånare och blev Sveriges Ekokommun 2008. 26 Nästan alla förvaltningar har en tjänsteman som jobbar med miljöarbetet på hel-eller deltid. Det övergripande ansvaret har miljökontorets Agenda 21 samordnare. Kommunen tillverkar biogas till fordon och har som en av de första i landet installerat tunnfilmssolceller på en av sina skolor. Kontaktpolitiker är Ann-Mari Nilsson kommunalråd (C) och kontakttjänsteman är Eva Göransson, Agenda 21 samordnare. 27

Kommunen styrs av en borgerlig majoritet tillsammans med Miljöpartiet. Moderaterna är störst med 21 av fullmäktiges 73 mandat med Kristdemokraterna som näst störst styret med 13 mandat. Socialdemokraterna innehar 27 mandat och har två oppositionsråd. 28
Program för Hållbar utveckling – miljö, framtidens Jönköping 2011-2020

Jönköping har valt att inte ta upp alla de sexton Nationella miljömålen i sitt program för Hållbar utveckling, om de inte satt egna mål för detta. För varje område som de tar upp har de satt upp visioner, mål och åtgärder. Här gäller samma som för Helsingborg, för varje mål och åtgärd ansvarar en politisk nämnd eller styrelse för uppföljning och underförstått är att förvaltningen ska utföra åtgärden. 29

De områden de behandlar i sitt program är vår livsmiljö, boende och stadsutveckling, energi och transporter, produktion och konsumtion och engagera flera. Något övergripande ställningstagande i inledningen av programmet, med Sveriges Ekokommuners ideologi som grund, kan jag inte se. Det som Jönköping istället hänvisar till är Ålborgåtagandet en överenskommelse mellan europeiska städer där det finns 50 åtaganden och detta undertecknade Jönköping år 2007. Även Borgmästaravtalet hänvisas till, vilket är något som även Sveriges Ekokommuner på sin hemsida rekommenderar att man skriver på. Detta avtal går längre i sänkningen av utsläpp av växthusgaser än vad än EU:s mål gör. 30

När de olika områdenas visioner och mål ställs upp så är det i huvudsak Ålborgsåtagandet som har fått ligga till grund. Det är många och detaljerade mål och åtgärderna är mycket detaljerade och därmed lätta att följa upp. Innehållsmässigt handlar det även här om mål som handlar om biologisk mångfald, ekologisk odling och rena vatten, för livsmiljön. För boende och stadsutveckling handlar det om hållbart byggande, vatten och avlopp och om en hållbar infrastruktur, bl.a. önskan om järnvägsutbyggnad. Vad det gäller energi och transporter handlar det om förnybar energi, energieffektivisering, fordonsgas, allmänna kommunikationer och strävan mot ett centrum för cyklister. För produktion och konsumtion så finns bara visioner ännu. Några detaljerade mål och åtgärder finns ej utom då det gäller att få fram matavfall och gödsel till biogasproduktionen. När det handlar om att engagera flera så vänder det sig till skolor och till informationskampanjer till allmänheten för att få dem att inse behovet av hållbar utveckling. Antalet skolor med Grön Flagg ska öka procentuellt, till 12% år 2013 och man har kampanjer för hållbart resande och energieffektivisering. Man vill även använda sin högskola till att få ämnet utrett i masteruppsatser och denna information spridd till allmänheten. 31

Inte heller när programmet går in på detaljerna finns några instruktioner till att de fyra hållbarhetskriterierna ska beaktas i alla beslut. Därför kan jag inte se att medlemskapet i Sverige Ekokommuner har fått någon genomslagskraft i Jönköpings kommun ännu, utan att det är andra nätverk som påverkat deras program för hållbar utveckling.

Vad det gäller grönt företagande så finns det på hemsidan ingen egen rubrik för företagande i kommunen. Så inte heller här presenterar man kommunen som en som önska sig grönt företagande. Inte heller under andra rubrikerna som finns kan man hitta något som vänder sig till kommunens företagande. 32

Sammanfattning av resultat och diskussion

I min undersökning svarade jag på frågorna från min problemformulering och teoridel, som jag här ska sammanfatta resultatet av.

På frågan hur medlemskapet som Sveriges Ekokommun påverkat ställde jag mig följande frågor: Hur har kommunernas målformuleringar i miljö- och hållbarhetsfrågor påverkats av att vara medlem? Hur har Sveriges Ekokommuners ideologi och politiska kultur påverkat dessa formuleringar?

För Helsingborg, som varit med länge, kunde man tydligt se hur Sveriges Ekokommuners ideologi och de fyra hållbarhetskriterierna påverkat Miljöprogrammet. Redan inledningsvis framgår att man ser det som att man måste hushålla med de gemensamma resurserna och använda dem effektivt samt tänka på kommande generationer. Även andra miljömål framförallt de sexton nationella miljömålen har givetvis spelat en avgörande roll i formulering av mål och indelning av själva programmet.

När det gäller Jönköping är bilden en annan, som man kanske kan förvänta sig. Jönköping har tidigare varit aktiv i miljöfrågorna länge, men låtit andra program och nätverk påverka dess program för hållbar utveckling. Här är det Ålborgåtagandet som fått stå som grundläggande modell för programmet. Vilket går ut på att en del europeiska städer kommit överens om 50 åtagande när det gäller miljömål. Jönköpings program blir därför mer en uppräkning av detaljerade åtaganden och saknar därmed mer av en ideologisk förankring. Förhoppningsvis kan medlemskapet i Sveriges Ekokommuner ge dem denna förankring i ideologi så att programmets syfte kan bli mer begripligt. Det är å andra sidan inga egentliga skillnader i det man vill åstadkomma i det två städernas program, de konkreta åtgärderna, utan det är förankring i ideologi som skiljer sig.

Den andra delen av min problemformulering var följade: Vilken roll förväntas politiker, tjänstemän och kommunmedlemmarna ha i detta arbete? Hur slår t.ex. New Public Management igenom?

I båda fallen är det den idag gängse uppfattningen om mål- och resultatstyrning. Båda programmen innehåller övergripande mål och visioner, samt mål på kort sikt som politikerna formulerat och vilka åtgärder som sedan ska genomföras av förvaltningarna. Tydligt är politikernas ansvar för dess genomförande genom uppföljning – resultatstyrning.

Ingenstans ser jag dock att man gått steget vidare i själva programmen och till New Public Management när det gäller synen att detta sköts mest effektivt genom fri konkurrens. Snarast är det kommunens reglering i miljöfrågorna som informeras om till medlemmarna, medborgarna och företagen. Detta så att dessa ska känna till vad som gäller i miljölagstiftning och vilka mål och åtagande kommunen önskar att de tar. Helsingborg talar visserligen om lusten till att verka för en hållbar utveckling, att det kan vara roligt och även i viss mån lönsamt. Men preciserar inte, så som både Persson och Reinfeldt gjort, om nyttan med grönt företagande för tillväxt.

Att komma vidare

Enligt mitt sätt att se det är detta två kommuner med ett omfattande miljöarbete. Man förstått behovet och gräver ner sig i detaljer för att åstadkomma en hållbar utveckling och en ren miljö. Ett nästa steg för dessa kommuner skulle kunna vara förankring hos medlemmarna och även för Jönköpings del en förankring i hållbarhetsideologi, men som jag sa, så har de ju nu tagit steget in i Sveriges Ekokommuners ideologi.

När det gäller båda kommunerna så tror jag att det finns en del att ta till sig vad det gäller omvärldsanalys och visioner. Back casting som metod kan utvecklas mer även i Helsingborg. Deras vision för 2035 var mycket kortfattade. Man visade vad man ville – harmoni och balans med naturen och hushållande med resurser - men man saknar en bild av hur ett sådant framtida samhälle kan se ut.

Inom Transitionsrörelsen i Storbritannien har man startat upp ett sådant arbete med back casting. Rörelsen är en opolitisk gräsrotsrörelse som jobbar på att få med sig alla människor i detta arbete. Inte minst jobbar man med att skriva Transition tales (Omställningssagor) där man ger idéer om hur dessa framtidssamhällen kan se ut. Detta som en motbild mot de bilder som är spridda idag om framtiden. Inte minst har Hollywood skapat dessa framtidsbilder, i antingen en mörk apokalyps (Mad Max) eller i en framtida framstående teknisk utveckling (Star Wars) där vi besöker stjärnorna. 33

Vi behöver därför skapa positiva och realistiska framtidsbilder med utgångspunkt av den omvärldsanalys vi idag har – om jordens sinande resurser – inte minst då vår framtida energibrist. Då vi möter en skakig framtid både när det gäller oljetillgång (peak oil) och kärnkraftens förmåga att ge oss energi både ur säkerhetssynpunkt och ur den bristande tillgången på uran.

Till Sverige kom rörelsen 2009 och kallas här Omställning Sverige. 34 Det pågår för tillfället informationskampanjer och till skillnad från Storbritannien så håller det i Sverige på att bli mer en kommunrörelsen än en gräsrotsrörelse. Omställningsrörelsens verktyg hoppas jag kommer att komma väl till pass för kommunerna när det handlar om att förankra miljöarbetet hos medborgarna.

Aj aj...vad vi bör skämmas..

2011-02-25T08:20:00.008+01:00

Min blick fastnar på tre bilder i Svenska Dagbladets nättidning på deras quiz - vad som hände i veckan. Det är en bild Khadaffi, oljeutsläppet och Måns Zelmerlöw. Dessa tre bilder summerar inte bara vår vecka - utan vår tid.

Igår skrattade jag och blev inspirerad av Johan Ehrenberg som kom till Åsbro. Folket där hade gått man ur huse och även de lokala Askersundspolitikerna var bänkade, intresset var stort. Ehrenberg lyckades göra vår tids största akuta problem till lösningsfokuserat. Och det handlade även om man faktiskt kan få slå på teven och se på Måns Zelmerlöw, men att om man bara ägnar sig åt det - ja, då är det kört.

Klimathotet och problemen med de fossila bränslena är givetvis den fråga jag talar om. Vårt oerhörda beroende av olja har fört oss till en situation vi inte borde vara i. Idag skriver Bengt Nilsson i DN debatt med svidande kritik, inte minst mot mitt eget partis tidigare politik, om det svenska stödet till Afrikas diktatorer. Liksom Cecilia Malmström nu får stå och försvara sig, när hon försökt mildra effekten mot flyktingarna i Khadaffis Libyen, på så sätt får vi stå och försvara det bistånd vi gett som nått fel fickor i Afrika. Borgerliga regeringen har fortsatt en politik där man försökt att se till "stabiliteten" som Bildt uttryckte det.

Stabilitet för vad kan man då undra? För att inte gunga båten för mycket för Afrikas folk, så att deras diktatorer blir pressade och missgynna sitt folk ännu mer. ELLER kan det vara så att vi inte vill gunga båten så att det stör oljeexporten. Där står vi nu alla med skägget i brevlådan när Afrikas och Mellanösterns folk kräver sin frihet.

Med det kommer de säkerligen även att kräva rätten till sina egna naturresurser. För den sista halvan av oljan behöver de till sin egen välfärd och som framtida reserv för sin egen utveckling. Och vi måste då se oss om efter andra möjligheter till att få vår energi. Och det är där som Ehrenberg träder in. Det kan tyckas som en piss i Mississippi det här med att tillverka sin egen el. Men när de första datorerna kopplades samman till ett Internet, så var det också en liten händelse. Idag har alla dessa små, små händelser blivit något stort, som gör att du faktiskt kan läsa det jag skriver här idag.

På samma sätt spelar det roll vad du gör. Om du börjar producera din egen el - med solceller, vindsnurror (i luften eller i bäcken) eller på något annat sätt och använder upp det du för tillfället kan och skickar ut resten av den rena elen på nätet för andra att förbruka. Då gör DU skillnad. Tekniken till rena lösningar är redan här och småskalighet och det storskaliga måste både få ett utrymme.

I Askersund som exempel har kommunen nu funderingar på att bygga två vindkraftverk med en sådan storlek att de kan täcka 2/3 delar av deras Askersundsbostäders behov. Det är vardagshjältarna som i samma andetag tar ställning för frihet för Afrikas och Mellanösterns folk, utan att kanske egentligen vara medvetna om det.

Så det är go Energynet go!

Tummen upp....

2011-02-20T19:22:00.002+01:00

Vi människor har satt vår prägel på 75% av den isfria landmassan, sa de alldeles nu på Svt2. Så när Kriskommissions rapport Omstart för Socialdemokratin i sin del om Omvärlds och idéanalys ägnar tid åt att diskutera frågor som jordens resursbrist och klimatfrågan, så känns det helt rätt. Äntligen lyfts de väsentliga frågorna fram.

Det jag hunnit läsa av rapporten känns som om man lyssnat mycket bredare inom partiet och nu äntligen får oss att inse att vi i Socialdemokraterna sitter på en ideologi som vi nästan glömt bort och som är lösningen för vår framtid. I rapporten poängteras t.ex. vikten av marknaden och jämställdheten och sätts inte längre i ett motsatsförhållande. Vi tror åter på att vi med mänsklig kraft kan skapa en välfärd till oss alla.

I förrgår lyssnade jag på Lena Sommestad i Tankarnas Trädgård och hon sa också att vi åter måste till jämställdheten att det är det som är den enda vägen till en hållbarvälfärd. För de av er som läst Jämlikhetsanden så inser ni att det är i det jämlika samhället som människan mår bäst. När människor lägger statusjakten på hyllan och slutar avundas och har andra värden i livet, då blir det ett gott samhälle. Med lång livslängd som resultat t.ex. Om människor har tämligen lika välstånd mår de bättre. I rika länder är inte fattiga så fattiga som gemeneman i en del andra länder, men ändock så är livskvaliten sämre i ett sådant land för alla, om klyftan från de "rika" fattiga till de rika "rika" i samma land är mycket stor. Ojämlikheten skapar ohälsa hos både fattig och rik.

Vi har att åter hitta "lycka" som inte bygger på privat konsumtion. I en tillväxtekonomi behöver vi konsumera, annars stannar tillväxten av och idag har alliansen sett till att flertalet har mer pengar i fickan för att just kunna ägna sig åt privat konsumtion. Allt för att sporra ekonomisk tillväxt. Visserligen sägande att denna tillväxt kan komma genom tjänster som RUT.

På Svt2 har de nu kommit till den ändliga resursen olja och vår beroende av densamma. Det tar 300 miljoner år för jorden att återskapa den mängd olja som vi förbrukar på ett år. Och med det så tror jag att jag sätter punkt för detta inlägg.

Ett inlägg i positiv anda och tummen upp för kriskommissionen rapport. Fast nu pratar de visst om Arktis tunnande is också på teve. Så ja, det är bråttom.

S ska välja väg - tre vägar

2011-02-13T09:04:00.007+01:00

Tiden tickar på och kandidater lyfts fram och fokus ligger mer på förmågor än på den faktiska politiken.

Men i DN idag berättade Mikael Damberg vad han vill i några sakfrågor - tredelad föräldrapenning, kompetenskonto (så man kan sadla om med ny utbildning när man vill i livet) och en RUT anpassad till småbarnsföräldrar och en förhoppning om jobb genom tillväxt. Det vore väl trevligt tänker jag. Denna riktning där man vill anpassa sig till en vinnande allianspolitik, men göra den lite mer mänsklig. Då man gjort analysen att vi står inför fortsatt tillväxt och det nu handlar om hur vi skall fördela dessa kommande tillgångar.

Och jag tittar sedan på hur Lena Sommestad pratar om vad hon vill. En värld där Kina och Indien nu är i sitt stadie av en växande arbetande befolkning och därmed i sitt stadie av tillväxt för att nå dräglig tillvaro för sina folk. Hur vi är i ett stadie av en åldrande befolkning och borde vara förbi tillväxtstadiet och ha nått stadiet av nöjda - och då jordens resurser är begränsade låter andra som ännu inte nått vårt välstånd få sitt utrymme. Hennes fokus på hållbar ekonomisk och miljömässig utveckling, med nödvändig reformering av ekonomiska systemet, då det är dags historiskt.

Sedan har vi det traditionella - arbetarklassens parti - den där man vill ha en stark koppling till fackföreningsrörelsen. Där går retoriken att känna igen med klasskamp och industrisamhälle. Även denna riktning förutsätter en växande kaka - tillväxt - som vi skall fördela. Och även att det finns både kvalificerade och okvalificerade nya industrijobb i framtiden.

Tre riktningar i ett och samma parti. Tre riktningar som är svåra att förena. Själv ser jag Sommestads syn som den som faktiskt har gjort en korrekt nutids- och framtidsanalys. Men jag tror inte att det är ett vinnande koncept. För vi är inte där än. Trots globalt stigande matpriser, oljepriser, råvarupriser och extrema väderförhållanden, så ser folk ännu inte detta som tecken på en förändrad värld. Kanske om bensinpriset når 20-lappen i slutet av året kan en och annan börja ana. Professor i ekonomisk historia Sommestad pratar nog så att få förstår. Och jag får ju faktiskt hoppas att hon har helt fel - det vore en lättnad. Men tyvärr så tror jag det inte.

På torsdag kommer hon till ABF Tankarnas Trädgård i Örebro och åtminstone jag kommer att vara på plats.

Byta ledare = tillfälle till intern debatt

2011-01-23T10:42:00.006+01:00

Urdrag ur ett vänskapligt facebook utbyte med en klok miljöpartist.

Miljöpartisten:

Utan att vara elak eller illvillig: vet partiet vart man vill gå? Vill man återuppta och utveckla arbetet för ett jämlikare samhälle, eller vill man bli ännu ett ointressant småborgerligt mittenparti utan vision om en bättre värld? Sett utifrån tycker jag nog att ni behöver en vision som gjuter liv i er och som kan entusiasmera andra.

Jag:

Klart vi inte har klart för oss vart vi vill. Men vi har en diger idétradition bakom oss som väl håller, för ett jämlikt och jämställt samhälle. Vårt partiprogram innehåller ju alla de ingredienser som fortfarande idag är hållbara. Både liberalismens fri- och rättigheter finns ju med, samt marknaden som en beståndsdel i ekonomin har ju funnits med redan från början, med marknaden som dräng. Detta finns kvar.

Sedan är vi ju fortfarande ett stort parti, så givetvis finns det många viljor och inriktningar som vill hävda sin ståndpunkt. Och när vi skall utse ny ledare så blir ju debatten än livligare. Vi behöver göra en nutids- och framtidsanalys som är hållbar och tar hänsyn framför allt till era hjärtefrågor med. Där har vi en bit att gå. Men där kan t.ex. Lena Sommestad spela en viktig roll och också med sin starka grund i ekonomisk historia.

Hon är varken den starke eller den lyssnande ledaren utan mer en resonerande och saklig. Ert parti håller också på att förändras. Med Fridolin som hyllar Karl Staff och att under hela valrörelsen era språkrör backade från frågan om tillväxt och hållbar utveckling. Som om det inte längre fanns några motsättningar i det. Allt för att bli valbara, till min besvikelse.

Men mitt parti var inte bättre. Att det finns fraktioner i mitt parti också som sneglar åt liberalismen som lösning är inte konstig. Sommestad däremot inser att penningasystem och bankväsende är något som har en begränsad tid i historien. Dags för förnyelsen där internationellt, när vi måste dra ner på vårt uttag av resurser ur marken, så behövs det.

Kanske skall du nu fundera över om Sommestad kommer i vår ledning att byta parti. För det ditt parti saknar är en solid grund i jämställdhet och jämlikhet. Hos er finns givetvis detsamma, men ni är inte lika djupt rotade. Inte när er enda manliga språkrörskandidat hyllar Staff och inte vågar svara ja på frågan om det verkligen hade varit en bra idé med en skattehöjning på bensinen, när vi nu ser att bensinpriset av sig självt gått upp så mycket. Antingen förstod han aldrig vad syftet med höjningen var eller så tror han inte att folk skulle förstå/gilla hans svar. Vi måste tro att människor kan hantera det komplexa i en komplex värld och kan se bortom sin egen vinning. Det var det som Socialdemokratin lyckades göra och forma världens mest jämlika samhälle under merparten av 1900-talet. Det har vi ju läst i Jämlikhetsanden, som du tipsade mig om. :)

Att vända till ett nytt blankt blad

2010-12-23T08:21:00.007+01:00

Ibland blir det inte som man har tänkt sig och då är det bara att vända blad och börja på nytt. Det är roligt att vara fritidspolitiker, men också en märklig ny värld för mig. De senaste fyra åren har jag suttit med i Hallsbergs Miljö- och tekniknämnd.

År 2006 i valrörelsen sa jag till mina elever - 13-16-åringar - att de skulle engagera sig. Försökte peppa dem till att delta i samhällets utveckling, men insåg att det var mest tomma ord när jag fick frågan "Men vad gör du?". Därmed fanns det inget annat att göra än att själv ta reda på var jag kunde göra mest nytta. Efter genomläsning av partiernas partiprogram, blev det Socialdemokratin som jag bestämde mig för att ge min tid till. I partiprogrammet fanns inte en enda sak som jag inte kan ställa mig bakom. Sedan om realpolitiken inte alltid fördes till mitt gillande, så såg jag att med ett partiprogram i ryggen, så kan jag ju alltid likaväl som någon annan socialdemokrat, påverka realpolitiken till det jag tycker är rätt och riktigt.

De senaste åren har jag lagt mängder med tid på att lära mig mycket nytt och att försöka sätta min prägel. Det senare är inte lätt. Politik tar tid och är många gånger långtråkigt, men för de stunder då man kommer i diskussion med kloka människor så är det värt det.

Jag hade dock hoppats på en fortsättning med miljöfrågor, men partiet är stort och många vill in, så det blev istället en vice ordförandepost i vårt bostadsbolag. Ett helt nytt och blankt blad. Detta tillika med plats i kommunstyrelsen och fullmäktige. Där får jag väl driva på miljöfrågorna i kommunen i stort.

Nu är jag äntligen nyfiken på detta nya blad. Vad har hittills gjorts för energieffektiviseringar? Kan man installera egen el i form av solceller och vindsnurror på husen? Hur kan denna el utnyttjas, då det inte är privatpersoner som tillverkar el till sig själva utan ett kommunalt bostadsbolag? Hur ser beskattning och regler ut då? Hur snart kan vi hämta in en vinning i dylika investeringar och vad kan staten bidra med? Hur stort är intresset för kolonilotter? Hur kan de utformas, med vatten och redskapsbod? Var börjar vi med detta i kommunen? Ja, det är några frågor som dyker upp innan jag hunnit sätta mig in i något. Hoppas inte att jag kommer att drunkna i siffror och se det mesta som omöjligt när jag gör det.

Så nytt blad börjar den 3 januari med första mötet i Hallbos styrelse. Hoppas jag får kul och gör lite nytta.

Björklund på kollisionskurs med framtiden

2010-12-19T08:58:00.010+01:00

Lördag den 18 december och vi har ännu inte handlat alla julklappar. Vi hade tänkt oss att åka till Marieberg köpcentrum, men kommer på andra tankar när vi ser hur köpcentrets infarter kläds av pärlband av nästan stillastående bilar, stötdämpare mot stötdämpare.

Vi åker istället till NetonNet och här är det lite lugnare. Min dammsugare har gett upp. Själv tycker jag att den nyligen är inköpt, men garantin har gått ut sedan länge och enligt beräknad livslängd gav den upp när den skulle. Jag och min man är runt de 50 och högutbildade båda två. Vi har väl inga skyhöga inkomster, men har inga problem med pengar, allra minst sedan Alliansregeringen sett till att sänka våra skatter rejält.

När jag står där på NetonNet har jag faktiskt möjligheten att kunna plocka åt mig i stort sett lite vad jag skulle vilja. Men det är just det, jag vill inte. Jag skulle önska att min dammsugare inte gett upp och att jag slapp vara här. Vi har dragit ner rätt så rejält på julklappar, men än behöver vi serva våra barn med prylar i "anständighetens" namn. Men det skänker ingen glädje att konsumera. Ingen av alla de prylar jag ser framför mig vill jag ha. Från september förra året till i år samma månad hade jag infört köpstopp för mig själv och där någon gång under den tiden blev jag lyckligtvis "avgiftad". Konsumera är inte längre ett nöje för mig. Det känns befriande och friar också mängder med tid.

PJ Anders Linder har träffat Jan Björklund - SvD idag - och jag tror inte att Björklund är så vidare glad i mitt beteende när jag läser vad Linder skriver. Björklund ter sig berusad av framtidstro. Han vill att jag och min man skall ha ännu mer pengar att konsumera för. Andra som har mindre än vi skall inte har mer, för det är rättvist så säger Björklund. Inte om de inte sätter sig i skolbänken och skaffar sig en högskoleutbildning eller startar företag. För Sverige gillar "talangfulla personer" säger Björklund och skall ordna ett bättre skattesystem för oss så att vi har ännu mer morötter. Min man jobbar övertid på Ericsson och får bonus och bra lön och själv är jag en lärare som skaffar mig ännu mer poäng på högskolan nu i vår. Min lön skall ju höjas tycker Björklund och även min status, genom lärarlegitimation. Jag och min man skall få det så himla bra. Men vad skall jag göra med pengarna, när jag inte kan komma på något jag vill ha på NetonNet? En resa till Thailand kanske, men nej, jag skall ju inte flyga igen, åtminstone inte om det inte gäller liv och död. För det vet vi ju alla vad flyget ställer till i form av utsläpp.

Är Björklund verkligen så okunnig, eller varför denna eufori? Vet han inte om att redan tidig höst, så hade jordens befolkning överskridit det konto av jordens resurser som jorden har förmåga att nyproducera varje år. Att vi sedan dess har tärt på det icke-förnybara? Vet inte Björklund att vi snart når oljetoppen, där vi inte längre kan öka produktionen av olja och bara hälften är kvar? Att när då efterfrågan på olja blir högre än utbudet att priset kommer att raka i höjden, om vi inte kommer på något sätt att dämpa efterfrågan?

Vet inte Björklund att vi i Sverige konsumerar varor från både Indien och Kina i en rasande fart? Att deras utsläpp av växthusgaser är stora, men att det är vi i västvärlden som konsumerar de mesta varor som produceras där, och därmed också är orsaken till deras utsläpp? Vet inte Björklund att det vatten en svensk konsumerar varje år, så är hälften av vattnet från andra länder som inte alls har lika god tillgång till vatten som vi har? Detta då den största konsumtionen av vatten är den som är virtuellt vatten, alltså det vatten som krävs i produktionen av den mat och de varor vi konsumerar? Vet inte Björklund att det finns ett samband mellan ekonomisk tillväxt och energikonsumtion?

Björklunds entusiasm kan liknas vid han som kissade i byxorna, han som sågade av den gren han satt på och han som likt en struts stoppade huvudet i sanden.

Som motvikt skriver NA idag mycket bra (tyvärr varav inget finns i nättidningen, som vanligt). Även om jag skulle önska mer djupgående artiklar. Det är frågor till tre forskare på Örebro Universitet. Forskarna lyckas vidga synen något, även om tidningen verkar mest ha siktet ställt på klimatfrågan, så lyckas forskarna ändå även få in ett fokus på resursfrågan. Matilda Ernkrans skriver i en debattartikel i NA om hur hon på plats i Cancun kunnat följa förhandlingarna. Hur det varit ett litet steg framåt, men inte ens i närheten av tillräckligt. Ernkrans som är ordförande i Miljö- och jordbruksutskottet och socialdemokrat.

Ernkrans poängterar att vi behöver mer av kollektivtrafik, mer ekonomiskt stöd till ren elutbyggnad i form av vind och sol. Alltså behövs en större del av kakan än nu till offentlig konsumtion och inte till privat. Detta för att vi skall kunna tänka globalt, men agera lokalt. Så att kommunerna skall kunna vända trenden av vår energianvändning och göra oss mindre beroende av olja. Kloka tankar om vad vi behöver idag. Men stick i stäv mot den bild som Björklund genom Linder ger om våra framtida behov. För Björklund trummar in begreppen: Tillväxt, individualism och internationalism.

Med tillväxt menar han ekonomisk och inte den enda äkta tillväxten som vi har på jorden, nämligen den genom fotosyntesen. Med individualism menar han ökad rättvisa genom ökade klyftor, mer pengar till mig att konsumera för. Med internationalism, menar han att vi skall locka hit "talangfulla personer" och ta arbetstillfällen från Indien och Kina, vara internationellt konkurrenskraftiga.

Detta är tre begrepp som får oss att glatt springa i full fart med huvudet rakt in i väggen, för att använda mig av ytterligare en liknelse av Alliansregeringen och Björklunds naivitet. På kollisionskurs med omsorgen om jorden, människorna och för en rättvis fördelning - Earth care, people care and fair share - om vi nu skall vara lite internationella.

Bard från DN

Ett par namn för framtidens Socialdemokrati, vilka fler vet du?

2010-12-11T10:37:00.009+01:00

I skuggan av toppmötet i Cancún (DN SvD), som igår kom fram till ett beslut, som verkar kunna betraktas som en förlängning av Kyotos villkor med större tyngd, så fortsätter vår debatt om Socialdemokratins situation. Detta om Sahlins avgång och jakten på en ny partiledare. Inte minst så fortsätter den på nätet. Men få gör kopplingar till de stora och viktiga frågorna i detta val.

Det har mycket hamnat in en diskussion om höger mot vänster. Röster höjs även för att man inte skall reducera diskussionerna till detta i jakten på ny partiledare. Men inom partiet så finns det givetvis en tydlig skiljelinje och splittring i just den frågan. Frågan om förnyelse, visade ju Sahlin tydligt i sitt tal till förtroenderådet, är för henne, och de som hittills haft ledande poster, just den om en färdriktning högerut. Så givetvis en är höger vänsterdiskussionen en realitet, men det är bara två dimensioner av tre.

Den tredje dimensionen är frågan om jordens begränsningar. Själv tror jag att vi helt enkelt måste ha en större del av kakan till den gemensamma konsumtionen än vad Alliansregeringen och Sahlin vill. Vi har en eftersatt infrastruktur, framför allt då järnvägen och behovet av utbyggnad av bredband till landsbygden. Och vi behöver ha en väl fungerande skola, vård och omsorg till alla på lika villkor. Jag tror inte att tillväxt är svaret för att öka de offenliga intäkterna. Det tål inte jorden helt enkelt.

Sedan är också frågan om det går för partiet att ens hålla en intern debatt i dagens mediasamhälle? Är det inte medierna som sätter dagsagendan, trots internet.

En fråga är den om skiljelinjen mellan stad och landbygden. Detta tror jag dock är en fråga om kommer att lösa sig själv. Den ideala storleken på en tätort ligger på 10 000 invånare för att dessa lätt skall kunna ta sig på cykel, gå eller eventuellt buss, från den ena änden till den andra. Ett samhälle som min kommun Hallsberg alltså, och denna storlek på tätort betecknas idag som landbygd.

I en nära framtid är det närheten till jordbruksmarker och även närhet till ett några stora och små tillverkningsföretag och andra företag som är det som kommer att skapa denna levande ideala lokala enheter för bebyggelse för människor. Människor kommer också att vilja ha tillgång till lokala matmarknader och egna odlingslotter, därmed tror jag på en utflyttning till landbygden. Det kommer även att finnas fler jobb här med, framför allt inom jordbruket. Jordbruket kommer åter att bli mer arbetsintensivt och fysisk arbetskraft kommer åter att efterfrågas i takt med att oljan blir allt dyrare även på annat håll.

Dessa mindre samhällen kommer att blomstra och i dessa behöver vi också bygga upp ett eget energinät av rena energikällor som givetvis även kopplas upp mot det nationella elnätet. Vi behöver bygga ut ett nätverk av lokala vindsnurror, solceller och små vattenturbiner runt om i våra kommuner. Och här finns massor att göra inte minst när det gäller lagstiftning för att möjliggöra detta nya energinet (SvD) Bilden av samhället kommer att bli ett helt annan. Här kan ni ser hur Rob Hopkins i Totnes, Storbritannien har tänkt sig hur det kan komma att se ut i form av omslaget på hans bok "Transition Handbook". Inte dumt eller hur? Och inte skall vi tillbaka till 1800-talet, även om en del kommer att likna det, så har vi ju tillgång till alla uppfinningar vi haft de senaste 200 åren och med de kan vi skapa ett modernt 20 hundratal och nya nyttiga innovationer och nya uppfinningar kommer givetvis att fortsätta komma. Men med bättre förutsättningar att användas med minskande resurser.

Jag tycker mig se att det finns de inom vårt parti som kan hjälpa oss framåt mot en sådan hållbar framtid t.ex. Lena Sommestad och Åsa Westlund.

Vad menar Sahlin med utveckling?

2010-12-05T09:05:00.012+01:00

"Hushållens ekonomiska standard har ökat varje år under 2000-talet. Medianvärdet i befolkningen 2008 låg 32 procent högre än 1999. Ökningen har inte varit lika stor för alla grupper.". Detta går att läsa hos Statistiska Centralbyrån.

2008 la svenskarna i snitt 71 600 kr om året på bostad, 36 800 kr på livmedel och 10 500 kr på restaurangbesök. Detta skall då jämföras med 54 900 kr på fritiden. Alltså la man mer på detta än på maten. Tak över huvudet och mat på bordet krävde alltså bara lite drygt 40% av våra inkomster, då alltså även inkluderat restaurangbesöken (SCB).

Igår talade Mona Sahlin till förtroenderådet som nu skall utse en valberedning inför val av ny partiledare. Det var Sahlins förmodligen sista stora tal som partiledare. Ett tal som i borgerliga tidningarna idag möter sympati. Nu efter valet blir Socialdemokraterna klandrade av borgerliga medier för att Sahlin avgår. En märklig situation. NA skriver idag att Socialdemokratin behöver Sahlin.

SvD blåser upp talet som något oerhört dramatiskt och som att kritiken mot partiet är stort och att något liknande har aldrig förr skett att kritik förts så öppet. DN nöjer sig dock mer med att referera talet.

PJ Anders Linder, SvD, skriver idag om centerpartisten som gjort kometkarriär och som talar om att Alliansen måste akta sig för att bara bli förvaltare av gråsossepolitik. Alliansens framgångar bygger, vilket väl idag ses som allmängods, på att de förändrat sig och anammar mer av en Socialdemokratiskt politik. I Sahlins tal igår, så ser vi en partiledare som velat göra samma sak men åt det andra hållet, högreut. Och högerpressen verkar inte önska något hellre än att M och S blir ett.

Sahlin sa även att jobbskatteavdragen var bra, men att det nu räcker, att vi inte har råd med fler skattesänkningar. Talet handlade också om att vi måste beakta både rättvisa och utveckling. Med uteckling tycks hon mena att vi måste se till att innovationer och nytt företagande skall få växa fram. Med detta har hon samma världsbild som Alliansen. Den om att det är i hushållens konsumtionen som skall driva fram utveckling.

När vi sett att bara drygt 40% av våra inkomster går till husrum och mat, så har vi alltså fått ett oerhört stort utrymme till konsumtion och konsumerar gör vi som aldrig förr. Vad vi konsumerar förmodar jag att Sahlin, liksom Alliansen, inte lägger sig i. Vi behöver åtminstone inte mer mat. I veckan släpptes Ipaden och tidningarna fylls av helsideannonser som visar att denna produkt kan du bara inte var utan. Undrar om den innehåller coltam, som bryts i Kongo-Kinshasa av barnarbetare? Ett land som är ett av världens mest rika på värdefulla råvaror, men som har en nödlidande befolkning av krig och svält.

Sahlin, heder åt henne, ansåg i sitt tal att miljöskatteförslaget på höjd bensinskatt inte var orsaken till valförlusten. Med det ville hon väl säga att bensinskatt är bra. Att miljöskatter kan vara en möjlighet till styrning. Om det orsakade valförlust eller ej, är väl kanske mindre viktigt att veta. För rätt politik bör ju presenteras och bedrivas, oavsett populariteten. Att föreslå en politik måste ju också handla om upplysning och kunskapsförmedling om sakernas tillstånd. Annars för vi folk bakom ljuset, precis som helsidanannonserna om Ipadar, bara för att få en chans att sälja vår politik. Politik skall vara hållbar.

Jag håller absolut med Sahlin att vi måste förenkla det för småföretagare. Det är det som är vår framtida livsnerv. Men skall det handla om all typ av småföretagande, det är en annan fråga? Företagande och hållbar utveckling måste gå hand i hand. Tyvärr tror jag att Sahlin här inte har någon sådan tanke. Hennes tal om att rättvisa och utveckling måste gå hand i hand, handlar vad jag kunde utläsa av talet, om ekonomisk tillväxt. Vilken som, bara det genererar ökad BNP. Utveckling är ett bra ord och nya möjligheter ett annat bra uttryck. Men bilden vi alla får av dessa begrepp är nog vitt skilda. Själv ser jag en hållbar utveckling, som inte bara räknar in klimatförändringarna som en faktor, utan även naturens sinande resurser.

Jag anser dock att det är det hållbara småföretagnadet som skall gynnas, som ekologisk matproduktion, småskalig energiframställning, lokala nya marknader för närproducerade varor m.m.

Jag ser inte heller att vi till varje pris måste se till att hushållen har så stora utrymmen till egen vald konsumtion. För både Alliansen och Sahlin räknar med ett ökat utrymme för skatteintäkter genom en ekonomisk tillväxt. Båda anser att vi behöver ha offentliga finanser. Alliansen till att bedriva "välfärdens kärna", skola, vård och omsorg. Medan jag nog tror att Sahlin hade hoppats på något mer.

Dock tror jag inte på att ökningen av våra offentliga finansera kan räknas in under en förhoppning om tillväxt. Jag tror att vi måste beskatta mer och då är miljöskatter att föredra framför jobbskatter. Men jag tror inte att det räcker i längden, mer pengar måste tas från den privata konsumtionen till den offentliga. För annars kommer vi snart inte att kunna ta oss till våra arbeten och strömavbrotten kommer att bli mer frekventa. Redan nu tittar min kommun på vad som skall prioriteras i händelse av strömavbrott.

Hållbara framtida transporter går på ren el. Här måste en utbyggnad av järnvägen spela en central roll. Och för detta måste vi låta tusen energiinitiativ blomma och ute på vår landsbygd måste vi låta tusen odlingar fyllas av vår inhemska matproduktion. I framtiden kan vi inte räkna med att spendera bara 40% av våra inkomster på husrum och mat. Tyvärr så måste vi tänka om och tänka rätt. Och jag lovar er, det är inte alls trist att inte konsumera alla dessa prylar, utan riktigt befriande.

Prova ett års köpstopp så får du se. Kanske kan du konsumera skogpromenader istället som Anders Sirén på DN debatt idag avslutar med. Han väcker tankar kring begreppet tillväxt. Men jag skall inte här ta mig tiden att resonera kring detta, det skulle kunna bli ett alldeles eget blogginlägg.

Jag vill bli partiledare

2010-12-04T10:20:00.011+01:00

Nu får jag faktisk 2-3 ägg om dagen från mina fem höns. Så nu får en äta ägg så det fröjdar. Palsternackor, rödbetor, morötter och vitkål står också på menyn. Ibland kan det vara rackars svårt att hitta råvarorna, trots att det är just den mat som borde vara i säsong här på våra breddgrader. Hyllorna i min ICA butik nere i byn borde digna av dessa rotfrukter, snarare än dessa blekröda, smaklösa tomater som finns i olika storlekar och från olika delar av världen. Torftiga och fantasilösa är våra grönsaksdiskar.

Jag undrar om det beror på att folk i gemen har sådan brist på fantasi när det gäller grönsaker, att idén om mat är den om kött och pulvermos eller snabbmakaroner? I Örebro har skolmaten blivit mer fantasifull, det kan ju faktiskt då båda gott för framtiden om våra unga får ett sådant utbud. Själv driver jag frågan i min egen kommun, om mer ekologisk och vegetarisk mat i våra kommunala kök. Och som tur är jag inte ensam.

På riksplanet står nu Thomas Östros - högersossepolitik - mot Veronika Palms - vänstersossepolitik. Höjda skatter eller inte. Där ligger fokus och man skyller förlusten i valet på förslaget på höjd bensinskatt och fastighetsskatt. Att S gav efter för Mp:s krav på miljöskatter ses som en orsak. Åtminstone gör SvD det idag.

Även har RUT, förslaget på förmögenhetsskatt och det rödgröna samarbetet setts av medierna som skurkar i det hela. Och ja, så är det säkert. För idag så dominerar tanken om att ta oss ur finanskris och att öka våra offentliga finanser genom tillväxt. Skattesänkningarna skall ha stimulerat till investeringar i marknadsmässig produktion och därmed ge en ökad BNP och ökade skattintäkter. Så skall vi kunna fortsätta att ha en god välfärd. Hur ser kurvan på en ekonomi som växer med säg 3% årligen ut? Jo, så här, som jordens befolkningsökning. En hockeyklubbskruva - en exponentiell tillväxtkurva. Lika lite hållbar som ökande befolkning.

Var finns omvärldsanalysen i en S´s förnyelse? Var finns tankarna kring skatteintäkter och välfärd? Till vad och till vem? Tänk om det stämmer att tillgången på billig olja inte ens kan ta oss igenom denna högkonjunktur? (se Vetenskapens värld) Hittills har ekonomisk tillväxt och energianvändningens kurvor följt varandra. Med ökad tillväxt, ökad energianvändning. Och det är de fossila bränslena det handlar om - över 80% av vår globala energianvändning kommer från dessa och drygt 6% från kärnkraften. Båda är icke-förnybara energikällor som vi vet har sina bäst före datum. Frågan är bara vilka datum är det?

Finanskrisen 2008 bromsade och sköt på framtiden bäst före datum för oljan och bromsade en då chockartad prisstegring av oljan. Och det sambandet är nu orsaken till att fler och fler fått insikt om just oljetoppen. Oljan räckte därmed lite längre, när finanskris bromsade efterfrågan på energi. Hur skall vi på väg in i en högkonjunktur kunna bromsa vår efterfrågan på energi? Fler och fler och inte bara domedagsprofteter, som tidigare t.ex. Kjell Aleklett setts som, utan försäkringsbolag, försvaret (tyska och amerikanska) håller på att förbereder sig för den kommande oljetoppen (slutet på den billiga oljan). Men det står givetvis inte skrivet i sten när det kommer. Det kan vara så att det inte sker under denna högkonjunktur, men kan även vara så att det gör det. Billig olja är åtminstone inget vi i framtiden kan räkna med. Så vad skall vi då bygga tillväxt på? Och frågan är också, hur kan vi leva gott utan tillväxt?

Märkligt tyst är det nu i medierna om det som händer i Cancun. Innan S egen talesperson Matilda Ernkrans - ordförande i Miljö- och jordbruksutskottet - åkte till Cancun skrev Nerikes Allehanda en artikel. Och på vanlig maner, presenterade en blek bild långt in i tidningen. Ernkrans uttryckte senare sin frustration på Face Book över alla hennes idéer som tidningen valt att inte skriva om. Och där någonstans fanns även valrörelsen, och där någonstans riskerar vi att valet av ny partiledare också kommer att hamnna. I mediernas händer och ur vår kontroll. Vi förlorar greppet om de dagspolitiska frågorna och personer som PJ Anders Linder har istället den makten.

Min fråga är inte vem som skall efterträda Mona Sahlin, utan vilken politik S skall föra, och vilka företrädare vi då behöver? Så de som vill ha uppdraget behöver kliva fram, och när nu inte de vanliga medierna går på djupet, så kan åtminstone vår egen tidning Aktuellt i politiken göra det. Här kan alla kandidater presentera sina idéer något kortare och sedan bör det finnas en mer omfattande skrift för var och en av dem. Vad de vill föra för politik, som definitiv bör inledas med en omvärldsanalys. För det är utifrån den vi skall bygga vår politik.

En ledare måste vara drivande och ha en vilja. En ledande grupp måste detsamma. Vi skall inte leta efter den ledare som vätter fingret och kollar vart vindarna blåser, för att konstatera vilken politik som är marknadsmässigt rätt för tillfället. För då blir vi Nya Moderater.

Det är just i detta som Sahlin och Östros hade sin akilleshäl. I accepterandet av alla tidigare gjorda skattehöjningar. Och visst var det säkert så att en bensinskattehöjning och ett grönt samarbete var en bidragande orsak till valförlust. Men frågan är inte om vi i S bara skall följa dagsläget i "folkets" vilja, som kan styras av medierna, eller om vi skall driva en politik som vi tror blir bäst för Sverige och jorden på lång sikt? Så fram alla kandidater och visa er vilja och er politik. Skapa opinion för det ni tror på och inte tvärt om. För folk är klokare än ni tror och vill prata om annat än plånboken. Visa mod och framåtanda för rättvisa.

S behöver bli mera grönt och Mp behöver bli mer rött. Vi måste inkludera alla tre saker: omsorg om jorden, människorna och för en rättvis fördelning. Visst skulle man kunna tänka att S skall konkurrera ut Mp och bli mer grönt. Fast jag ser det som helt och hållet klokt att starta ett rödgrönt samarbete. För det är ju folket bakom partierna, de nere på gräsrotsnivå, som behöver starta en dialog och vidga sin syn över sakernas tillstånd, som behövs. Egentligen är det den kraften som är det viktiga men också ledare som genom sitt heltidsengagemang för politiken kan skaffa sig kunskaper och med politiskt sakkunniga kunna sprida kunskaperna till sina medlemmar i båda partierna.

Så jag säger det, som första sosse så ställer jag upp som partiledarkandidat och om valberedningen vill så skriver jag ihop mitt program för den politik jag tänker driva om jag bli ledare. Nej, förlåt, det kanske inte är läge att skämta om så allvarliga saker, men min rubrik fick dig åtminstone att välja att läsa denna blogg och det tackar jag för. Ibland måste lära oss av kvällstidningarnas rubriksättning. Läs nu vidare för slutklämmen.

Framtiden kan bli nog så ljus ändå, när vi förpassar bilar, oxkött och tomater till det som är mer ovanligt - och någon alldeles extra lyx någon enstaka gång - och cyklar, bussar, sprättägg och rödbetor istället är det som hör till vardagen. Och när vintagekläder blir "main stream", snarare än Marieberg köpcentrums utbud. För det är som Vetenskapens världs program säger. Insikten om oljetoppen är inte längre en hållning för enstaka domedagsprofeter utan börjar bli "main stream".

Klimatförvirring och galna idéer

2010-11-28T09:15:00.005+01:00

Klimat magazinet Effekt börjar en artikel som följande: "Viktig update för klimatförnekare: Nu höjs röster om att ”förnekelse av klimatförändringar” ska läggas till listan över erkända brott mot mänskligheten."

I Bolivias gräsrotskonferens om klimatfrågan ville man införa ett nytt begrepp ecocide, skriver Effekt. Här handlar det om fattiga länder som vill att FN skall agera mot den rika världen som försvårar allas vår möjlighet till överlevnad. Men i USA så finns det de som vill gå ännu längre och göra det till ett brott att sprida desinformation i klimatfrågan. Med synen att denna desinformation är medveten och bara i storföretagens egenintresse.

Det vore då sannerligen att bita sig själv i svansen. Just öppenhet och det fria ordet är ju det som är grunden till att vi kan veta hur vi agerar på bästa sätt. Vi har mycket att lära och upptäcka över hur vi bäst agerar och vi trampar redan i klaveret och måste väga så mycket för och emot.

T.ex. kan man se det så tydligt i jakten på alternativa bilbränslen - etanol, biogas, batterier - där vi väl kommer att landa i att bilar kanske inte bör finnas i samma omfattning. Men vad vet jag - kanske löser någon batterifrågan resursmässigt och gör dem rena med. Men vi kan inte räkna med det.

Själv tror jag att vi måste inse att det är konsumtionsmönstret som måste brytas, inte ny ren teknik som lösningen. Men givetvis måste de som förespråkar ren teknik få jobba på och söka och försöka uppfinna. Liksom de som i egenintresse vill ha status que - och buisness as usual - har rätt att yttra sig.

Men givetvis måste vi bestraffa det som är miljöfarligt - det gör vi ju redan i dag med en miljölagstiftning. Och när vi hittar nya fakta måste vi givetvis också begränsa nya mänskliga skadliga aktiviteter. Tänk att det kan kanske komma att handla om ransonering i framtiden för att dela på det som finns.

Det är skillnad på att få säga att jorden är platt och att verka som om den vore det. Likaväl som man fortfarande måste man få säga att jorden är överbefolkad och lösningen är lite effektiva krig då och då, men givetvis får man inte agera därefter.

Jonas Sjöstedt skriver också i SvD idag om klimatkonferensen i Cancun. Han menar att vår regering har stannat i ett icke-agerande. Med klimatinvesteringar som görs i andra länder än vårt eget - t.ex. Kina - utan att det finns garanti för att dessa investeringar i t.ex. vindkraft inte ändå skulle gjorts utan våra pengar. Klimatinvesteringar som borde gjorts här för att minska våra egna utsläpp. Han menar också att den klimatpolitik som regeringen för är ett plus minus noll spel, då de minskningar av utsläpp som vi idag tillgodoräknar oss redan har utförts av tidigare regeringar. Här sätter Sjöstedt fingret på något som är oerhört viktigt.

Vad vi däremot inte ännu räknar in i ett lands utsläpp är vår konsumtion. Om vi även räknar in den så sker det mer utsläpp än vad vi idag räknar med av svensken. För visst bör utsläppen räknas där nyttan av produkten som producerars är? Naturvårdsverket har nyligen kommit ut med en rapport som heter "Den svenska konsumtionens globala miljöpåverkan" som lyfter blicken än mer. Visste du t.ex. att svensken varje dag konsumerar motsvarande 37 badkar vatten. Ingen fara kan man tycka, med allt det vatten vi har i Sverige. Men det är bara hälften av det vattnet som vi brukar som kommer från Sverige, och bara en bråkdel som är direkt in i hushållen. Den största delen av vår vattenkonsumtion går in i produktionen av mat. Och länderna där vi importerar mat ifrån har långt ifrån samma goda tillgång på vatten.

En klimatkonferens begränsar med andra ord problemet till ett problem som borde ha en enkel teknisk lösning, istället för att vidga det till att bli en fråga om resurser. Tre jordklot skulle vi behöva om alla på jorden konsumerade lika mycket som vi svenskar gör.

Bina som kan göra oss hungriga

2010-11-27T09:18:00.003+01:00

Det har varit ganska många av dem i höst, som har surrat precis innanför mina fönster i huset. Cylinderformade, med de gulsvarta varningsränderna som säger: "Rör mig inte". Stora och jag inser att jag inte helt säkert vet vad de är. Jag tror att de är getingar, men kanske kan det vara stora bin. Jag har "hjälpt" dem på traven i deras önskan att komma ut till ljuset och öppnat fönstret och sett dem flyga ut mot sin död.

Egentligen är det inte klokt, om det nu var bin. Då borde jag letat på vart de kom ifrån, förenat dem med deras kompisar, stoppat om dem och sagt: "Sov så gott, så ses vi i vår". Men som sagt det var ju säkert bara getingar. Men hur är det egentligen med getingarna, utför de samma uppdrag som bina? Är de ute och pollinerar våra växter så att vi kan få mat?

Förra vintern, berättar Svd idag, så minskade antalet bin med 25% över vintern i Sverige, hög vinterdödlighet. Rubriken går att hitta långt in i tidningen och den ropar ut: "Bidöd hot mot matproduktionen". Bin pollinerar de flesta typer av djurfoder, apelsiner, kaffe, ja "you name it". Så det är inte bara honungen som vi riskerar att få mindre av med minskat antal bin. I Europa har antalet bin minskat med 10% per år. I vissa regioner är dödligheten så stor som 80%. Och man vet inte vad det beror på. Parasiter, klimatförändringar, GMO grödor eller bekämpningsmedel, är några gissningar. Det verkar alltså som om det inte bara är jag som är okunnig över de små gul och svartrandiga insekternas roll och överlevnad.

Så vad väljer du att gissa på? Hoppas du bara på att pengar från EU kommissionen skall lösa det hela? Vi ser även ökad mängd parasiter på andra djurslag p.g.a. klimatförändringarna. Och alla dessa möjliga orsaker är beroende av vår nya mänskliga konsumtionsdrift - vid sidan av könsdriften kan väl den sägas vara det som driver oss idag och ger oss "mening med livet".

Fast du kan förstås välja att göra något. Konsumera mindre, energieffektivisera ditt hem och åk mer kollektivt, så drar du ner på behovet av fossila bränslen och kan göra något mot klimatförändringarna. Ät ekologiskt och gärna närodlat med, om ekologiskt alternativ finns, så bidrar inte du till fler bekämpningsmedel och genmodifierade grödor.

Sedan kanske jag skall ta och ta reda på det där med getingarna och jag hoppas att EU kommissionen kommer fram till vad det är som dödar våra bin.

Jobb, jobb, jobb - vill vi ha dem?

2010-11-25T20:46:00.006+01:00

Ny Teknik skrev om det här med nya jobb i Sverige. Hur vi har haft vår förhoppning till innovationer och ny teknik/it. De har sedan tittat på tio svenska idéer, som blivit stora, som t.ex. Skype och Spotify. När de räknar ihop antal arbetstillfällen som dessa har gett så blir siffran inte ens 1000 jobb. Alltså finns det möjligheter till att tjäna stora pengar utan att egentligen ha några anställda.

Trenden mot färre arbetstillfällen och ändå mer pengar är besvärande. Med minskat antal industrijobb, med produktion som flyttat utomlands har inte bara problemet av att vi inte har kontroll över arbetsförhållanden och miljökonsekvenser för de varor vi konsumerar. Årligen dör t.ex. 250 000 människor och 3 miljoner förgiftas av bekämpningsmedel. I det perspektivet kan våra egna bekymmer om för få jobb te sig tämligen små.

Men dilemmat är ändå, hur skall vi få försörjning till alla när jobbantalet minskar och även skatterna? Och egentligen är det inte rätt så bekvämt att inte behöva arbeta för brödfödan? Vi skulle kunnat ha ordnat det så bra för oss.

Men kanske som jag bloggat om tidigare, behöver vi snart slita hårt, när oljepriserna skjuter i höjden och inte oljan längre kan göra vårt arbete åt oss.

Hur grön el inte blir en bluff

2010-11-24T09:16:00.004+01:00

Svd Brännpunkt idag skriver en professor i nationalekonomi och en energipolitisk expert, Runar Brännlund och Jakob Eliasson att teckna avtal för grön el bara är en enda stor bluff. En bluff som dessutom leder till att de som köper "smutsig" el får billigare priser. Detta är absolut något som man som konsument bör vara medveten om.

De menar att inköp av ren el, till ett högre pris, gör att marknaden därmed får in mer pengar som gör att priset på el kan sänkas för alla. Att det är elcertifikatsystemet som är det som är det som egentligen leder fram till mer grön el.

Elcertifikat innebär att de som producerar ren el - vind, sol, viss vattenkraft, biobränslen och torv - ja, torv med, får elcertifikat från staten som de sedan kan sälja vidare till de som har plikt att köpa dessa. De med plikt är storkonsumenter av el (elintensiv industri) och elleverantörer. Detta för att jämna ut prisskillnaderna mellan ren och "smutsig" el, för att gynna produktion av ren el. Priset på elcertifikat är marknadsmässigt och sporrar till produktion av mer ren el.

Som konsument köper man helt enkelt el och all el går genom samma ledningar. De som säljer grön el menar att de köper från ren el producenter. Men hur skiljer man ut det, el är el?

Fast det går visst att köpa grön el, men vad man då måste inse med detta är att man ser till gynna det elbolag som gör något för att skapa ren el. Man behöver alltså fråga dem vad de gör för att bygga ut det gröna elnätet? Har de byggt sol- eller vindel o.s.v. Gör de inte själva det, så bidrar de ju inte heller till att öka mängden ren el på nätet.

Min el kommer från ett bolag som inte gör egen ren el (vad jag vet). Men all avkastning från försäljningen går till välgörande ändamål. Man kan t.ex. välja om man vill att ens egen avkastning skall gå till Rädda barnen eller Naturskyddsföreningen, som är två av sex ideella föreningar det går att välja på. De säljer både vanlig och grön el. Men när de säljer grön el, som de säger sig köpa från vind, sol, vatten och biobränslen, så sätter de också åt sidan fond som går till att restaurera vattendrag. Så det gäller att man ser på vad det är man köper och förstår vad det är.

Men det finns absolut ett sätt att vara säker på att man konsumerar ren el och det är att producera den själv. Man får producera egen el hemma och placera innanför elmätaren. Då får man producera max så mycket som man själv gör av med. Solceller- och/eller vindsnurra kan förse hemmet med ren el. Kan man komma upp i 25% av sin nuvarande konsumtion och sedan kanske även energieffektivisera - jaga energitjuvar, så vet man att man åtminstone har gjort en del. Och elen man får är ju helt gratis. De första solcellerna som sattes upp var för ungefär 40 år sedan och de producerar fortfarande gratis och ren el. Ingen vet egentligen vilken livslängd de har.

Elbolaget måste komma och byta din mätare när du går över till egen elproduktion och göra det utan kostnad. Överskotten på elen - det är ju inte säkert man brukar den när man tillverkar den - skall gå ut på det vanliga elnätet om man skall få solcellsbidrag. För solceller kan man få bidrag (60% av kostnaden) om man låter det gå ut på nätet. Detta för att man skall bidra med ren el till elnätet. Man kan även få betalt, men enklast är kanske att bjuda på det. När man inte själv producerar el, så tar man som vanligt in el från det vanliga nätet.

Detta har jag de senaste veckorna fått lära mig av Johan Ehrenberg, som äger Egen El bolaget. Han provar ut solceller och vindsnurror på marknader och säljer vidare. Och vill man veta mer om detta så står han för mycket av kunskaperna. Och nej, jag får inte provision för att blogga om det.

Så visst går det att gynna en grön elproduktion och välgörande ändamål. Och framförallt så kan man när man byter över till ett grönt elbolag, fråga dem, vad gör ni? T.ex. kan man begära att få veta hur stor del av avkastningen som går till att bygga nya ren elproduktion. Så låt er inte bli nedstämda av denna debattartikel, även om den givetvis är mycket bra som sätter fingret på ett problem. Men vi kan komma runt det.

Tänk om alla producerade en stor del av sin egen el och tänk så oberoende vi skulle göra oss, nu när vi behöver bryta vårt oljeberoende. Och tänk så mycket ren el det skulle bli på vårt elnät. Som Ehrenberg kallade det Energinet - istället för Internet. Och säg det till vårt statliga elbolag Vattenfall, att fy skam på er, som idag satsar på kolkraft i stora mått.

Vetenskapens värld två program man måste se

2010-11-23T08:44:00.005+01:00

Såg du Vetenskapens värld igår? Del två kan man säga om jordens situation med oss människor. Denna del om överbefolkning och resursbrist, framför allt vattenbrist. Inte minst då hur mycket vatten jordbruket slukar och hur rika länder brukar andra länders jordbruksmarker till sin försörjning. Artikel även som det i DN i måndags.

Men före denna del av programmet pratade man om förra veckans program som handlade om oljetopp och resursbrist också, fosforbrist främst.

Folk hade kontaktat Vetenskapens värld alldeles upprörda och undrade varför de visade så hemska saker??!? Och undrade också över om det inte fanns något hopp.

Så det handlar om rädsla att folk inte vill se och förstå läget. Man söker efter det som bekräftar det som är tryggt. Vetenskapens världs ansvarige svarade att det går att lösa med tekniken, som en tröst. Och så försöker många trösta sig.

Attenboroug avslutade dock programmet denna vecka med att säga att det är bråttom och att om vi inget gör nu så går det åt h-lvete. Det vi kan göra är att: anpassa vår livstil (skära ner konsumtion), utnyttja tekniken och begränsa befolkningstal. Det sista genom att utbilda kvinnor. Inte om preventivmedel, utan riktig utbildning.

Att se dessa två program är ett absolut måste, för att hålla dig uppdaterad om läget. Även om du är insatt så händer nya saker. Nedan länk till veckans program.

http://svtplay.se/t/102814/vetenskapens_varld

Förra veckans Vetenskapens värld: http://svtplay.se/v/2234025/vetenskapens_varld/del_13_av_18__naturens_resurser_sinar

Kloka ord om Socialdemokratisk förnyelse

2010-11-21T09:38:00.003+01:00

I DN debatt idag skriver Lena Sommestad - tidigare miljöminister - just det som jag har längtat efter att få höra socialdemokrater säga. Att vi inte skall falla i fällan av att ta till oss borgerliga begrepp som att arbete skall löna sig, då utifrån att man förutsätter att folk hellre lyfter bidrag än jobbar om ekonomiska skillnaden är liten. Utan att stället se arbetet som något som skapar ett ekonomiskt värde i samhället och en meningsfullhet för individen. Utifrån detta skall vi socialdemokrater betrakta arbetet. Hon ifrågasätter också synen på vi med kunskap skall skapa tillväxt och denna konkurrenskraft skall bygga på export.

Vad mer, och som känns, ännu viktigare lyfter hon klimatkrisen som den svåraste utmaningen som vi har att beakta när vi skapar vår Socialdemokratiska politik. Mycket klokt skrivet även om jag även skulle vilja att vi även börjar fokusera på resursfrågan. Vi kan inte enbart se det som ett problem i klimatfrågan för då blir lösningen bara mer teknik, men grön teknik och utan tanke på att trappa ner, spara och återvinna.

Idag som ett exempel konsumerar vi svenskar 2000 kubikmeter vatten per person och år. Det är vårt vattenfotavtryck. Den genomsnittlige världsmedborgaren konsumerar 1500 kubikmeter per person och år och amerikanen 3000. Med detta i åtanke verkar inte vår konsumtion som så överdriven. Inte med tanke på att vi är ett land som är rikt på vatten.

Men om jag istället då talar om för er att hälften av vattenfotavtrycket ("Den svenska konsumtionens globala påverkan" s.32 av Naturvårdsverket) vi svenskar konsumerar kommer från produktion av varor som inte görs i Sverige utan i andra länder. Då får frågan en helt annan dimension. Med vår huvudsakliga import av jordbruksprodukter som är vattenkrävande från Brasilien, Danmark, Tyskland, Indien, Colombia och USA. Då blir bilden en helt annan. Bland detta finns områden som har mycket sämre förutsättningar till vatten än vad vi har och även de som brukar fossilt vatten (USA t.ex.) för att bevattna torrområden för att bruka jorden. (Fossilt vatten är grundvatten som samlats i forntid och inte fylls på i den takt det brukas).

Till detta skall också ses vårt ekologiska fotavtryck i stort som ligger på tre, vilket innebär att om alla på hela jorden konsumerade som vi gör så skulle det krävas tre jordklot. (Happy Planet Index)

Underbart att läsa Sommestads debattartikel, som får mig att känna att nu, nu börjar vi prata om väsentligheter.

Även SvD idag har en intressant artikel som talar om att vi socialdemokrater börjar ställa krav på att få en öppnare process när vi nu skall välja ny partiledare. Det är mycket välkommet.

Idag nomineras partiledarkandidater från partidistrikten, detta borde kunna flyttas ner till S-föreningarna och de kandidater som ställer upp bör vi ha offentliga utfrågningar av. Idag saknas helt en inblick i processen av den kandidat som valberedningen tar fram, skriver tidningen, och det är ju helt sant. När väl valberedningen presenterar en kandidat till en kongress så är det ju så att säga klappat och klart och skall mycket till för att en förändring skall ske. Ett tal om vad personen då vill utföra kommer istället som ett peppningstal först när kandidaten redan är vald. Så dags då.

Själv har jag bara varit med i partiet i fyra år - sedan tidigare inte alls politiskt aktiv - och förvånas över det nomineringsarbete jag ser inte bara på riksplanet utan i distrikt och på kommunal nivå. Hur ombud och medlemmar skall välja sina företrädare, sin enda föreslagna kandidat från valberedningen, utan att ens få ha hört ett tal från denne kandidat till posten. Ett tal som visar vad just denna person brinner för och vill verka för i sitt uppdrag. Och vi har sett bakslag när valberedningar har misslyckats att ta fram rätt kandidat. Då det snarare mer på ett negativt och "kuppartat" sätt istället väljs en annan kandidat. Och givetvis även då utan att de som skall rösta får chans att höra tal från de olika kandidaterna. Så här är det dags för förnyelse. Men jag tvivlar på att detta förändringsarbete kommer att hinna bli klart innan extrakongressen.

Oändligt med arbete åt alla

2010-11-17T08:52:00.006+01:00

Ja, så kommer nog framtiden att se ut, men inte riktigt på det sätt som vi alla kanske har tänkt oss. När inte längre oljan kan utföra vårt kroppsarbete i samma utsträckning så är det åter rå muskelkraft som gäller och då finns det mängder med arbete åt oss alla. Men det vi får i lön kommer inte att räcka till så långt mycket än det nödvändiga. Då framför allt till den mat vi ställer på bordet. Och igen kommer det att löna sig att ha en köksträdgård.

Men måste detta vara en så mörk framtid? För hur stressande är inte denna jakt på prylar idag och hur lite glädje ger inte det ändå? Att tillsammans bli svart om fingrarna av jord och till prat och skratt få tillaga vår mat och sedan äta den tillsammans, är det inte det som är det som gör livet värt att leva? Och givetvis har vi både teknikutveckling och jämställdhetstankar att tillgå, så att vi inte behöver leva som på 1800-talet.

Och det är i detta som Socialdemokratins förnyelse av sin politik bör lägga sitt fokus. Till Sverige har redan Storbritanniens Transitionrörelse kommit - Omställning Sverige - som är en ny folkrörelse som med positiv energi tar sig an och ser möjligheterna i de nya begränsningar vi står inför.

Se Vetenskapens världs dokumentär om att "Naturens sinande resurser",så kanske inte mitt påstående här ovan ter sig så vansinnigt. Dokumentären finns att se fram till den 15 december och den intressanta delen att se är från 5-37 minuter in i filmen.

Och debatten går sig givetvis varm i medierna när det gäller S, partiledare och förnyelse, men hur väsentlig är just den debatten? Några exempel: DN, SvD. Inte ens ETC passar på att lyfta fram miljöfrågan utan diskuterar enbart höger och vänster Socialdemokrati. Förvånanande Ehrenberg, som ju annars är en föregångare värd att lyssna på i miljöfrågor.

Här har du svaret - så förnyar vi Socialdemokratin

2010-11-14T13:07:00.002+01:00

Det ligger något i både det PJ Anders Linder, SvD:s söndagkrönika, och Helle Klein, Aftonbladets ledarkrönika, skriver om Socialdemokratin idag. Att det är för att politiken saknat ett tydligt innehåll som det gått som det gått i riksdagsvalet. Klein talar även om att S på många håll lokalt gått framåt och att det förmodligen beror på att här har politiken ett tydligare innehåll och där håller jag givetvis med henne. Däremot är Linder för övrigt helt ute och cyklar. Här menar han att en framgång för partiet vore att bli ännu mer liberalt och bli ytterligare ett parti i mitten för att åter stiga i popularitet. Att därmed tro på tillväxten, sänkta skatter och privata välfärdsföretag som man själv bekostar.

Det är inte ett till Moderaterna som Sverige är i desperat behov av. För den framtidsbild som M har är inte inte den som är den mest sannolika. Fortsatt tillväxt och fortsatt konsumtion är det som Linder och M tror är framtidens melodi.

I valrörelsen hakade även S på i denna framtidsbild. Med detta synsätt fanns inga röster att vinna. Moderaterna finns ju redan och har trumfat in denna framtidstro i gemene man. Trots finanskrisen, som gav en föraning om vad som komma skall om vi inte sansar oss, så har vi inget lärt. Reinfeldt och Borg har istället spridit känslor av trygga landsfäder till svenska folket, med löften om en ljusnande framtid, där de styrt oss tryggt genom finanskrisen.

Den starka svenska ekonomin som låg till grunden för att vi klarade oss denna gång, är ingalunda sprungen ur Borgs finansstyre, utan går även tillbaka till slutet på 90-talet och början på 2000-talets politik med ett gott överskott som Alliansen hade att ta över 2006. Ur vilket de sedan har delat ut pengapåsar till folk, med sänkta skatter. Från 70 miljarders överskott till 30 miljarder underskott gick det under förra mandatperioden. Så framtida skattesänkningar måste antingen betalas genom ökade skatteinkomster från tillväxt - vilket Alliansen räknar med - eller genom sänkt välfärd - vilket de inte räknar med.

När Socialdemokratin anammar samma bild så blir inte S ett alternativ att bygga framtiden på. Linder har rätt att dagens ekonomi gått från stordrift till småföretagande och att det här är något S måste ha med i beaktande vid planering av sin politik. Borta är en stor arbetarklass som försörjer sig inom storindustrin med kroppsarbete. Istället har vi osäkra jobb inom småföretagande, inte sällan inom kontors och servicesfären. Vi är på väg att bara bli ett land som bygger på tjänsteföretag och låter våra konsumtionsvaror komma från storföretagens maskinella produktion eller andra länders billiga arbetskraft. Vi är på väg att bli helt oförmögna att själva tillverka de varor som är nödvändiga för vår överlevnad, som mat och kläder.

Ändå tycks kunskapen om en ny framtid finnas på plats. Nyligen kom en rapport från Naturvårdsverket (som jag ivrigt väntar på skall dimpa ner i brevlådan, bara läst sammanfattning på nätet) som visar hur vår konsumtion påverkar miljön i andra länder, där produktionen finns. Ingen väl insatt politiker, om de får frågan, nekar till att oljan snart är historia, åtminstone som billig energikälla och ingen nekar till dess oerhörda betydelse för all vår konsumtion. Ingen nekar till att vi tär på jordens resurser i allt ökande takt. Att om alla på jorden skulle konsumera som vi i Sverige, skulle det krävas tre jordklot.

Och trots detta drar man inte rätt slutsats. Att det inte är en framtid av tillväxt vi har framför oss. Ändå går modetrender mot hantverk, konsumtion av närproducerat, byggande av energihus, installation av vindsnurror och solpaneler. Men än är det en lyx för den som pengar har och som är medveten. Så någonstans håller vi ändå på och förbereda oss och ändå är inte denna fråga högst upp på agendan. Klimatfrågan har fått oss att tro att vi kommer att lösa det med ny teknik, detta ensidiga fokus har istället gett oss mer problem. Nio miljöorganisationer varnade i veckan för vad som kommer att hända om vi tänker ersätta 10% av våra bilbränseln med bioenerig, att det leder till värre utsläpp.

Det Socialdemokratin nu måste göra är att bli ett helt nytt parti. Kanske är det inte ens rätt att kalla oss för arbetarrörelse längre, inte när vi endast fick 20% av de förvärvsarbetandes röster. För med fortsatt tillväxtpolitik så blir det inte mer jobb här utan bara mer globaliserad orättvisa i konsumtionen. Vi har idag en stor grupp människor som finns i samhällspyramiden under arbetarna. Det är inte som Reinfeldt påstår dessa bara är att betrakta som att de är mellan jobb. Utan vi har en ny samhällsklass och risken finns att den växer.

När oljekällorna slutar pumpa ut billig olja kommer det att bli påtagligt, att den globaliserade konsumtionen endast kan fortsätta för de riktigt rika. Plötsligt står vi och undrar hur vi skall ha råd med vår mat. Att odla i trädgården ser åter attraktivt och nödvändigt ut. Jordkällare som rasat ihop grävs ut igen och fylls med potatis, rödbetor och palsternackor. Och den folkrörelse som 2006 startade i Storbritannien - Transitionrörelsen (i Sverige kallad Omställningsrörelsen)- kommer då att ha svar och tips till människorna.

Om vi socialdemokrater vill se framtiden i vitögat och inse vad som behövs så låter vi denna rörelse bli en del av oss, det är så vi förnyar vårt parti. Och kanske dröjer de längre än tills nästa val innan effekterna av den dyra oljan når oss, och kanske skulle en sådan förnyelse t.o.m. ge oss sämre väljarunderlag. Men när vi står inför faktumet om en ny framtid så kommer folk att vända sig till oss och fråga, hur gör vi nu?

Ännu är vi bara för omsorgen för människorna och för en rättvis fördelning. Om vi även inkluderar Omställningen i vår förnyelse så kommer vi att inkludera alla tre: Omsorgen för människorna, jorden och för en rättvis fördelning. "Earth care, human care och fair share".

En jord utan gränser

2010-09-29T07:17:00.005+02:00

Jag läser Per Kahnbergs krönika i Nerikes Allehanda idag och kan konstatera att jag inte själv kunde ha sagt det bättre. Kan inte vid en snabb titt hitta krönikan på nätet (tidningen brukar ju inte bjuda på dylika på nätet) och skall därför summera två budskap ur krönikan.

Det första handlar om Sverigedemokraterna och deras hets mot folkgrupp. Jimmy Åkesson som utpekat islam som det största hotet sedan andra världskriget och att en av hans partikamrater menar att muslimer inte bör få bo i Sverige. För att citera: "Går det att formulera ett hatbudskap tydligare? Är inte det hets mot folkgrupp så undrar jag vad det skulle vara."

Vidare vill jag citera och det är krönikans andra budskap: "Och min fasta övertygelse är att valen i framtiden kommer att handla om miljöfrågor och internationell rättvisa i stället för rädslor och konsumism."

Den 19 september var en dag av besvikelse om man inte ville ha ett samhälle som gav in för det senaste. Klart var att vårt S budskap inte nått fram och handlat om fel saker. Precis det som en ung debattör i NA idag också skriver - Louise Andersson. Att valet föll på de egna plånboksfrågorna. Och här hamnade mitt eget parti med. Vi fokuserade på frågan om vem som skulle ha skattsänkningar härnäst. Frågan om rättvisa föll i skymundan och då vi talade om rättvisa, så handlade det bara om rättvisa i vårt eget land. Världen i stort försvann som om den inte existerade. Debatten kom att hamna just där Sd ville ha den. Som om Sverige är en isolerad ö, med ett konstant antal arbetstillfällen och som vi måste dela på och därmed inte har råd att slösa på andra.

Det var inte med förvåning jag betraktade valresultaten på riksplanet, men ändå givetvis med besvikelse. Men på något vis var ändå den 20 september ett tillfälle att pusta ut, för att känna att nu kan vi åter börja prata om det som är det mest angelägna för vår överlevnad - miljöfrågor och internationell rättvisa.

Hoppas att vi som parti nu, på alla plan, även det kommunala, där man ibland inte ser bortom kommungränsen, kan hjälpa till att forma en politik för en hållbar utveckling. för hållbar utveckling på alla plan; ekonomisk och social utveckling i samklang med miljön. Jag är dock rädd att vi även här kommer att hamna i diskussioner som om det är tre skilda enheter i konkurrens med varandra. Som om vi gärna kan offra lite av miljön för att uppnå framsteg i den ekonomiska för att gynna det sociala.

Det här med att vila efter valet var dock en förhoppning som kom på skam, för nu startar process nummer två av valet. Att utse vilka som skall föra fram vår politik i nämnder och styrelser och varför just de skall tillsättas. Vad skall vi här ha fokus på - miljöfrågor och internationell rättvisa, om jag fick bestämma. För världen är ett och beroendet är totalt. Vår jord är ett ekosystem och luften och haven ser inga gränser.

Svenskt Näringslivs drömmar om billig el

2010-08-09T08:27:00.008+02:00

Svenskt Näringsliv påstår i SvD idag att utsläpp av växthusgaser kommer att vara högre under en rödgrön politik. Dessutom att elen kommer att bli dyrare. Som bevis för detta diskuteras i detalj vad som kan hända med elproduktionen om inte kärnkraften har en framtid i Sverige. Och givetvis, så var det ju det som det hela handlade om.

Vad Svenskt Näringsliv missar är ett helhetsgrepp om energin. Energi behövs både till bostäder, industrin och till transporter. Elen är bara en del av all den energi som vi i dag använder. Transporter står för drygt 25% av vår energianvändning (globalt är kanske siffran 35%) och här har de rödgröna en långt bättre politik än vad de borgerliga har. Transporter är ju de som idag i huvudsak drivs av den energiform som står för de flesta utsläppen av växthusgaser, oljan, ett fossilt bränsle. De borgerliga fortsätter sin satsning på vägtransporter och hur gärna vi än vill kan vi inte ersätta detta enorma behov av drivmedel med biodrivmedel. Biogas är en fantastisk energikälla då den kan ha som råvara rötslam, matavfall och gödsel från jordbruket. Men potentialen är så oerhört låg att det handlar om inte om så många procentdelar som den kan ersätta av de drivmedel vi idag använder på våra vägar och då är inte drivmedel till jordbrukets maskiner, som vi ju måste ha, inräknade. Så för mer biogas behöver vi använda åkrarnas grödor och så görs redan, som i Örebros biogasanlägging. Skogar och åkrar måste därmed stå för ersättning till dessa drivmedel och då räcker det inte till annat vi hittills använt dessa till som till mat, virke, papper och produktion av el och fjärrvärme.

De rödgrönas politik handlar istället om att leda om våra transporter från vägar till järnvägar, för att spara drivmedel och för att effektivisera vår energianvändning. Järnvägen är här överlägsen när det gäller energianvändning. Det handlar alltså om så mycket mer om en omställning av vårt samhälle än vad Svenskt Näringsliv tycks kunna förställa sig. Det kommer inte att vara "business as usual" och ja, energin kommer att bli dyrare när vi inte längre globalt har råd, eller mage till (p.g.a. växthusgaser), att använda fossila bränslen.

De fossila bränslena står idag för drygt 80% av vår globala energianvändning, med oljan som kronan på verket, det svarta guldet, som nog redan nått sin produktionstopp dessutom och därmed kommer vi till slutet på den billiga oljan. Kärnkraften utgör idag drygt 6% av jordens energianvändning och det är alltså mycket kärnkraft som behövs för att ersätta de fossila bränslena, enbart upp till dagens nivå av energianvändning. Då inte inräknat alla de länder i världen där människor skulle behöva komma upp till en energianvändning så att det får en dräglig tillvaro.

Kärnkraften har idag redan nått toppen sin potential med dagens teknik. Man har till och med, i stort sett, använt upp kärnvapenförrådens uran, inte minst från Sovjets gamla vapen i amerikanska kärnkraftverk. Någon reserv ligger alltså inte på lut. Det handlar då istället om ny brytning av uran. Det betyder här hemma hos mig, någon kilometer bort i det vackra Systeräng. Stora gapande hål i jordskorpan med förödande miljökonsekvenser. Kanske blir min vackra jordbruksbygd lika smutsig som Shell lämnat Nigerflodens delta i Nigeria, allt för jakten på billig energi.

Svenskt Näringslivs förhoppning om staligt subventionerad billig kärnkraftsel bygger på hoppet om ny teknik. Man hoppas att till 2050-60-talen (en del hoppas på 30-talet) ha utvecklat en fjärde generationens kärnkraftverk som kan återanvända tidigare kärnkraftstekniks kärnavfall. Och visst kan vi hoppas att någon ägnar sig åt denna forskning och att vi då kan plocka fram detta avfall och göra det mindre farligt och samtidigt få ut mer energi, det är väl inte dumt. Men att satsa hela vår energiinvestering och vårt hopp till denna framtida dröm om energi är minst sagt idiotiskt, när vi idag vet att vi kan få el från sol och vind. Dyrt visst, och inte så mycket. Men vi kanske måste anpassa oss till vår jords kapacitet och inte våldföra oss på den.

Björklund och friheten

2010-08-05T07:42:00.005+02:00

Skall lärare och elev få ha heltäckande slöja på sig i skolan? Visst kan det tyckas självklart att man skall kunna se folks ansikte och framförallt i ögonen, som ju en burka förhindrar. Men hur stort är problemet i svenska skolor? Att försöka komma tillrätta med skolk är defintitivt något som kräver tidningsrubriker (om detta kan jag komma tillbaka i slutet av blogginlägget). DN:s ledare idag anser att Björklunds utspel om slöjor är just ett sådant och förhastat.

En elev har förbjudits att ha niqab (slöja som täcker allt utom ögonen) av rektorn och har därmed gått vidare med det till diskrimineringsombudsmannen. Ärendet är inte klart ännu. Björklund ser nu orsak att skapa en ny lag - så här i valtider - så att rektor har rätt att besluta att personal och elev inte får bära heltäckande slöja i skolan.

Av detta marginella problem i svensk skola vill vår utbildningsminister alltså att Sveriges riksdag skall stifta lag mot en viss sorts klädsel, som av en "slump" är hemmahörande inom islam. Här sällar sig Björklund till den islamofobi och lagstiftningsnit som börjar sprida sig ute i Europa, som jag haft en förhoppning om att slippa i Sverige.

Om det är lämpligt för en lärare att bära burka i skolan är en helt annan fråga. En elev i min skola (högstadieskola) hade i våras på sig en mankini. Borats "fina" sommarmode för män. Lämpligt? Visst kände jag mig mossig, när jag var smått obekväm i situationen. Kanske är det också något vi borde lagstifta mot, när det nu har förekommit och är ett "problem".

Vi kanske skulle stifta en lag som heter "Förbjuden klädsel i skolan", så kanske riksdagen allt eftersom kan fylla på denna lista. Elever och lärare kan se till att hålla den uppdaterad och sätta upp ett ex av den hemma på kylskåpet och göra en sista check innan de går till skolan.

Nej, skämt å sido. Detta är allvarligare än så. När lagstiftningen går in och begränsar människors fria val av klädsel, i en speciell miljö dessutom, då är vi illa ute. Då tummar vi på individens frihet, grundläggande inom de mänskliga rättigheterna och en grundbult inom Socialdemokratin och som jag hittills trott även för Folkpartiet. Men det gäller tydligen bara en viss sorts liberalism.

Björklund är ständigt på jakt efter ny uppmärksamhet och gör nya utspel. Den om att skriva in antalet skolktimmar i betyget är väl acceptabelt. Kanske något förvirrande, då kunskapsmål och elevens sociala situation inte känns som man behöver blanda ihop. Att Björklund dessutom verkar tro att det är "nytt" att meddela hemmet samma dag som skolk förekommer, är än märkligare. Tror han verkligen inte att det är något som varje mentor/klassföreståndare har gjort de senaste fyra åren, i hans skola. I sådant fall borde han verkligen kasta in handduken som ansvarig minister.

Men absolut mycket kan göras bättre i skolan. Men vi kommer inte åt det allvarliga skolket med att sätta in det i betyget. Turligt nog kommer det inte att finnas i slutbetyget, vilket i sådant fall slutgiltigt skulle jaga bort det sköra barnet med många skolktimmar. Barnet som liksom den vuxne kan bli utbränd. När det händer vuxna så beklagar vi och tycker synd om, men gäller det ett barn, handlar det bara om att skräpa sig och öka kraven.

Men inskrivna skolktimmar kommer definitivt att råda bot på den som tänkt sig en skön timme med kompisarna på stan. Så visst, att terminsvis ha det i betyget, så att eleven kan förbättra sig till nästa termin, är väl inte så tokigt.

Men hur skall vi då råda bot på olämplig klädsel i skolan? Jo, genom dialog. Killen med Boratmankinin hann vi inte prata med. Anledningen var att vi vuxna kände oss kluvna i situationen och visste varken ut eller in, och tyckte dessutom olika. Och flickorna som denna dag bar klädsel som kunde hört hemma i Playboy Mansion, dem borde vi kanske också haft ett snack med. Som förklaring, måste jag tillägga, att just denna dagen var vigd åt niornas roliga fotokatalogsfotografering för länets skolor.

Med dialog och respektfullt bemötande av andra människor kan vi bara föra fram vår syn på saken och sedan är det med gemensamt lyssnade som vi kan lära oss mer och kanske komma fram till en lösning. Att inkludera andra människors världar och att ge och ta, så löser vi problem. Inte genom att springa till överheten och skvallra och kräva "bestämmelser" som finns nedskrivna, för att kunna sticka under näsan på folk. Och vem vet, i dialogen med andra kanske vi kommer på att vi har fel. Kanske en Boratmankini är något som verkligen bör lätta upp stämningen på varje skola.

Ingen nyhet med vänsteruniversitet i Sverige

2010-07-19T08:19:00.002+02:00

Intressant läsning i DN igår och idag. Knappast heller någon nyhet - men värt att uppmärksammas. I ett land som vårt där vår välfärd och rättvisa byggt på socialismen.

Liberalismen är och förblir grunden för vårt ekonomiska system både här i Sverige och i USA - och i världen. Skillnaden är bara att i USA flankeras deras liberalism av kristen tro och konservatism och i Sverige av socialism. Därför har vi ett långt mer jämlikt och rättvist samhälle.

I USA har man dock allt för ofta låtit den extrema kristendomen och konservatismen få för stort utrymme, medan vi i Sverige inte låtit samma sak hända med vår socialism. Socialdemokratin, med sin starka betoning även på andra delen av begreppet har gjort Sverige till ett gott land. Alltså är universitetens vänsterorientering inget märkligt.

Men givetvis hade mer kunskap om liberalismen varit bra. För den idealisering som nu börjar växa fram blir minst sagt ensidig och okritisk. Liberalismen har trots allt sin grund i nattväktarstaten. Precis så som Anders Borg "Ung och naiv" uttryckte sig på åttiotalet som finns att hitta i ett Youtubeklipp från en Aschberg show. Och denne man är nu finansminister. Hjälp!

Önskvärt är dock ett nytt ekonomiskt system som även tar hänsyn till vår jords begränsningar. När vi i Sverige lever som om det fanns tre jordklot - mao krävs det tre jordklot för hela jordens befolkning att få en levnadsstandard som vi.

Men med facit i hand för hur planekonomi kommit att te sig i den socialistiska kommunismens namn och hur före det, konservatismen delat upp människor i allt från kung av guds nåde till livegen - så måste detta nya ekonomiska system vara något helt annat. Hur det kan lösas är en gåta, men innan vi hittat dit, är liberalismens marknadsekonomi den mest effektiva och trots allt "rättvisa" med stora inslag av socialism vill säga - alltså Socialdemokrati.

Biogasens marginella potential

2010-07-07T21:26:00.006+02:00

Biogas är givetvis något som vi skall utnyttja till max. Tyvärr är vi dock vid max snarare än de flesta en tycks kunna föreställa sig. Idag i DN skriver Jens Hoffman på debatt att han har satsat på just biogasen till sina företagsbilar, men att han nu väntar på just en satsning på biogastillverkning som tycks dröja.

I vårt län - Örebro - har Swedish Biogas gjort en undersökning över vilken kapacitet biogasen har här. Vi kan ersätta en tredjedel av alla våra vägtransporter med biogas, sedan är det stopp. Den råvara som då används är i huvudsak ensilage från våra åkrar. Alltså måste vi utnyttja jordarealer till drivmedel.

En försvinnande liten del är matavfall och slam från våra reningsverk. Det handlar snarast om enstaka procent av dessa rötmassor. Alltså är kapaciteten för biogas oerhört liten för detta. Något lite mer kan gödsel från jordbruket ge, men måste det liksom ensilaget transporteras till biogasanläggningen. I Örebro har en stor anläggning byggts för rötning av biogas. Där är det givetvis billigast möjliga ensilage som till största delen rötas. Ensilage som därmed även transporteras en bit, då billigast i detta fall inte var närmaste.

När det gäller biogas anser jag att vi behöver reservera detta värdefulla drivmedel till de tyngre fordonen, då de lättare kan gå på el. Framförallt måste vi i framtiden förse våra jordbruksmaskiner med drivmedel, i andra hand bussar och lastbilar, då ju dessa transporter kan ske även med tåg. Personbilar som drivs av biogas är därför inte en satsning för framtiden.

Kärnkraftens uranbrist

2010-06-20T09:28:00.003+02:00

I DN idag gapar Peter Wolodarski över mycket. Från Öresundsbron till Sahlin. Givetvis blir det ingen botten i någon av frågorna när man på ett så begränsat utrymme, som en ledare, försöker beröra så mycket. Därför skall jag bara ta upp en av frågorna, nämligen kärnkraften.

I dagens debatt vill Wolodarski, som så många med honom, få kärnkraften att framstå som en självklar lösning i frågan om vår elförsörjning i framtiden. Jag påstår tvärtom att kärnkraften knappast har någon framtid inte minst med anledning av de argument som Maria Wetterstrand framförde i Riksdagen, vilka jag inte behöver upprepa här. Titta själv.

I stället skall jag föra fram ett argument som väldigt sällan hörs i debatten. Nämligen den brist på uran som hör en nära framtid till om vi, och många med oss, väljer att satsa på kärnkraften. Redan om 20-30 år kan vi stå inför detta faktum. Alltså lagom tills våra nya reaktorer är redo att gå för fullt.

Idag bryts bara två tredjedelar av den uran som brukas i världen. Det stora förråd av uran som funnits i gamla kärnvapen, både från USA och gamla Sovjet har förbrukats i framförallt amerikanska kärnkraftverk. Det är inte jag som säger att vi kommer att drabbas av uranbrist utan det är IAEA. De säger även att om vi bygger en ny typ av reaktorer - bridreaktorer - som kan upparbeta uttjänt kärnavfall från kärnkraftverken, så har vi kärnkraft i kanske 200 år till. Det låter ju lovande om det inte vore för att denna teknik för kärnkraft ligger så långt i framtiden som 40-50 år. Flera decennier efter att vi nått sådan uranbrist att kärnkraften är överspelad.

Alltså är det som Maria Wetterstrand säger. Vi måste satsa på förnybar energi och det nu. Det är "Solar and thermal energy" som har framtiden för sig. Solar är all energi från solen, som sol, vind och vatten, och thermal är den energi vi kan få från jordens inre.

Så lika föråldrad som Olof Johanssons bromotstånd låter i dagens öron, kommer de borgerligas val i torsdags och Wolodarskis tumme upp för kärnkraften att te sig om bara några decennier. Så för, inte bara en bättre ekonomisk framtid, utan också en säkrad framtid för energitillgång är det bara de rödgröna alternativen som gäller den 19 september.

(En parantes: För dem av er som inte mött begreppen peak oil, peak uranium möter nu en intressant tid av efterforskning i ämnet. Ni kommer att se att för oljan handlar det om en ren fysisk begränsning i utvinningen medan det för uranet inte riktigt handlar om en topp.)

En skitsak helt enkelt

2010-06-05T08:40:00.007+02:00

Peak fosfor - fosfortoppen - är en realitet vi inte kan blunda för. Vilket innebär att fosforn är på god väg att toppa i produktionen, precis som oljan. Det innebär fosforbrist i världen. Fosforen är lika mycket som oljan grunden för vårt moderna jordbruk. Grunden för vår överlevnad när vi idag är över 6 miljarder människor på jorden. Det här är inget nytt, men det är inte något som lyfts fram i den allmänna debatten som en nyckelfråga inför framtiden. Hittills har vi kunnat bryta fosfor och tillföra vår jordbruksmark, men i framtiden kommer den resursen att vara begränsad. Istället måste vi hitta andra vägar. Redan nu är konstgödning dyr och bönder ser sig om efter andra vägar att tillföra fosfor, mer traditionella som gödsel.

Det handlar om stora investeringar i att återföra även fosforn från folks, och inte bara fäs gödsel. Idag sker certifiering av slam från reningsverk, för att de skall kunna återföras till åkrarna. Men även om vi mäter och certifierar och återför en del slam till jordbruksmarken, så betyder det inte att vi gjort något för att få slammet renare. Vi måste helt enkelt sluta med att förorena mänskligt gödsel. Sluta med att blanda den med allt annat avlopp, med rengöringsmedel från hushåll och industri, är inte något som kan få fortgå om vi skall kunna försörja oss i framtiden. Även avföring från människor som blivit medicinerade är ett stort problem, som hormoner från p-piller och antibiotika.

Även maten måste regleras hårt för att hållas ren, så att vi får ett fungerande kretslopp.

Men mänskligt gödsels återförande till jordbruksmarken kommer inte att räcka. Vi måste även bruka jorden på ett sådant vis att vi får mindre urlakning av fosfor ur vår jordbruksmark. Undvika höstplöjning, då vinterns nederbörd för ut jordbruksmarkens näringsämnen i våra vattendrag och ut i havet. Nya jordbruksmetoder måste forskas fram, så att maten ändå räcker till oss alla.

Var finns då fosforn i världen kvar? Vilka länder är det vi är beroende av? Jo, det är framförallt Ryssland. Så vi är inte bara beroende av Ryssland för gödning utan även för fossila bränslen - energi. Om vi inte investerar i att bygga bort detta beroende med andra alternativ, så får vi leva med det. När oljetoppen och fosfortoppen drabbar - måste vi ha en beredskap klar. Då måste vi ha byggt ett resilient samhälle.

Höns och globala problem

2010-05-08T09:11:00.006+02:00

Äggvitan är bara en smal remsa runt den stora brandgula äggulan. Till frukost har jag ett eget ägg och ett köpeägg. Smaken skiljer sig enormt. Tänk att ägg kan vara så goda - ja, då mitt eget från mina egna nyförvärvade höns.

Färgerna på äggen varierar med - ljusbrunt och vitt grönskimrande. Ännu är det nog bara tre höns som börjat värpa och inte så regelbundet. De håller fortfarande på att bo in sig. Sju höns har jag, varav två fortfarande är kycklingar. Det är en fröjd att se de vuxna hönsen våga sig ut i trädgården. Den största och fetaste går i täten och dvärgtuppen sist. De sprätter i marken, backar ett steg för att se vad som bjuds och väljer sedan vad de skall picka i sig.

Det är dags att skörda nässlorna med. En del stoppar jag rakt ner i soppan, men sedan får jag nog ta reda på hur jag kan frysa in dem till vinterns soppor. Undrar om jag skall förvälla dem först. En del skall jag torka i knippor - både till att krydda vår mat i vinter och till hönsen med.

I eftermiddag skall jag nog även hinna med att plocka sten ur mina nyuppgrävda odlingsbäddar. Det blir två i år, som skall vara upphöjda och så kommer jag att bygga på tre år på rad, för att få till växelbruk. I år blir det mest bladgrönsaker och lök. Ett växthus kanske blir ihopsnickrat i sommar med.

För plötsligt har jag fått gröna fingrar och vill hålla höns, allt för matens skull. Trots att det finns lättillgängligt och billigt nere i matvaruaffären. Mina ägg som kommer här hemifrån är faktiskt svindyra. Tidigare har jag inte kunnat motivera mig själv, men nu gör jag det med glädje.

För vad kommer att hända inom de närmsta åren, när oljan toppar och oljepriset skjuter i höjden. På min födelsedag den 26 april intervjuades en finansanalytiker, Puru Saxena, i Hong Kong, om vad han trodde skulle hända de närmsta åren. Han spår en tredubbling av oljepriset och gissade på 300 dollar per fat, ja, inte helt spikat för det kunde lika gärna bli 250 eller 350 dollar.

Fler och fler sticker nu ut hakan och pratar om Hubbarts peak. Senast det gjordes var på 70-talet och den oljekris som så var. Då en kris för att OPEC ville visa hur viktiga de var, att de hade kontroll över oljeproduktionen. Fast denna gång som Saxena säger, handlar det inte om producentkontroll utan om geologisk begränsning. Att det helt enkelt är naturen som sätter gränsen för vad som kan utvinnas.

Samma sak sa Göran Carstedt ekonomie doktor, på Sveriges Ekokommuners årsmöte i förrgår - om oljans ändlighet och vårt oljeberoende. Han visade förstasidor från flera av våra mest prestigefyllda tidningar, som the Economist, som målande visade vårt oljeberoende och den kris som komma skall.

Idag blir det allt svårare att utvinna olja. På 30-talet låg oljekällorna i Texas några meter under marken och för varje investerad energienhet fick man ut hundrafallt. Idag måste man ner under flera kilometer av havsvatten för att leta. Ja, och då vet vi vad som kan hända på 1500 meters djup. Med oljeläckan utanför USA:s kust. Undras om Obama måste dra tillbaka tillstånd om borrningar ute i havet, liksom Schwarzenegger?

Så det gäller att veta hur man påtar i jorden. Det gäller att veta hur man skaffar sig mat själv. Inte för att jag tror på ett tvärstopp på mat i butiken, men snart kommer det att vara lönsamt med egna ägg om jag inte vill lägga hela min lön på mat.

Omsorg om människorna och jorden

2010-05-02T07:50:00.001+02:00

Första maj tal i Östansjö

Tänk att jag får komma just hit och tala hos er, i år när det är valår. Och att jag får tala om just det som jag ser som det viktigaste. Hur vi skall klara av omsorgen både om människorna och om jorden.

Det är så svårt det här – hur vi 7 miljarder människor alla vill ha vårt. Och så har vi även en annan dimension, den hur orättvist det är fördelat. Vi här i Sverige som har så mycket att om alla 7 miljarder hade så mycket som vi, så skulle vi behöva tre jordklot.

Det får en allt att fundera, på vad man skall göra, för att göra en skillnad. För det är ju just jag – som måste förändra hemma hos mig. Men vilken liten droppe i ett stort hav kan då känslan bli. Men om både jag och du och en till och en till....gör något. Då blir det mycket.

Valrörelsen kommer att handla om orättvisan. Efter snart fyra år med den borgerliga regeringen är det inte rättvist här i Sverige längre heller. En sådan orättvisa skapar en hård människa. Ser man orättvisa, blir man utsatt för orättvisa, ja, då kan det vara svårt att göra annat än se om de sitt och de sina. Att köpa den billigaste maten och de allra billigaste kläderna, utan att orka bry sig om orättvisor för människor som arbetat nästan gratis långt borta och över alla långa och energislukande transporter. Ja, det är förståeligt.

Men vem har sagt att det måste vara grått och trist och jättedyrt, det här att visa omsorg både för jorden, människorna och att dela det som finns.

Så jag funderar och fantiserar över hur en sådan framtid skulle kunna se ut. Och då har jag tänkt på min egen by, Vretstorp. För det är just där, där jag bor som jag kan göra skillnaden. Så igår fick jag äntligen stå där och hålla tal på Valborg i Vretstorp och ge dem min bild av Vretstorp om 20 år.

Så här föreställer jag att den kan låta om jag får hålla tal år 2030 i Vretstorp.

Jag känner mig verkligen rörd när jag står här och tittar på er allihopa, alla ni vretstorpare, pionjärerna för Omställningsinitiativ Vretstorp. Det var vi som var först med ett ekokvarter här i Hallsberg, det var vi som gick i täten för den stora omställningen, som idag hela Sverige har genomgått. Tänk att det inte var mer än 20 år sedan som vi stod här år 2010 och fattade vårt beslut att nu var det dags att ställa om.

Jag skall inte säga att jag är förvånad över det vi har åstadkommit, för jag trodde på er alla redan från början. Och egentligen var jag inte heller förvånad att vi lyckades visa andra kommuner i Sverige hur vägen bort från oljeberoendet skulle se ut.

Redan före 2010 hade vi ju gjort oss av med oljeuppvärmningen i kommunens hus. Men vi hade ännu inte riktigt förstått hur beroende vi var av olja i allt annat som vi ägde. Att bakom varenda en av våra ägodelar och vår mat, låg mängder av värdefull uråldrig olja. Massor av matmil och energi bakom tillverkningen i fjärran länder. Ja, idag kan vi stolt prata om matsteg istället.

Vilken tur att vi hade alla dessa sammankomster och öppna möten som gjorde att vi förstod hela vidden av problemet. Och hur vi fick upp ögonen för den omställningsrörelse som då börjat sprida sig över världen, nämligen Transtionrörelsen från England. Och tacka Byalaget för att de så entusiastiskt gick i täten.

Tänk så stolt jag var när jag och min gubbe flyttade in i det först byggda huset i ekokvarteret. Med virke från vårt lokala sågverk. Huset är så mysigt med sin storstuga och vårt lilla sovrum bakom köket svalt och fint året om. Tänk att man en gång i tiden trodde att man behövde bo i så stora hus.

När jag på kvällarna sitter utefter väggen i kvarterts samlingslokal och hör elden spraka, så berättar jag om forna tider för hela kvarterts barn. Då gör de ofta stora ögon när det förstår att barnen en gång i tiden ägnade så mycket tid åt att spela spel på datorer och x-box.

De spel och lekar våra barn idag föredrar är de ute i friska luften. Tänk att det fanns några årtionden när våra barn kom helt från uteleken. Tänk vilken risk vi utsatte dem för med deras hälsa.

Tänk vad skönt det är att inte längre bilarna får köra in i vårt centrum. Hur skulle det vara att strosa runt bland butikerna där om man var tvungen att hoppa undan för bilar hela tiden. Tänk att det fanns en tid när vi alla satt i varsin bil. Hur kunde man då prata en stund med grannen, som man idag gör när man åker hem med tåget eller bussen.

Tänk att min Peugeot fortfarande rullar och går, som kvartersbil. Hur den inte tankats med diesel på 12 år och klarat sig fint på rapsoljan. Men ofta är den inte ute, för vi vet ju också att rapsolja är mat. Tänk när vi kunde börja ställa undan våra bilar och kliva på tåget här i Vretstorp igen. Och tänk att vi byggde upp stationshuset till att vara en exakt kopia av vad det en gång var.

Minns ni året 2014, när vi precis hade fört upp våra första vindkraftverk. Och så när folk började sätta upp solceller på sina hus. Detta tillsammans med några små vattenkraftsturbiner håller ju oss med vår alldeles egna el.

Jag hoppas att ni njutit av vår festmåltid här ikväll, ett firande av den lokala matens återkomst. Hur växthusets alla grönsaker idag smakat ljuvligt, hur våra bönder idag försett oss, liksom varje dag, med bröd från mjöl mald i deras kvarn och potatis från deras fält.

Sedan hoppas jag att den unga grisen smakade bra. Tänk att det fanns en gång när de flesta åt kött varje dag. Då kunde ju inte söndagssteken ha avnjutits med någon speciell glädje.

Så höj era glas och tacka vårt bryggeri för den goda äppelcidern. Och nästa gång när ni går ner för vår gata så tänk tillbaka på den tid då gatan fylldes med bilar och husen runt om stod tomma och slitna. Tänk att vi då varken hade bageri, slaktare, grönsaksbod, skräddare, plåtslagare, värdshus eller ens biograf. Ja, så höj glasen! Skål.

Ja, så drömmer jag att Vretstorp är om 20 år. Om jag har en sådan bild, så kan jag staka ut riktningen mot en framtid utan den billiga oljan. En framtid där vi gjort oss oberoende av fossila bränslen och därmed klimathotet.

I morgon skall jag sätta upp staket till mitt hönshus – så att mina nya höns kan komma ut - och även se om jag hinner fortsätta att gräva på mitt nya grönsaksland. Det är mitt sätt att börja mina steg mot Omställning, med att åtminstone äta någon mat som bara kräver matsteg och inte matmil. Och kul är det.

Så i morgon är första dagen på framtiden. Själv bestämde jag mig redan i september när jag nyss kommit hem från Omställningsstad Totnes i England att det var dags för köpstopp. Och tänk vad mycket mer jag då hinner när man slipper åka till Marieberg och shoppa.

Och ni här i Östansjö måste börja fundera över hur ni vill att er by skall se ut år 2030.

Arbetslinjen - vad är det?

2010-04-24T09:46:00.008+02:00

Alla kan vi känna igen ett brinnande engagemang och en hårt arbetande människa. Vi beundrar drivkraften och den tid den som "brinner" för det den gör lägger ner. Själv har jag en gång känt entusiasm när jag läste Signhild Arnegård Hansen bok "Våga". Hon är ordförande i Svenskt Näringsliv och hon beskrev i boken sin kamp och hela sin familj engagemang i uppstarten av hennes företag. Med Svenskt Näringslivs mått mätt, ett litet företag, men just henne engagemang och drivkraft gjorde att hon fick det hedersvärda uppdraget.

I ETC Örebro idag har man frågat fem personer om deras syn på arbetet och arbetslinjen. Vilket som begrepp konstaterades gå tillbaka till början av 1900-talet. Människorna som tillfrågats kommer från vitt skilda bakgrunder och beskriver sin syn på arbetslinjen på vitt skilda sätt, givetvis.

Där finns den fackliga som ser det som individens rätt till arbete och meningsfullhet. Moderaten som ser det som skyldighet att försörja sig själv. Miljöpartisten med den gamla MP linjen om medborgarlön och kortare arbetsdag och humanisten som till min förvåning menar att naturfolk har det sämre då de inte arbetar så mycket som vi gör.

Men när det här handlar om arbete så handlar det om att skapa en inkomst till sig själv, och de sina, av pengar. Det handlar aldrig om meningsfullheten i vad man åstadkommer. T.ex. hur meningsfullt är det, som Arnegård Hansen gjorde, tillverka potatischips? Hur har det bidragit till en bättre värld? Även om det han generarat pengar.

Själv beundrar jag drivkraften hos människor runt mig som brinner för att skapa en bättre värld. Politiker på alla nivåer som lägger timme efter timme av ideell tid till att skriva debattartiklar, blogga och knacka dörr, för att nämna några saker.

En del är i samhällets ögon dessutom "klandervärda" eller "stackare" beroende av vilken syn man har, då de mycket väl kan vara arbetslösa eller sjukpensionärer. Men de skapar möten mellan människor och driver hela kommuner med hundratals miljoner kronor i omsättning. Själv har jag sällat mig till skaran och blir nog både beundrad och dumförklarad av andra, när jag dessutom valt att gå ner i arbetstid och tjäna mindre pengar i mitt vanliga lönearbete.

Sedan har vi alla de som arbetar ideellt utan att göra det politiskt, som med våra ungdomar, både inom idrott och för andra aktiviteter. De som hjälper ensamma och äldre i vardagen, de som ägnar sig åt att driva frågor mot orättvisa i andra länder och gör insamlingar. De som far ut i världen som voluntärer eller i vårt eget land ser till att hemlösa får tak över huvudet och mat i magen, för en natt och en dag. Överallt finns de med sitt engagemang och inte en krona får de betalt och ändå gör de saker som är mer än meningsfulla.

Så frågan är; vad är arbete? Är det bara det som inbringar en inkomst i pengar, oavsett om det man gör är ett meningsfullt tillskott för världen eller ej?

Finns det några som alltid kan känna sig värdefulla, så är det åtminstone de företagare som kämpar för den låga timpenning, som det innebär att vara jordbrukare. Det är de som tillverkar vår mat och gör det som kan vara helt säkra på är ett meningsfullt arbete. Idag värderar vi maten så lågt, att vi inte vill lägga någon större del av våra pengar på det. Och med alla mellanled från producent till konsument så ger det inte många kronor till bonden.

Lena Baastad och Johan Ehrenberg fick igår inleda och avsluta tidningen ETC. Då kan jag bara konstatera, att deras kloka ord får mig att dra slutsatsen att den privata konsumtionen och marknaden inte kan avgöra vad som är meningsfullt och nyttigt i vårt samhälle. För marknaden tar varken intitiativ till att skapa grön kollektivtrafik eller en offentlig sektor där vi tar hand som våra barn, gamla och sjuka.

Maud Olofsson och Andreas Carlgrens debattartikel i SvD idag kan få stå som ett exempel på den syn på arbetslinjen, tilltron till marknaden och konsumtion, som kommer att driva oss allt längre bort från en framtid där vi värnar om planetens överlevnad och omsorgen om varandra - earth care, people care och fair share.

Förbifart Stockholm märkligt resursanvändande

2010-04-21T19:22:00.006+02:00

Förbifart Stockholm känns som en angelägenhet inte bara för stockholmarna utan för Sverige. Om det skall röstas i frågan borde det väl rimligen röstas i hela Sverige. Även om pengar kan skapas ur intet så kan inte jordens resurser det. Om vi lägger mängder med energi och resurser på att bygga tunnlar för i stort sett bara bilar (7% kollektiv trafik) så lär vi inte ha så mycket resurser kvar till kollektiva lösningar på persontransporter i vår huvudstad.

Intressanta artiklar i frågan igår i DN av Per Kågesson fil dr i miljö- och energisystemanalys som förespråkar att en långt större del av förbifarts tunnlarna skall vara för kollektivtrafik. Där han talar om elbussar på gummihjul som skall ha stationer som öppnar och stänger när bussarna kommer in, så att inte avgaser från bilarna i tunnel når passagerarna. Talar även om små förarlösa bussar som istället kan gå ovan jord, en bit upp i luften. Fast en dyrare lösning.

Det jag funderar över vad det skulle vara för fel på en utbyggnad av tunnelbanan om nu stockholmarna behöver transportera sig mera? För visst är det väl så att just järnhjul på räls är det som kräver minst energiåtgång?

Själv önskar jag ett tänkande som tar en helt annan form, där man istället försöker utveckla våra små samhällen med goda transportmöjligheter och stimulera till företagande där. Då en resilient/hållbar storlek på ett samhälle snarare handlar om en befolkning på en bit under 10 000 personer, för att också vara lagom att cykla inom.

Vad gör vi när den billiga oljan inte längre finns och vi som bäst kan hålla oss med drivmedel till en tredjedel av det vi använder till personbilar idag. 2020 när förbibart Stockholm är tänkt att stå klar så kan behovet redan vara överspelat.

Det bidde en tumme....

2010-04-12T06:25:00.003+02:00

I det Länspolitiska programmet för S inför valet i Örebro län så kom inte mycket med av mitt tillägg om oljetoppen. Faktum är att det bidde bara en tumme. Här nedan finns hela mitt förslag till den text till programmet. Det som kom med var fram till "och" i andra meningen (kursiverade), alltså precis innan det som det handlade om började.

Men givetvis förstår jag att man inte kan ta en sådan ställning. För många var detta kanske första gången man överhuvudtaget hört talas om oljetoppen och slutet på den billiga oljan. Själv ägnade jag många veckor åt att försöka hitta siffror som motsäger det. För tänkte jag, om det vore sant så borde den politiska eliten ropat högt om det för länge sedan....eller? För om vi snart står där mitt i det som kommer att få finanskrisen att verka som rena drömmen, så borde vi åtminstone varit ett parti som i förväg sagt; vi måste vara försiktiga, vi ser risken, men hoppas att det inte stämmer.

Och här är texten:

I en värld där vi inte bara måste vara klimatsmarta utan även resurssmarta, så är det vi socialdemokrater som har helhetsgreppet med vår omsorg för människorna, jorden och för en rättvis fördelning. Vi står inför två stora problem, den globala uppvärmningen och slutet på den billiga oljan. Idag utgör minst 85% av den globala energiproduktionen av icke-förnybara bränslen. Där de fossila bränslena står för merparten och kärnkraften av bara cirka 6%. Både oljan och uranet kommer att toppa i sin produktion. Oljan inom 20 år, men mest troligt inom de närmsta åren, och med den kärnkraftsutbyggnad som idag sker i världen, så kommer uranet att gå samma väg snabbt.

Oljetoppen är när oljeproduktionen når sin topp och hälften av oljan är kvar. Utan ökad produktion så leder det till kraftigt ökat pris. Vi är broende av olja, inte bara för våra bilar och uppvärmning, utan vad viktigare är, för alla våra konsumtionsvaror. Vilken den viktigaste är maten. Dagens jordbruk kräver stora mängder olja. Likaså gör maten när den transporteras globalt. Varorna i våra matbutiker domineras av långväga varor. Slutet på billig olja, betyder därmed också slutet på billig mat.

Vi kommer att behöva skapa mer motståndskraftiga – resilienta – lokalsamhällen. Därför är det viktigt att vi ställer om till mer lokalproducerad mat, förnybara energikällor, mer energieffektiva och mindre bostäder och bättre utbyggda allmänna kommunikationer, framför allt då järnvägen. Kommunerna måste gå före och visa vägen i sin offentliga upphandling för att stimulera den lokalproducerade maten. Vi socialdemokrater vill också stötta lokala initiativ som verkar för lokal omställning. Med andra ord vill vi se fler prunkande grönsaksland och sprättande höns i våra trädgårdar.

Distriktskongress och olja

2010-04-11T07:37:00.003+02:00

Frågan är just vilken väg Omställning skall gå. Inte genom politiken utan genom folk på plats, i byn och kvarteret, är den engelska modellen för Transtionrörelsen. Även om den där tar sig in i lokala styrelser likaväl. Själv engagerar jag mig för att få in den i S politiken och även lokalt här i min by.

Idag skall jag försöka mig på att på distriktskongressen för S i Örebro län att få in formuleringar om den dubbla problematiken om slutet på den billiga oljan (oljetoppen) och klimatförändringarna i den skrift som skall vara vägledande nu i valtider. Vissa formuleringar har accepterats, men skall bli intressant att idag, andra dagen av kongressen, få se exakt vad.

Stora globala frågor om världens energiförsörjning kan tyckas inte ha någon plats i en distriktskongress och ute i distriktets kommuner. Men det är ju just i det som Transtionrörelsen verkar. På det lokala planet, bland de människor som man har sin plats på jorden. Det är där som Omställningen måste börja. Därför ha energifrågan globalt sin plats på distriktsnivå. Inte minst behöver man förstå varför man skall ställa om, ha en omvärldsbild klar för sig.

Klimatfrågan är inte kontroversiell. Utan det är just frågan om tillgången på olja som möter motstånd. Det talas allt för lite om problematiken och förståelsen för oljans roll under de senaste hundra åren, för den teknikutveckling och det överflöd, den befolkningsexplosion vi haft, finns inte. Oljans unika roll som energikälla finns ingen insikt om. Man tror sig kunna hitta nya energikällor av samma omfattning och vikt inom de närmsta tio åren. Tron på människans ständiga tillväxt och "teknikutveckling" mot det bättre är så stark. Att civilisationer kommit och gått genom tiderna, till stor del beroende av resursbrist då de växt sig stora, finns ingen insikt om, som Romarriket, Inkariket. Att se de senaste 200 åren i ett perspektiv på 10 000 år, sedan den senaste stora tekniksprånget - jordbruket - är svårt.

I morgon skall jag träffa min hembys Byalag för en första träff för omställning. Det skall bli minst lika intressant och viktigt som att försöka åstadkomma något på en distriktskongress. Och för kongressen så känns det som att slåss mot väderkvarnar.

En sann mänsklig natur?

2010-03-28T13:58:00.005+02:00

I tider när budskapen låter slående lika. När borgarna låter som socialdemokrater och till och med skaffar sig en logga inför valrörelsen som är nästan röd. Då är det inte utan att folk kan bli förvirrade.

Det är lätt för oss också att tappa fotfästet och inte se riktigt klart, fastän det egentligen är ganska uppenbart hur vi skiljer oss från borgarna. Det som alltid kommer att förbli den största skillnaden är synen på människan.

I borgarnas värld misstros individen och behöver kontrolleras. Från skolan till sjukförsäkring förutsätts det att folk är lata och fuskar om inte tvång och piska tas fram. Människor som vill göra rätt för sig och arbeta hårt, lyfts fram som beundrade och med det underförstått, inte som folk i gemen. Hellre fälla än fria.

För en socialdemokrat är det självklart att människor vill göra rätt för sig. Att människor drivs av att hjälpa till, klara sig själva och även av att ge av sin egen fria tid för att skapa ett bättre samhälle.

Detta betyder inte att socialdemokrater därmed är naiva och inte begriper att det kommer att finnas människor som utnyttjar systemet, men att vi snarare friar än fäller, tills motsatsen är bevisad. Detta för att skapa en positiv syn på sin medmänniska.

För mig finns det ingen mänsklig natur på det sätt, att jag anser att vi är födda till den. Borgarna ser det som att vi först och främst är födda till att tänka på oss själva och de våra nära i livet. Detta är borgerlighetens grundtro på människan. Och i det glömmer de bort att vi är homo sapiens.

Denna, den borgerliga "mänskliga natur", strävar att få vinning för egen del. Detta anses som drivkraften bakom mänsklig "utveckling". Drivkraften till allt arbete och skall därmed premieras, för det ses som den enda möjligheten till försörjning för mänskligheten.

Det största dilemmat bakom denna syn på människan är att det krävs oändliga resurser på jorden, för att alla skall nå sin egen lycka. Nå den "American dream" som ju i grunden är vad de handlar om. Fast det finns för de borgerliga inget egenvärde i att alla skall ha det bra. Skillnader får gärna finns om det driver fram samhällsutvecklingen.

För mig är människan inte född till att ha en viss natur. För mig är människan - homo sapiens - den visa människan. Den visa människan som kan skapa sin egen människosyn, sin egen natur. Det är väl i just denna fråga som jag för en gångs skull är överens med Bibeln. Människan har en fri vilja. Och just i vårt land har vi genom vår klokhet och under Socialdemokratin därmed skapat en syn på människan som är positiv. Ju fler människor som antar denna syn, desto mer sann blir den. Vi är inte offer för en mänsklig natur, utan vi skapar den själva.

Tyvärr så håller nu borgerligheten på att rasera denna tillit och positiva syn som vi har haft till varandra här i Sverige. Plötsligt ses den som naiv, som osann. Och då blir det som vi tänker, för så blir det alltid. Alltså som vi tänker. För vi är homo sapiens, den visa människan, som kan skapa vår egen natur och just nu låter vi borgarna härja fritt, med sitt "sköt dig själv och skit i andra".

Historiebeskrivning är politik.

2010-03-13T08:58:00.004+01:00

Reinfeldt vill att historikerna skall har tolkningsföreträde på historien, men det han inte tycks förstå är att all historieskrivning färgas av politiska synsätt.

För drygt 5000 år sedan kom i Mesopotaminen, i Mellanöstern, de första skrivtecknen. Det var då vi för första gången kunde se vad människor faktiskt tänkte och därmed också veta varför de gjorde som de gjorde. Det var då människans historia började. Det som vi vet om mänskligheten före dess, vet vi endast genom arkeologin.

Så sedan historiens början har allt som hänt i världen, på alla platser där människor skrivit kunnat tolkas och skrivas om av historiker. Skulle man vara helt objektiv i sin historieskrivning så skulle man beskriva allt. Aldrig göra urval och det faller ju på sin egen rimlighet. Historia är alltid ett urval och är subjektivt. Man brukar säga att man behöver ha ett tioårigt perspektiv på en händelse för att kunna betrakta något historiskt, så det finns även ett stoppdatum på det historikerna kan betrakta.

Skulle då inte politikerna kunna uttala sig om händelser de senaste tio åren för att historikerna inte kunnat forska om det? Eller är det bara det som vi kalla historia som skall vara tabu för politikerna att tycka till om?

Det som hände i det Osmanska riket var ett av de största massmorden som skett de senaste 100 åren. Vi har ett dilemma när vi skall beskriva massmord, då vi har gett begreppet folkmord en alldeles egen ställning. Men folkmord är givetvis massmord, men det behöver inte vara tvärtom.

När jag undervisar mina elever ställs jag inför dilemmat. Jag vill att de skall få kunskaper om människans mörkaste sidor, men skall jag verkligen förlora mig i begreppen och vad skall jag lära ut? En definition av begreppet folkmord har diskuterats i det oändliga. För att förenkla det något så kan det beskrivas som massmord av människor endast för att de tillhör en viss folkgrupp. Då kommer dilemmat av att identifiera vad folkgrupp är, men det skall jag inte uppehålla mig här med.

Det som jag ser som mest intressant är istället begreppet massmord. Massmord som är utfört av en överhet. De massmord som jag då tycker hör till allmänbildningen börjar med massmorden på armenierna, sedan det som skedde under andra världskriget – på judar främst, men även många andra grupper, romer, handikappade, homosexuella, oliktänkande. Sedan måste man känna till Stalins massmord. De är lika avskyvärda som Hitlers och drabbade fler. Sedan har vi givetvis Pol Pot och massmorden i Rwanda. Även Bosnien i början av 90-talet bör räknas hit, även om antalet dödade inte kan mäta sig med de andra uppräknade massmorden.

Men varför är då massmorden på armenier överhuvudtaget aktuella. Som NA:s ledare skriver idag, det skedde ju för 95 år sedan. Överhuvudtaget så ägnar sig NA idag åt ett försvarstal av regeringens ståndpunkt i frågan, i både nyhetsartiklar och ledare. DN har en något mer nyanserad bild i sin ledare.

Så åter till varför det är aktuellt nu. Jo, problemet är att Turkiet inte har gjort upp med sin egen historia. Det väcker fortfarande känslor och att man har inte kommit därhän att man säger: ”Ja, usch så vidrigt det var – det var fel av det Osmanska riket”.

Givetvis skall man låta historikerna gräva sig ner i arkiven och leta och vara historiker. För visst arbetar även historiker efter vetenskaplig forskningsmetodik och kan hitta nya kunskaper. Men vi vet att armenier blev mördade i massvis. Män blev avrättade först, så att det blev lättare att få med sig kvinnor, barn och gamla på dödsmarscher ut i vildmarken där de lämnades att dö. Barnliken ser lika vidriga ut här som från Warsawas getto.

När Turkiet nu vill in i den europeiska gemenskapen så behöver landet ta tag i en del frågor. Detta är en av dem. Jag själv tillhör dem som ivrigt förespråkar att Turkiet skall med i EU. Världsfred skapas genom inkludering. Men att inte våga behandla Turkiet som vilket annat civiliserat land som helst och peka med hela handen på problemet är bara dumt. Vi skulle aldrig komma på tanken att vara försiktiga med hur vi uttalar oss om Förintelsen för att det skulle riskera att få tyska högerkrafter att växa sig starkare. Istället slår vi till med full kraft och har till och med ett Forum för Levande historia, som nu även inkluderar kommunismens massmord.

Turkiet behöver behandlas som en jämlike och de krafter i landet som vill vara sekulariserade och öppna, som vill närma sig Armenien och öppna arkiven för historikerna, behöver vårt fulla politiska stöd. Vi kan inte tassa runt och viska och försiktigt klappa på de nationalistiska högerkrafterna för att försöka hålla dem lugna. Då har vi istället hamnat i deras våld.

Sedan skall vi nog fundera lite över vad vi skall ha historia till. I dagens kursplan i historia för grundskolan så står det så här:

”Ämnet historia utvecklar kunskaper som gör det möjligt att se sig själv och företeelser i nutiden som led i ett historiskt skeende. Syftet med utbildningen i historia är att utveckla ett kritiskt tänkande och ett analytiskt betraktelsesätt som redskap för att förstå och förklara samhället och dess kultur.”

Och det är väl så rätt så? Vi behöver vår historia för att förstå vår nutid. Så inte är historia någonsin en strikt vetenskap som fysikens lagar, utan den är levande och ett verktyg för kunna skapa den bästa möjliga framtid.

Offentlig privat vård - i det konstiga landet

2010-02-21T08:10:00.005+01:00

Fritt fram att starta eget inom vården och skattebetalarna betalar. Det är borgerlig politik. DN idag skriver om hur mycket bättre det då blir och köer försvinner. I Stockholm gjorde det att köer för operation av grå starr försvann, men det kostade 30 miljoner kronor mer än budgeterat. I Malmö var det samma sak när det gällde hörselhjälpmedel och även där kostade det 30 miljoner kronor mer. Fast menar DN, ingen skaffar ju hörselapparat eller opererar sig för grå starr utan att verkligen behöva det. Verkligen? Märkligt? Men folk blir friska om de inte längre får sjukpenning.

Den borgerliga världen är en märklig värld. Mer skattepengar får vården tydligen kosta om det går ner i fickorna på privata intressen. Med tillskott på miljoner kunde väl även den offentliga vården klara målen, men här måste man hålla budget. Man kan ju fråga sig i vilket alternativ - privat eller offentlig - som man har bäst koll på pengarna?

Sedan är det något som jag aldrig har förstått. Privat vård och skola borde ju vara just det. Om det är finansierat av våra offentliga medel så är det väl knappast privat?

Låna utan att ha råd

2010-02-14T09:06:00.008+01:00

Scocco och Appelgren säger det i DN i dag som borde vara en självklarthet för alla. Låg ränta och låga krav på utlåning leder till att hushållen tar på sig stora skulder och huspriserna höjs.

När bankerna lånar ut, även då utan en större insats från låntagaren, så gör de det just för att man spekulerar på ökande bostadspriser. Hushållen får billigt boende och kan köpa bostäder som egentligen är dyrare än vad de har råd med. En del kanske t.o.m. väljer att knappt amortera och använder sina överblivna pengar istället till att konsumera annat. Och det är givetvis det som är syftet, att den låga räntan skall fungerar som en injektion för att få igång ekonomisk tillväxt. En tillväxt som marknadsekonomin och ränteutlåning är beroende av. Både skattesänkningar och ränteutlåning räknar med framtida tillväxt. Utan en sådan blir det ny ekonomisk kris. Men då krävs ju även obegränsade resurser på vår jord om tillväxten skall vara ständig.

Ett S-kommunalråd sa en gång att h-n inte valt JAK banken, då man där är tvungen att ha sparade pengar redan och då inte kan köpa bostaden innan man egentligen har råd. För det är ju just så konventionella banker fungerar. Tillåter folk att låna utan att ha sparat och utan att egentligen ha råd. Och i Sverige ser vi då att denna karusell fortsätter och Scocco och Appelgren kritiserar regeringen för att inte reglera detta, utan tillåta de vilda bostadsspekulationerna att fortsätta i Sverige. Sådana spekultationer som i USA orskade den ekonomiska kris världen nu kämpar för att ta sig ur.

För att återgå till JAK banken och hälsosam belåning. Så måste jag nog beskriva bankens koncept. Det är en medlemsbank där medlemmar som inte behöver sina pengar sätter in dem på banken och låter andra som behöver låna göra det - och allt är räntefritt. Bara en administrativ avgift tas ut.

När man sparar i banken får man poäng, som man sedan kan använda när man vill låna och får då låna mer. När man betalar tillbaka ett lån så amorterar man, men betalar som sagt ingen ränta. Vad som då också är finessen är att man då måste sätta in en lika stor mängd sparpengar i banken som summan man amorterar. Vilket betyder att om man lånat 500 000 kr och betalat tillbaka lånet, så har man då även 500 000 kr i sparpengar i JAK banken. Det betyder att kostnaden för att låna är hög. Fast istället för ränteinbetalningar som försvinner så fylls ditt sparkonto på. I och med den höga månadskostnaden så gör det att man inte heller kan köpa bostad för mer än man egentligen har råd med.

JAK banken spekulerar inte på en framtida tillväxt i sina "affärer". Det finns helt enkelt inte några "affärer" i denna bank. Bara människor med pengar som lånar ut till dem som inte har - räntefritt.

Och där någonstans tror jag att vår framtida ekonomi börjar. Att spara och förbruka i samma takt. Själv har jag ännu inte råd att sätta över egna konventionella lån i JAK banken. Men jag skyndar mig nu att utnyttja det låga ränteläget till att amortera av på mina lån istället för att konsumera mera. Saboterar jag då landets tillväxt? Ja, kanske, eller så räddar jag jorden från att bli överutnyttjad och fattiga länders resurser från att försvinna ner i våra hungriga käftar.

DN:s fem punkter om miljön inför valet

2010-01-06T10:02:00.007+01:00

Detta måste ni läsa i DN. Detta står framme hela tiden. Blir någon slags riktlinje vad som är viktigt i årets val. Av alla områden står också miljöns fem punkter som en av tio och står sist.

Punkt ett handlar om att nyttja landskapet. Summan av kardemumman är att man inte kan tillåta sig att ha naturreservat för skogens mångfald längre. Allt skall brukas. Stick i stäv mot permakultur.

Punkt två är hur man bör satsa ekonmiskt från den offentliga sidan. Här finns inget att anmärka. DN sågar tankar på satsning av höghastighetståg och ser satsning på etanolbilars om ett misslyckande. Bravo.

Punkt tre handlar om att DN anser att vi skall bygga kärnkraft. De kommer till rätt slutledning att rena förnyelsebara energikällor inte kommer att räcka till med dagens förbrukning av energi. Men till fel slutsats att då skall vi bruka kärnkraft istället. Uranet kommer liksom oljan att toppa och det mycket snart med massiv global utbyggnad. Eller är det bara vi som skall bygga ut? Skall de då förorena min vackra Vibyslätt med uranbrytning? Var skall vi då odla mat? Rätt slutsats är givetvis att ta fram Aktionsplaner för Energiminskning i varje ort och bygd.

Punkt fyra handlar om att slänga mindre. Här med fokus på maten, att inte slänga det som är fräscht bara för att datumstämplingen säger det. Givetvis så rätt. De menar dock att detta är viktigare än att minska på köttkonsumtion. Det är åt pipsvängen givetvis. Om vi åt kött som förr - en söndagsstek - snarare än såg det som vardagsmat, så skulle det göra underverk. Sedan all vår mat bör i största mån var närproducerat med givetvis. Inget av det nämns. Inte heller allt resursslöseri när det gäller övrig konsumtion av kläder och prylar. Mitt Marieberg köpcentrum 20 minuters bilresa härifrån, måste ju fortfarande stå i sin prakt och skapa tillväxt. Något annat tror jag inte DN kan föreställa sig.

Punkt fem handlar om byggandet. Att vi skall bygga tätt i för minskade persontransporter. Och givetvis är det en bra idé, men bättre är väl att bygga tätt ute nära jordbruksmarken och att istället utlokalisera jobben. Bygga upp många små samhällen - resilienta - vid järnvägsspår. Så det är framtidens byggsatsningar snarare än att göra städerna större. Det skapar bara lokalsamhällen med mindre resiliens. Inte minst då det gäller uppvärmning och mat. Ved, trädgårdsland, gödsel, vindsnurror och solceller skall finnas där i vår närmiljö att bruka. Hur får man det i en stor stad? De städer som finns skall givetvis utnyttjas på bästa sätt. Men nytänkande där krävs och ombyggnad, inte minst för uppvärming. Fjärrvärmen är bra så länge det finns tillgång på biobränslen. Men i framtiden kanske landsbygden börjar hålla på sin skog och vägra den för städernas bruk. Så säkrare är det nog att bo på landet då.

Miljöpartiet en trend?

2009-12-26T09:14:00.005+01:00

"Det är nu inte så att journalister är hemliga inflytelseagenter för politiska rörelser, men självklart får en sådan överrepresentation konsekvenser. Ens politiska grundsyn påverkar ens världsuppfattning." skriver Per Gudmundsson i en ledare i SvD igår. Efter att ha sett en undersökning som Kent Asp och JMG (Institutionen för journalistik, medier och kommunikation) vid Göteborgs universit, där man kommit fram till att 23% av journalisterna tycker att Miljöpartiet är det bästa partiet.

Frågan är då om miljöfrågan är en politisk ideologi, en politisk grundsyn? I det ögonblick man betraktar den som sådan så måste man ju också välja. När miljöfrågan betraktas som partipolitik så måste man ju då argumentera mot om man tillhör ett annat parti, som i mitt fall då, som är socialdemokrat.

Idag har vi kunskaper om klimatförändringarna, att det med stor sannolikhet är så att våra utsläpp av växthusgaser leder till global uppvärmning. Konsekvenserna av detta blir minskande glaciärer, med en höjning av havsnivån och vad värre är minskande ismassa i Himalaya, som idag är en vattenreservoar för mer än en miljard människors jordbruksmarker. På samma sätt som redan inträffat med Afrikas Kilimanjaro.

Vi har också kunskaper om våra minskande naturresurser, inte minst det mest akuta i dagsläget, som ju är att vi nu har kommit till toppen av vår oljeproduktion, med bara hälften av oljan kvar, då den sämre halvan. Den tidigare halvan lyckades vi göra av med på hundra år. Bara om vi kommer ner på andra sidan oljeberget i samma användingsvolym, så räcker det i hundra år till. Då kommer vi om hundra år vara tillbaka på året 1810 i oljeanvändande, DET med en befolkning beräknad till 9,5 miljarder (vilket vi får hoppas är en felaktig prognos) istället för år 1810 års befolkningsstorlek på knappt en miljard.

Med dessa kunskaper borde man inte behöva vara miljöpartist för att sätta miljöfrågan främst. För vi alla borde ju begripa att det inte går att äta upp kakan och ha den kvar. Vad är det som gör att vi inte vill förstå? Vad är det som gör att många fortfarande ser det som att det är en fråga för Miljöpartiet?

Frågan om vår överlevnad har ingen politisk färg och är ingen politiskt fråga. Det är heller inte något som kan lösas av politiken. För utan en massiv underbyggnad av "folkets" insikt och vilja så står sig politiken slätt i en demokrati. Och utan demokrati inget gott samhälle.

Gräv där du står och skapa dig ditt resilienta (hållbara och mångfasetterade) samhälle. Bara där hos dig i din by/stadsdel kan du starta. Bara med blicken på och ditt agerande i det lokala, kan du tänka globalt. Genom Omställningsrörelsen (Transition movement) finns de positiva krafterna och viljan till en god och energisnål framtid tillsammans och med andra värden för blicken än de av konsumtionssamhället.

I vår byggs det växthus hemma hos mig och hönshuset skall få bli hönshus igen. När snabbköpet bara har ett förråd av matförsörjnings som sträcker sig över två dagar, kan vi behöva ha andra alternativ också. På varje bakgård, i varje by, samhälle och stadsdel, låt det gro och växa. Idag när jag vant mig vid att ta bussen, så känns det besvärligt om jag någon dag måste ta bilen och ändå bor jag fyra kilometer utanför en liten by och två mil från mitt arbete.

Jag har upptäckt gamla recept på vår egen inhemska mat. Hur gott det är med kål, potatis, morötter, lök, purjolök och nybakat bröd. Trenden idag är att unga män bakar surdegsbröd.

Låt det bli en trend att odla sin egen kolonilott. Låt det bli en trend att cykla och ta bussen. Låt trenden bli vardag och låt oss se tillbaka på 2009 och undra hur vi egentligen stod ut när vi behövde kryssa fram mellan framfarande bilar.

Låt det bli en trend att bykärnor och stadsdelar lever upp. Att bageri, slakteri, grönsakshandare och restauranger och värdshus åter får bli en del av våra byar och stadsdelar. Låt det bli en trend att jobben finns där och småskaligt där du bor, så att du kan cykla till jobbet.

Låt det bli en trend att tågen stanna överallt. Låt vindsnurror alstra el och låt uppfinningsrikedomen komma på massor av sätt att förse våra växthus och trädgårdar med bevattningssystem som inte kräver en jobbinsats. Låt det bli en trend att bygga små mysiga hus med tjocka väggar och egna eldstäder. Låt det bli en trend att dela på större hus med samlingssalar, tvättstugor och stora kök. Stora kök där man tar hand om årets skörd tillsammans, dela på arbetskraft och kunnande.

Låt det bli en trend att vi umgås hellre än att titta på teve. Låt det bli en trend att man samlas i byn och stadsdelen, och bestämmer saker tillsammans, hittar på lösningar på vardagens bekymmer.

Och främst av allt, när sedan allt detta är verklighet, låt det då bli otrendigt med trender, så att trenden består.

Klimat och SAAB

2009-12-19T13:06:00.004+01:00

Jag kan inte säga att jag är förvånad över någon av de två stora nyheterna.

Att "vår" bilindustri skall gå i graven har jag länge trott. Och SAAB och Volvo kommer inte att vara de enda bilföretag som kommer att få stora problem framgent. Det faller sig ju naturligt när vi ställs inför problematiken med oljetoppen. När inte längre oljeproduktionen kan möta efterfrågan så måste det ju bli så. Tyvärr räcker inte det. Det handlar ju långt ifrån bara om våra bilar när vi får brist på olja. Allt är beroende av denna - fram till nu - billiga energiform. Inte då bara till energi utan som råvara till många, många av våra vardagliga produkter, där plasten bara är början.

Som socialdemokrat känner jag mig givetvis sorgsen över alla dessa människors grusade framtidsdrömmar. De liv de byggt upp i Trollhättan, där SAAB varit navet i hela tillvaron. Här kommer snart villornas värde att minska och de som byggt sitt liv på lån och kredit, kommer att drabbas hårt. Omställning till nya gröna jobb kommer inte att ske i en handvändning. Denna omställning borde ha startats redan på sjuttiotalet när vi insåg vad som komma skulle i form av oljetopp, men som vi sedan tillät oss att glömma. Trots att oljeproducerande land, efter oljeproducerande land redan nått sin oljetopp och tvingast bli beroende, de med, av importerad olja.

Stora företag ses fortfarande som LÖSNINGEN och så även då den globala handeln. Bara vi får fart på de hjulen igen, sätter man hoppet till, så löser det sig. Småföretagande ser man välvilligt på, men lite storbroraktigt. Inte som svaret på våra framtida jobb. Men S har här äntligen skiftat fokus. Det är bra och att man tänker gröna jobb här med, är ännu bättre. Frågan är bara om man har samma idé om vad gröna jobb är, som kommer att vara det som framtiden kommer att kräva.

Att klimatförhandlingarna inte ledde någonvart är inte heller förvånande. Varför skulle Indien och Kina avstå från det som vi så länge betraktat som varande det mest eftertraktade av allt. Det som vi mäter varje lands värde i - i tillväxt och BNP per capita. Så länge vi fortsätter att klänga oss fast vid detta så kommer de som ännu inte uppnått denna "lycka" att försöka sträva efter den. Den är ju så bländande. Så väl paketerad, visad i vår moderna reklamindustri. Det största propagandeprojekt som någonsin funnits. Så globalt och så alltigenom genomgripande.

Klimatfrågan allena är också så ogripbar. Och vårt fokus är endast på klimatet. Det ger inte hela bilden, det är så långt in i framtiden för så många med. Utan en koppling till resursbrist, p.g.a. överutnyttjande av vår jord, som mest akut i dagsläget då oljan, så är klimatfrågan, skrämmande ja visst, men ändå KANSKE inte sann, hoppas många på. Men att oljan snart har nått sin topp är mycket mer påtagligt, så varför hörs det så lite om det?

DN:s "Koll på kolet" test, märkligt resultat?

2009-12-13T16:22:00.008+01:00

Tog test på DN idag om hur mycket koldioxid jag släpper ut.

Jag har sedan september bestämt mig för att ställa om. Jag skall inte flyga, ta bussen så ofta jag kan, äta så mycket närproducerad mat i säsong sin möjligt, och helt vegetariskt, som jag alltid gjort. Jag har köpstopp på allt utom mat och hygienartiklar. Vi har redan tidigare källsorterat allt och värmer huset mest med vår egen skog.

På DN:s sida fick jag då 1,3 ton koldioxidutsläpp per år. När jag tog samma typ av test på Klimatkontot fick jag utsläpp 6,8 ton koldioxid per år. En otroligt stor skillnad. Skulle jag lita på DN så är jag ju så himla bra att jag kommer under den rekommenderade mängden som varje världsmedborgare skulle få släppa ut, under 2 ton, enligt DN. Så har du tagit DN:s test så kan du ha fått ett falskt glädjebesked.

Vad DN:s test helt glömmer är offentligt konsumtion som vi alla har på ca. 2 ton och år.

Jag litar mer på Klimatkontot och det bör du med göra. Varför inte ta testet själv? Är bra att ha lite koll.

Fossilfritt resande.

S vilse i tillväxtträsket

2009-12-12T09:11:00.012+01:00

Saker händer, känns det som, och rätt saker sägs. På något vis behöver jag inte gapa så högt längre, utan det finns nu så många som säger det så klokt och överallt. Fast det kan vara en illusion också, då jag suttit och läst ETC och "Grus och guld", JAK bankens tidning.

NA pladdrar på som vanligt om nästan bara oväsentligheter. Någon insändare - Johan - vill inte bli skrämd om klimatet. I den finns brottstycken av helheten, som blir till ett ja, vadå. Istället för oro för både resurser och klimathotet, till bara oro för resurser. Som om helheten inte kunde vara mer komplicerad och kopplingarna finnas mellan det hela.

Biogas och elbilar är t.ex. inte räddningen på något. Möjligheterna av att försöka ersätta oljan med andra energislag, är inte ens i närheten av att lösas. Det finns inte EN lösning, utan många små (bäckar) och dessa tillsammans bildar ändå inte den stora flod som oljan varit. Så har vi NA:s ledare som pekar på att Mona Sahlins placering vid bordet bredvid en Wallenbergare under Nobelfestligheterna är som sig bör. NA menare att S och storkapitalet alltid kommit väl överens, men inte S och småföretagarna. Och kanske finns det ett korn av sanning.

ETC:s ledare idag, krönika och Ehrenbergs sista sida är skön läsning. Ledaren visar på hur tillväxt är ett borgerligt påfund. Menar att marknadskapitalismens ekonomiska system är sedd som det enda möjliga. Men dess beroende av lån och ränta, kräver ju också ständig tillväxt för sin överlevnad. Så ledare vill nu rikta om blicken mot andra värden och annan ekonomi än tillväxt. Så sant och så bra sagt.

Krönikan som pekar på att "kejsaren är naken". Hur i alla tider, den som först påpekat något råkat illa ut, men när det sedan blir "main stream", när "vallen sprängts" och de flesta fattat att jorden är rund, då kan saker hända. Och krönikören hoppas på en vallspränging under klimatmötet i Köpenhamn. Och det gör jag med. Enligt "Grus och guld" har Sarkozy sagt att tillväxt inte längre är möjlig. Att vi måste hitta andra vägar. För som jag sa, klimatfrågan och resursfrågan (oljan) är inte ett antingen eller, utan givetvis ett både och. Och där har Insändarskribenten, Johan, i NA så rätt. Att de som i tid ställt om och tagit sig bort från oljeberoendet kommer att ha en enorm fördel, när oljetoppen nåtts och priserna på olja stiger OM vi inte lyckats bryta efterfrågeökningen.

Och så slutligen Ehrenberg, som pekar på mitt parti, på de rödgröna som lämnar walk over i klimatfrågan. Visst sällar vi oss till ledet och ropar "uj, uj, uj vilket elände" och att vi måste minska våra utsläpp. Men samtidigt så stirrar vi oss blinda på jobbfrågan och vill rädda en dödende storindustri, som vår bilindustri, och önskar oss fortsatt tillväxt och jobb. Visserligen talas det om gröna jobb, men när man föreslår en utvidgad utbildning på gymnasienivå för ekoodlare, så får man en klapp på huvudet. Ja, ja...nu är det de stora "prylarna" som gäller. Storföretag, många jobb och varför inte "klimatsmarta" bilar, el, väte, biogas, med den nyaste tekniken. Så återigen ser mitt parti bara de storskaliga lösningarna, storföretagen, och den lilla ekobonden får klara sig bäst den kan i en tillväxtekonomi. Det hela blir en politik där man bara ser till klimathotet och inte överhuvudtaget till resursfrågan. En politik som förutsätter tillväxt. När det istället borde vara närodlat, matsteg istället för matmil och lokal resiliens som gäller.

Ja, och i DN idag talar Sahlin m.fl. om städerna som tillväxtmotorer. Här skall de nya jobben vara att vakta varandras, barn och äldre, klippa varandras hår och fylla innehållet i varandras datorer. Städerna skall växa, långt bort från den odlade maten.

Visst skall även städerna kunna leva, men det är på landbygden som vi i framtiden kommer att behöva många dugliga händer, om vi skall kunna få mat. Det är dessa kunskaper som behövs i framtiden, när oljepriset kommer att stiga och vi inte längre kommer att kunna hämta billig mat långt bortifrån. Talet som städerna blir här bara en flört, med storstadsväljarna.

Jag känner allt mer att politiken inte är lösningen, utan ställer mitt hopp till en global folkrörelse, som jag hoppfullt sett börja växa fram genom Rob Hopkins med Transitionrörelsen (Omställningsrörelsen) och snart ser jag med förhoppning fram emot att vallarna kommer att sprängas även inom Socialdemokratin, så att vi tillsammans kan rulla upp tröjärmarna och börja jobba för ett hållbart (resilient) jordklot. Med glädje och tillsammans. För bland alla de gräsrötter inom Socialdemokratin som jag stöter på, så ser jag att kraften, viljan finns där. Men än vet inte alla att jorden är rund.

Så ETC - tack för att ni finns och jag hoppas att många fler sossar läser och begrundar och tänk - om det nu är sant - att Sarkozy av alla har insett att tillväxt inte är fortsatt möjlig.

NA så bra ida´

2009-11-29T10:39:00.005+01:00

Idag har NA i pappersvarienten endast, tyvärr, fyra sidors uppslag om den långväga maten. Missa inte detta.

Jag känner så väl igen mig när jag står i butiken och försöker köpa klimatsmart mat, hur oerhört svårt det är. Finnerödja jordgubbar, Kumlakorv, Margretelund potatis. Då tror man att man gjort rätt. Men det är bara i det sista fallet, med potatisen, som den förpackas på gård och sedan förs rakt ut till butikerna. Både korv och jordgubbar transporteras många mil, genom flera led. Värst var en sallad i påse. Det förpackades i Danmark, med krutonger från Israel, sallad från Spanien, ost från Italien m.m.. Värst är väl oftast dessa färdigprodukter, med många ingredienser. Då har man oftast bara var det packats att gå på.

Många svenska varor åker runt i cirklar i Sverige, även om de är rena. Från producent, till förpackning, till centrallager och sedan ut till butiker. Allt som kan vara på vitt skilda platser i Sverige.

Jag känner ett enormt behov av att en bättre ursprungmärkning av maten. Det som gör mig glad är att få köpa direkt av oldare och producent. Det är inte ofta man får. Så när ni har chansen, handla, handla, handla. Det är så vi skapar en efterfrågan på den lokalt oldlade maten.

Ungdomar för Omställning

2009-11-27T15:57:00.022+01:00

I onsdags höll fem 14- och 15-åringar föredrag om Omställningsrörelsen (Transition Movement) för Hallsbergs kommuns politiker i nämnder och styrelser samt höger tjänstemän. Omställningsrörelsen är vår nästa stora folkrörelse, som dessutom är global. Ungdomarna var i september på resa till Totnes i England, där Omställningsrörelsen startade.

De berättade om att de i Totnes fick se två ytterligheter för omställning. Den ena är den lilla självförsörjande byn Landmatter, utan bygglov, som levde av marken enligt permakulturprincipen.

Det andra var Riverford farm. Ett företag med en omsättning på 35 miljoner pund. Företaget levererar lådor, som kunderna prenumerar på med de eget odlade ekologiska grönsakerna. Så många som till 6000 hushåll om dagen.

De berättade sedan vidare om staden Totnes, en stad i storlek som Hallsberg, med ca. 7000 invånare i centralorten och ca.15 000 totalt. En stad med mängder av småbutiker, slakteri, bageri osv. En levande, myllrande liten stad. Man använder Totnespundet, för att få människor att handla lokalt, så att pengarna cirkulerar i den egna bygden.

Sedan visade de Totnes symbol, ett torn i staden, med en port. Porten är i symbolen i form av oljetoppen.

Publiken fick sedan ut kort från bildspelet, med en bild/diagram på ena sidan och faktaanteckningar om bilden på den andra. Bilder som beskrev alla kalla siffror om både oljetoppen, klimatförändringar, ekologiska fotsteg och den globala orättvisan. De skulle gå runt och berätta för andra om sin bild. Dock var de många, så det var inte så lätt. Men det avbröt publikens annars riskabla situation att råka i paltkoma, efter lunchen.

Därpå gick eleverna igenom alla bilder och Lisa och Elvira, visade även upp några vardagliga varor, och förklarade för publiken dessa vardagsvarors beroende av olja.

Därefter berättade Linda vidare om Rob Hopkins och hans bok Transition Handbook. Richard frågade publiken om vem det var som skulle ställa om. Om det var regeringen, lokala politiker, företag och kunde på alla tre själv konstatera att så inte var fallet. För om inte omställning kommer från oss alla, så kan inte de tre göra något ändå. Omställning måste komma underifrån.

Sedan fick publiken tips, både om vad de kan göra som enskilda och tillsammans i sitt samhälle, för att starta. Och så givetvis Hopkins "12 steps" för ett Omställningsinitiativ.

Som avslutning fick de höra en 15-årig flickas drömmar om framtiden. En ekogård, med osttillverkning och en lokal butik för sina varor.

En sak som är så oerhört märklig är att det här med oljetopp och klimatförändring inte skrämmer dessa unga. För dem är det ett ryck på axlarna och jaha, då får vi väl ta och ställa om. Som den mest naturliga sak i världen. Det finns ett hopp om framtiden. Men än kan de inte göra så stor skillnad, då det är föräldrarna och alla vi andra vuxna som fortfarande håller i pengapungen. Så se till att ni lämnar över bästa möjliga värld till dessa unga.

Men ni vuxna, gräv inte ner er i sorg och självömkan, då ni ser en framtid utan era gosesaker, som vintersolsemestrar och nya bilar. Det är inte nödvändigt för att vara lycklig.

Bella mama på dig! (Bella mama = Vackra moder jord)

Green tech inte hela lösningen, tyvärr

2009-11-18T10:05:00.013+01:00

Ny Teknik (tyvärr såg jag inte artikeln - Energi för framtiden - där än) har idag en så intressant artikel som hänvisar till en artikel i Scientific American, där två forskare Jacobsson och Delucchi menar att vi på 20-30 år kan ersätta all världens icke-förnybara energikällor (fossila bränslen och kärnkraft) med förnybara (sol, vind, vatten). Jacobsson är professor i miljöteknik och Delucchi forskare i transportteknik. De menar att vi kan ersätta dagens effektbehov på 12,5 terrawatt=TW och år 2030 t.o.m. kunna vara upp i 16,7 TW - alltså även med möjlighet till tillväxt. Detta är de båda forskarnas radikala förslag till klimatmötet.(Vems tillväxt, resonerar jag kring längre ner. Där finns även en förklaring på TW, effekt och mängd energi.)

Det är så intressant att jag måste välja två längre citat ur artikeln.

"Jacobsson och Delucchi vill bygga 490 000 tidvattenturbiner runt 1 MW var, 5 350 geotermiska kraftverk om 100 MW och 100 nya vattenkraftverk om 1000 MW.
Dessutom vill de ha 3 800 000 vindkraftverk om 5 MW och 720 000 vågkraftverk om 0,75 MW.
Vad gäller solkraften tänker de sig först att alla hustak förses med fotoelektriska solpaneler. Det blir 1 700 000 000 (över en och halv miljard) solpaneler om 30 KW vardera. Därtill kommer 49 000 större anläggningar med solpaneler om 300 MW. Tillsammans ger detta 11,5 terrawatt i form av elektricitet. Det hela skulle under en 20-års period kosta 100 000 miljarder dollar, vilket även räcker för att elektrolytiskt tillverka vätgas som drivmedel för hela jordens transportsektor. Alla fordon tänks i framtiden drivna av el från bränsleceller"

Att det räcker med 11,5 TW i framtiden då man beräknat 2030 effektbehov till 16,7 TW, beror på att om man ersätter fossila bränslen med el krävs mindre, då energin används mer effektivt. Värme går t.ex. förlorat när bilen drar bensin. Tolkar även citatets sista mening välvilligt till att betyda att bilar drivs av el från bränslceller via, vätgasen tillverkad av el, då hela transportsektorn skulle drivas av vätgas, fast längre ner talas om litiumbatterier, fast det kanske gäller lagring av el för annat bruk.

Wow...vilken grej. Några funderingar dyker upp, som att ett vindkraftverks livslängd är beräknat till 20 år. Som att vi idag inte, eller har jag fel, uppfunnit ett sätt att använda oss av vätgas utan att den är explosiv. Vem vill krocka med en vätgasbil? Eller har forskingen på att omvandla vätgasen till icke-explosiva bricketter lyckats? Sedan den allt mer centrala frågan som beskrivs bäst i slutet av artikeln av Kaianders Sempler själv, redaktören för Ny Teknik´, så citat igen.

"Det låter lite för bra för att vara sant. Finns det inga problem?
Bara att det kan bli brist på strategiska råvaror, som litium till batterier och platina till katalysatorer. Inte värre än att både oljan och uranet kommer att ha sinat år 2050, om vi fortsätter som idag."

Så var vi alltså tillbaka på ruta ett. Eftersom oljetoppen, utantoppen och alltingtoppen, är vår begränsning på fortsatt tillväxt, så drabbar alltså våra mineralbegränsningar även denna framtidsvision och vi är tillbaka till att behöva hushålla och dela lika. Idag är det inte ens 20% av jordens befolkning som fått njuta av den industriella tillväxten fullt ut. Det har väl inte kunnat undgå någon att idag svälter en miljard av jordens befolkning.

Men givetvis skall vi utveckla den rena energiteknik som vi har möjlighet till och dela den mellan och inom länder, så att alla får sin del. Men att dela betyder ju givetvis för vår del av världen att drastiskt skära ner. Vi kan inte fortsätta att konsumera som om vi hade tre jordklot.

Så för en hållbar framtid, behövs agerande på alla plan. Inte minst på det lokala, till hållbar matproduktion och energiproduktion. Småskaligt och närprocucerat. Där vi kan hålla oss med basen av det vi behöver, utan att vara beroende av långväga transportssystem för vår överlevnad. Så att vi även kan ge andra länder - t.ex. kaffeproducenter - möjlighet att göra detsamma med sina egna jordbruksmarker. För visst finns det människor som svälter i länder som producerar kaffe? Inte har den globala handeln lyft upp dem till mindre svält.

Sedan löser inte heller en tillströmning av ren energi, problemet med jordbrukets oljeberoende i form av gödningsmedel och inte heller världens behov av olja till allehanda produkter som plast och konstfiber/klädindustrin.

Så vi kan inte luta oss tillbaka och gnugga händerna av glädje i tron att det är "business as usual" och att professorer, forskare och politiker skall fortsätta att mata oss och allt vi behöver göra är bara att gapa. Green tech, nej tyvärr, så är den bara en liten del av lösningen. En annan del är "power down" och "earth stewardship" (energiminskning och jordomsorg och vårdnad).

Energieffekt, effekten i en given stund:
kilowatt = kW = 1000 watt
megawatt = MW = 1000 000 watt
gigawatt = GW = 1000 000 000 watt
terrawatt = TW = 1000 000 000 000 watt
För energimängd räknas efften i timmar=h t.ex. kWh, TWh, tid som den effekten ges.

Hur mycket kapital har vi egentligen?

2009-11-17T14:22:00.008+01:00

Och jorden snurrar runt och runt. Runt sin egen axel och det kommer den att göra oberoende av vad vi människor har för oss. För 10 000 år sedan, när vi inte startat jordbruket ännu, så var vi 1 miljon människor på jorden. Då hade det precis varit en istid som sträckt sig över 10 000 år, som gjort att stora skogar inte haft möjlighet växa. Därmed hade koldioxidhalten i luften ökat från 200 ppm (parts per million) till 260 ppm. När vi sedan började odla marken och befolkningen ökade, så återhämtade sig inte skogarna, som de gjort förr och inte heller då koldioxidhalten i luften. År 1000 var vi 310 miljoner. Men förändringarna gick långsamt och jorden hängde med. Det tog sedan 700 år för jordens befolkning att fördubblas.

En stor befolkningsökning kom så under 17-1800-talet med "freden, potatisen och vaccinet" och nya odlingstekniker. Vi skiftade jorden och odlade större enheter och började så smått att specialisera oss. Vi började bruka ett fossilt bränsle, kolet, tungt och skrymmande, men energirikt. Det drev fabriker, båtar och tåg. År 1850 var vi 1,2 miljarder.

Sedan kom den verkligan revolutionen med oljan. År 1910 var vi 1,7 miljarder människor och idag, 2010 är vi 6,7 miljarder. Oljan är så mycket mer än bara en enerigkälla. Den ger oss gödningsmedel, bekämpningsmedel, konstfiber, plast och myker mer. Nu på ingen tid alls har halten av koldioxid i luften ökat till 380 ppm efter att ha stått i stort sett stilla i 10 000 år. Och vi har ingen istid sett, som sist när koldioxidhalten i luften tog ett stort skutt uppåt. En slump, eller beror det på oss? Ja, bevisat är det inte, men man kan ju undra.

Fast den enorma ökning av befolkningtalen de senaste hundra åren, med vårt bruk av oljan och andra mineraler, av jordbruksjorden, så är klimatfrågan bara en av många dilemman vi ställs inför. Troligen är oljan den första produktionstoppen som vi kommer att nå. Alltså den stund då vi inte längre kan öka produktion, för att möta kraven. Inte minst från länder som kräver rättvisa, som Indien och Kina. Oljans topp är nog den första som vi kommer att märka av. Men sedan följer fler. Våra mineraltillgångar (även uranet) sinar och vår jordbruksmark, urlakas på sin naturliga biologiska mångfald och balans. Detta då biologiska mikroorganismer ersatts av oljebaserade gödningsmedel och bekämpningsmedel. Jorden urlakas också av ensidiga grödor.

Den dagen vi inte längre har olja att göda med, kommer jorden att sluta ge sina mängder. Utan oljan kan vi inte heller ha energi till att konstbevattna med. Dubbel är problemet med vattentillgångar. Vi har överutnyttjat vårt grundvatten - tagit mer än vad som återfylls, och utnyttjat fossilt vatten - och klimatförändringarna orsakar torka i vissa delar av världen. I Australien är det redan en realitet. Är det klimatförändringarna fel att det inte regnat på 7 år? Vem vet? Och man måste rikta om sina floders vatten för att försörja sina städer istället för att bevattna jordbruksmarker. I andra delar av världen orsakas istället förändrat väder översvämningar, med följd av en blandning av rent vatten och avloppsvatten.

Så det finns inte ETT problem mänskligheten ställs inför, utan vår ständiga tilltro på att tillväxten skall lösa våra problem, ge oss nya jobb och betala igen våra skulder. Det gör att vi överutnyttjat vår jord å det grövsta. För idag bygger vårt ekonomiska system på just krediten. Betala igen när du har fått tillväxt. Finns det ingen tillväxt finns det inga pengar att betala krediten.

Så hur gör vi? Var står vi idag? Vad med jobben? Kommer de bara, bara vi smörjer hjulen med pengar. Eller är pengar egentligen ingenting? För inte kan finanskapital existera i intet, det måste ha sin grund i realkapital, råvarukapital, humankapital, energikapital. För det är vår jords sparkapital i form av olja som vi de senaste hundra åren öst ur för vår tillväxt. Och det sparkapitalet är halvtomt nu - halvtomt - om vi nu under de närmsta hundra åren långsamt trappar ner och återgår till forna tiders oljeanvändning, så är det slut om hundra år. Och var står vi då?

Så nog är det angeläget att tänka om, ställa om. Och omställningen är inte bara en till nya gröna energiformer (eller som DN tror idag - kärnkraften som lösning), för det löser inte problemet med minskande tillgångar på mineraler, vatten och näringrika jordbruksmarker. För finanskrisen, eller rättare sagt kreditkrisen kräver tillväxt. Och tillväxt kräver även råvarukapital, inte bara energikapital.

Men det finns system som kan fungera - för det har det gjort i i stort sett hela mänsklighetens historia. Det är mest de senaste hundra åren vi shoppat loss och gjort om pengarna till vad de är idag. Fast inte handlar det om tillbaka till 1800-talet utan fram till 2000-talet. En erfarenhet rikare. Vi kan säkert dela bättre i framtiden, både inom och mellan länder. Bara vi bestämmer att det är så vi vill ha det. Vill ha "Earth care, human care och fair share". Vi kan leva ett långsammare liv, äta långsam lokal mat och spendera långsamma kreditfria lokala pengar. För pengar utan kredit har funnits förr och finns i Sveriget idag i banken JAK, där man lånar och därmed måste lova att spara med.

Inom Omställningsrörelsen finns möjligheterna och inom Hela Sverige skall leva, har man börjat redan innan Omställningsrörelsen kom till Sverige. Så inte är allt nattsvart - vi måste bara tänka om, fast lite mer än "lite".

Den goda maten - jag vill kunna köpa den

2009-11-10T07:08:00.004+01:00

Vad är god mat? Det har jag allt mer börjat fundera över. Holländska tomater med kvist, som håller hur länge som helst eller blekoranga tomater från Spanien. Ja, tomater måste man ju ha till salladen och då tar man det som bjuds. Fast vi vet alla att inget klår den tomat som solmogen kommer från rankan direkt.

Jag har allt mer börjat äta vikkål, rödkål, rödbetor, potatis och morötter. Och det smakar ljuvligt, speciellt med örter och yogurt eller grädde. Alla odlade åtminstone i Sverige står det på skylten vid matvarudisken. Men var i Sverige har jag ingen aning om och inte heller hur den transporterats dit. Fast jag vill veta. Mina kunskaper om maten är helt enkelt urusla och jag vill veta hur jag skall odla också, och när och var.

Hittade ett väldigt intressant inlägg på Omställning Sverige i ämnet - här. Hoppas du också blir intresserad, för om vi inte efterfrågar bra mat, så kommmer ingen finnas att köpa. Och nog önskar vi oss både ostar och bröd som är gjort på vår gata, i vår by. För nog är det fler än jag som i franska småbyar fått sina smaklökar stimulerade långt bortom snabbköpets utbud.

Hur kan S skapa en hållbar framtid?

2009-11-01T09:43:00.002+01:00

Hur ser du på det hela, du som är sosse, det här med jobben? Hur ser kopplingarna ut mellan tillväxt, fossila bränslen (energi överhuvudtaget) och jobben? Hur skall de nya jobben se ut? Skall de skapas genom tillväxt och vad är då det?

Vi står inför tider som nog inte blir mycket lättare och detta är de centrala frågorna. Hur vi visionerar inför vår framtid, som vi alla vill ha ren, fri från fossila bränslen och fylld av mänsklig aktivtet. Var ser du lösningarna?

Jag tror att det är just vi sossar som har lösningen på denna svåra nöt att knäcka. Marknaden, som de borgliga ser det, kommer inte att vara hela lösningen, utan en pusselbit, som skall spela sin roll. Då den är intresserad av bara en dimension - pengar. De andra dimensionerna som krävs är vi så bra på, nämligen omsorg om jorden, människorna och att dela. (Earth care, people care and fare share).

S ett nytt småföretagarparti för grönt företagande...

2009-10-30T09:30:00.007+01:00

Man kan välja ut de bitar av det vi nu hör från jobbkongressen och spinna vidare på. Själv väljer jag grönt småföretagande och skräms samtidigt över att jag måste leta så förtvivlat efter något grönt överhuvudtaget. Detta då de närmsta 20 åren kommer att vara så drastiskt annorlunda än de senaste 20 åren.

Men lokalt småföretagande och återerövring av glömda kunskaper i hantverk och odling kommer att stå i centrum. De ungdomar som idag går genom skolan och känner att det inte finns någon framtid för dem, då framtiden kräver bara teoretiska kunskaper. Dessa ungdomar kan i framtiden hitta en plats, starta ett företag. Men det gäller att vi utbildar dem rätt. Tar tillvara de kunskaper om hantverk och odlande som finns hos den äldsta generationen så länge de lever bland oss.

Men Chris Martenson säger det bra mycket bättre än vad jag gör. Så ta de 45 minuter det tar och se hans snabbkurs. Det är värt det och i slutet funderar över vart du befinner dig i "awareness", "understanding" eller rent av i "action". Själv hoppas jag att jag är i "understandig" och försöker lura ut vad just "action" skall komma att innehålla.

Och bortse från hans vandrande, för det slutar han inte med ändå. Lyssna på budskapet och titta på tabeller och bilder. Det är skrämmande.

Och Håkan Boström i DN idag kritiserar just S för satsning på småföretagande. Då han är i den gamla skolan om att tillväxt krävs. Hoppas bara att S har förstått, det bekymrar mig allra mest.

Bara två framtida scenario att välja på

2009-10-23T18:35:00.008+02:00

Inom Transition - Omställningsrörelsen ser man att människor ser för sig fyra olika framtida scenarion.

Scenario ett - Techno Fantasy - har vi väl blivit matade med nog i våra dagar. Vem har inte sett Star Trek och alla andra filmer och serier där vi idag bara ses som att vi börjat våra steg mot en framtid och en utveckling, som skall fortsätta i samma rasande tempo som det gjort de senaste 100 åren. I denna är alla resurer - både energin och mineraler - oändliga för vi skall lyfta mot andra världar och hämta allt vi behöver.

Detta är en framtidsvision där oljan ett litet steg på vägen och nya underenergiformer kommer att ersätta denna innan vi hunnit blinka. Denna vision visar sig att vi människor i början av månaden satsade 79 miljoner dollar, på Lcross satelliten, som kraschade in i månen för att kunna undersöka om där fanns vatten. Billigt var det tydligen också enligt rymdforskningsmått. Och vad är planen? En liten månbas kanske för våra framtida rymdäventyr?

I denna framtidsvision är vi oövervinneliga. Vår utveckling går bara framåt och framåt. Historien ses som en enda lång utveckling fram till en strålande slutstation. Där man kan kliva in i helt rena svävanded föremål som tar oss överallt dit vi vill. Att civilisationer under historien har vuxit och fallit i årtusenden beaktas inte.

Scenario två - Green tech stability - här är oljetoppen och klimatförändringarna en realitet. Oljan skall ersättas. Men det fullt ut vi skall leva som nu. Visserligen bli lite mer energieffektiva. Engerisnålare transportmedel och uppvärmning. Det är dagens dominerande syn på vår framtid. För det löser sig alltid. Vetenskapsmännen kommer att fixa det. Jag själv behöver bara vänta.

Marknaden kommer att avstyra klimathotet. Vi skall ha vätgas, biogas, algoil, vindkraft. Vi skall ha nya solceller som kan ta fram väte och syre från vatten. Lika energieffektivt som fotosyntesen. Stora konstgjorda träd i massor (gjorda av plast= olja) som skall ta upp koldioxid och förvandla till kol och syre, som vi sedan kan bränna igen och få ny energi.

I denna framtidsvision existerar inga andra begränsningar i dagsläget än just energibristen. Andra resursbrister i världen ignoreras - att det krävs tre jordklot för att försörja alla på jorden om de slösade som vi svenskar är inte en realitet. Mineraler räcker för evigt och jordbruksmarken kan visst det slösas på odling av bränslen.

Scenario fyra (jag väntar med tre) - Mad Max - är undergången. När oljetoppen nås startar krig och konkurrens mellan människor. Ondskan tar sitt grepp om oss och den starkes lag råder med hjälp av våld. Denna framtidsvision har vi blivit lika välmatade med av Hollywood som med Techno Fantasy. "The day after tomorrow" m.m. m.m. Det är visionen "det går aldrig", för vi människor är som vi är. Apocalys finns här med, och då menar jag Bibelns vision om framtiden - hur människor förgör varandra och ovädren kommer, ondskan råder - strax före Jesus återkomst. Hur det än är med detta eländig slut så finns det inget att göra för att hindra det. Ge upp i Mad Max och kanske bunkra upp mat, köpa vapen och bygga fort till sig och familjen. Eller i det andra fallet, ta emot frälsningen och lyckligt, salig vänta på slutet.

Sedan finns det scenario tre - Creative Descent - där vi tar kontrollen över vår jord och gör oss av med vårt oljeberoende och vårt sug efter det som vi ser som saligheten i den tekniska utvecklingen. Här drar vi ner på vår energianvändning. Skapar hållbara lokala samhällen, samtidigt som vi bevarar den olja som vi har kvar så att vi kan agera globalt vid behov. När andra behöver samarbete och hjälp, vid t.ex. svältkatastrofer. Vi odlar vår egen mat lokalt och hjälper t.ex. länder söder om Sahara till att odla sin mat, och slutar utnyttja deras mark till "vårt" kaffe och "våra" bananer.

Vi inser att man inte varje dag behöver jaga fler mil bort till ett arbete. Att allt vi egentligen behöver finns i vår närhet. Här finns människor, värme i små hus, mat och även ren energi till det lilla vi behöver. Det blir inte en tillbakagång till 1800-talet, det blir en framgång till 2000-talet. Vi kommer fortfarande att äga kunskaper om den teknik som är god och nyttig. Vi kan fortfarande kommunicera globalt och göra ren energi. Vi kan odla på nya vis enligt permakultur, där vi kan odla mer mat per hektar och föda fler.

Faktiskt är det så att vi kan välja vår framtidsvision - när det gäller scenario tre och fyra. Det är det valet vi idag vet att vi har. Om de andra två scenariorna vet vi inget idag. Techno Fantasy är det väl inte vara många som tror är möjligt. Hur skulle det kunna vara det?

Green-Tech stability är ju önskvärd och skulle vi ställa om till Creative Descent och sedan Green-Tech visar sig möjlig, så är ju den en behaglig överraskning Är det inte möjligt, vilket vi inte kan räkna med idag, DÅ är Creative Descent vårt enda alternativ till en god framtid.

Pingat DN den 25 oktober.

När dumheten sprider ut sig

2009-10-17T08:49:00.005+02:00

En undersökning från Energimyndigheten säger att det inte stämmer att oljan snart tar slut. För fortsätter de, vi har hittills hittat 2 biljoner fat konventionell olja och använt upp 1 biljon. Så fortsätter vi i samma takt så är det ju inte slut förrän kanske 2020 eller 2025.

Sedan finns det ju okonventionell olja som t.ex. oljesand att utvinna. Titta gärna på filmen Home - 59:20 minuter in i filmen - så får du ser hur man utvinner olja ur oljesand. En härlig hantering eller hur? Med vatten som flödar in och förorenas.

Inser inte Energimyndigheten att det är bråttom - j-ligt bråttom - att ställa om till en värld utan olja. För det handlar ju om tio, femton år. Och vad händer under tiden när oljetillgången minskar och inte kan möta efterfrågan? Vem slåss då om dropparna av olja med vem? Man blir förbluffad över strutsmentaliteten. Var inte en struts du med.

Oljepriset en reglerare och vår etik

2009-10-15T17:16:00.008+02:00

För den som inte riktigt ännu har förstått så står vi alltså inför en framtid där oljan inte längre är något vi kan räkna med att ha inom armslängds räckhåll till ett överkomligt pris. Mainstream" är nu att man är överens om att vi kommer att nå en oljetopp, tid när oljan inte längre kan öka sin produktion, utan obönhörligen minskar. Ett fåtal verkar mena att det är så långt in i framtiden så att vi inte behöver bekymra oss. Jag läste en studie som då menade att oljan är slut om 15 år om vi fortsätter att förbruka den lika ihärdigt. Skulle inte det vara snart? Idag är hälften kvar och fortsätter vi förbruka som nu så stämmer de nog rätt bra med ett slutdatum på 15 år. För under våra hundra år av oljeanvändande så har vi ju stadigt ökat vår användning och ligger i dag på toppen. Särskilt troligt är det inte att vi låter andra sidan av toppen plana ut som vi tillvänjt oss. Gör vi det så är oljan slut om hundra år.

Har hört folk säga att när nu bensinen blir dyr så löser det sig själv, nya energikällor kommer då att utvecklas. Det man inte förstår är oljans enorma energiinnehåll. Inget kan mäta sig, som finns idag. Och om fem år med stor sannolikhet inte heller. Det är bråttom. Olja är ju uråldrigt solljus som kapsalts in i jorden under miljoner, miljarder år. Att ersätta det med nutida solljus endast i form av biobränsle, vattnets kretslopp och vindar måste vi ju vara kloka nog att förstå inte går.

Den dag bara de riktigt rika kan fylla bensintanken, så säljs mindre och det är ju bra tycks en del mena. Men hur etiskt är det? Att de med pengar skall få slicka i sig de allra sist dropparna olja.

När jag och några av mina elever ställdes inför frågan vad skall vi använda den sista halvan av oljan till. Då var mitt svar. Spar det sista så vi kan tillverka plast. Eleverna var klokare än mig. De sa, spar den till en nödsituation. För nog måste även helikoptrar och flygplan kunna lyfta i framtiden inför en katastrof för att rädda människoliv. Är det då rätt att pengar skall kunna köpa den sista oljan? Är det etiskt? För visst skall väl även människor om femhundra år kunna rycka in i katastrofsituationer?

Vad är oljetoppen? Varför en Omställningsberättelse?

2009-10-02T09:31:00.004+02:00

Man kan ju fråga sig varför man behöver fantisera om hur framtiden i min bygd kan se ut om 20 år. Varför behöver vi visionera? Jo, för annars kommer insikten om den dubbla problematiken av oljetoppen och klimatförändringarna att göra oss handlingsförlamade. Kvar finnns bara bilden av oljekrig, stängda gränser, energinationalism och en värld vi inte vill ha. Bara vi kan ändra den bilden, bara vi kan bestämma oss att göra oss av med oljeberoendet så fort som möjligt för att skapa en annan framtid än den med oljekrig.

Vilken rackans domedagsprofetia den där Maja tjatar om, tänker du kanske. Vi vet väl, vi har väl redan börjat byta ut våra energikällor. Så nu tänker jag slå dig hårt i magen med alla otäcka siffror. Häng med, men deppa inte ihop, för lösningen finns och framtiden utan olja kan bli fantastisk. Ja, du har min vision om min egen by att läsa - min Omställningsberättelse nedan.

Jag tror inte att jag behöver övertyga dig om problematiken med klimatförändringarna. Det är inte många skeptiker kvar och FN:s klimatpanel har sagt sitt, genom en studie som är den mest omfattande och mest kritiskt granskade av alla studier som någonsin gjorts. Därför fick den Nobels fredspris.

En höjning av koldioxidnivån i vår atmosfär från 280 ppm (parts per million) till 381 ppm, kan tyckas försumbar. Men redan vid 350 ppm så bör det ge en 2 gradig ökning (Celsius) av jordens medeltemperatur. Goda odlingsförhållanden för oss här hemma visserligen, men torka, ökensspridning, översvämningar i länder längre söderut. Ja, i södra Europa med, inom vårt EU. Den koldioxid som släpptes ut på 70-talet har inte än nått sin fulla effekt. Så vi kommer att få klimatförändringar, men vi kan ännu troligen begränsa hur allvarligt det blir.

Klimatförändringarna innebar för mig något tämligen abstrakt. Javisst, vi kan minska med 20% fram till 2020, det blir bra och vi bör nog göra ännu mer, många säger 30%. Så det ser ljust ut tänkte jag. Samtidigt som jag insåg att vi egentligen kanske borde minska med närmre 100%, inte av våra koldioxidutsläpp men av vår använding av just de fossila bränslenas del av koldioxidutsläppen. Då de tillhör den inaktiva kolcykeln, det som borde ligga inkapslat i jorden, till skillnad från den aktiva kolcykeln, som är när allt liv andas och förmultnar, bränns som ved i form av biobränslen.

Snarare är just oljetoppen det som faktiskt kan rädda oss. Då det är så oundvikligt. Vad är det då?

De allra flesta undersökningar bl.a. gjord av oljebolag som BP, International Energy Agency och forskare, visar att vi kommmer troligen att nå oljetoppen runt år 2010. Att nå oljetoppen innebär inte att oljan då är slut, liksom den blir när bensinen i tanken tar slut, vi kör glatt på och så host, host...är det slut.

Det innebär istället den tid när oljeproduktionen i världen har nått sin topp och inte längre kan öka sin produktion av olja. Hittills har oljeproduktionen kunnat möta efterfrågan som följer vårt ekonomiska system som bygger på tillväxt. Kurvan av produktionen har ständigt gått upp och upp. Det är redan så att 64 av världens 98 oljeproducerande länder har nått sin topp. Där går produktionen ner. Storbritanninen toppade t.ex. år 1999, USA redan på 70-talet. Länder som ännu inte toppat är t.ex. Irak och Saudi Arabien. Den senare har vi dock inte så många siffror från och misstanken finns att det landet även toppat och är det så, så har redan globalt oljetoppen nåtts, då landet har så rikliga tillgångar.

Kommer vi då inte att hitta mer? Jovisst, kan vi det. Men det är länge sedan vi hittade riktigt stora oljekällor. Givetvis var det så att det vi hittade först var de riktigt stora och lättillgängliga oljekällorna. Då när vi inte hade så sofistikerade tekniker. På 30-talet så flödade oljan i USA. För varje enhet av energi investerade fick man ut 100 gånger mer av oljan. Idag kommer vi inte i närheten. Med vår mer känsliga teknik letar vi nu allt längre ner under havet och utvänner ur allt sämre kvalité av olja, som i Kanada som utvinner ur "tar sand". En energikrävande process som dessutom kräver vatten som blir förorenat.

Även om vi försöker mer och investerar allt mer energi på vår oljeutvinning ur våra oljekällor, så kommer de ändå att vara halvtomma, och minska i den takt vi utvinner. En oljekälla som börjar sina är svårare att utvinna. Kvar är den sämre tyngre oljan som finns längst ner och trycket finns inte längre som tidigare låtit den lätta fina oljan flöda upp mot ytan. Det betyder att då kan inte längre jordens oljeproduktion möta jordens efterfrågan på olja. Priserna går upp och konkurrensen hårdnar.

Vi är just nu i full gång med att utveckla nya energikällor. Det är bra och behövligt, för vi kommer att behöva dessa. Med tanke på klimatproblematiken kan vi dock inte vända oss till kolet och börja tillverka flytande bränsle för transporter, då kolet är ännu värre för klimatet. Naturgasen håller på att gå samma väg som oljan.

Om man idag tittar på vår energianvändning globalt när det gäller förnybart - så är den siffran låg.

Exxon har i en studie 2008 visat att energianvändningen i oljekvivalenter på antal fat olja att vi förbrukar är ca. 235 miljoner fat av oljeekvivalenter per dag. Av det är 190 fossila bränslen, där 80 utgjorde olja. Det andra är ungefär lika delar naturgas och kol.

Bara 45 miljoner fat oljeekvivalenter per dag var alltså andra energikällor. Ca. 12 av det är kärnkraft, vilket också kommer att toppa vad det gäller tillgång på uran. Ju mer vi bygger ut desto snabbare kommer det att toppa. Bara ca. 7 var vattenkraft och 0,5 miljoner fat av oljeekvivalenter var vind och sol, resten var biobränslen.

Alltså var bara 32 miljoner fat av oljeekvivalenter per dag förnybara energikällor av 240. I de allra flesta länder är redan vattenkraften fullt utbyggd och vi i Sverige är synnerligen lyckligt lottade med vår vattenkraft, som täcker en god del av vår elproduktion. Men inte ens i närheten av vårt behov då 51% täcks av kärnkraften.

Summasumarum, vi måste minska vårt eneriganvändande. I vårt land kommer vi att kunna hålla oss varma, vi kommer att ha mat och vi kommer främst att bli drabbade när det gäller transporter. Men vi kommer bara att lyckas om vi förbereder oss. För sticker vi huvudet i jorden som strutsar och kör på som vanligt till det verkligen säger host, host i oljetanken, istället för att vi tittar på oljemätaren och ser att den står på halv tank. Ja, då kommer vi att bli stående med skägget i brevlådan.

Oljetoppen är här, även om det tycks som om hela Sverige nu glatt säger "buisness as usual", nu är det dags för tillväxt efter finanskrisen. Stora leenden, massor av jobb tror man. Men vart skall vi ta energin ifrån?

Aha, jag vet. Vi kan sätta folk på motionscyklar framför teven på kvällarna. Då kan vi alla få en tank med bränsle till vår bil. Men det först efter att vi trampat på cykeln 8 timmar om dagen sju dagar i veckan i tre år. Tänk vart skall jag då åka? Till Marieberg och shoppa kanske.

Omställningsberättelse - Transition Tale

2009-09-30T16:41:00.002+02:00

20 ÅRS JUBILEET

Jag känner mig verkligen rörd när jag står här och tittar på er allihopa, alla ni vretstorpare, pionjärerna för Omställningsinitiativ Hallsberg. Det var vi som var först med ett ekokvarter här i Sverige, det var vi som gick i täten för den stora omställning som idag hela Sverige genomgått. Tänk att det inte var mer än 20 år sedan som vi stod här år 2010 och fattade vårt beslut att nu var det dags att ställa om.

Jag skall inte säga att jag är förvånad över det vi har åstadkommit, för jag trodde på er alla redan från början. Och egentligen var jag inte heller förvånad att vi lyckades visa andra kommuner i Sverige hur vägen bort från oljeberoendet skulle se ut.

Redan före 2010 hade vi ju gjort oss av med oljeuppvärmningen i våra kommunala hus. Men vi hade ännu inte riktigt förstått hur beroende vi var av olja i allt annat som vi ägde. Att bakom varenda en av våra ägodelar och vår mat, låg mängder av värdefull energistinn uråldrig olja. Massor av matmil och energi bakom tillverkningen i fjärran länder. Ja, idag kan vi stolt prata om matsteg.

Vilken tur att vi hade alla dessa sammankomster och öppna möten som gjorde att vi förstod hela vidden av problemet. Och hur vi fick upp ögonen för den rörelse som då börjat sprida sig över världen, nämligen Transtionrörelsen – Omställningsrörelsen.

Tänk så stolt jag var när jag och min gubbe flyttade in i det först byggda huset i ekokvarteret. Visst var det lite tokigt att vi byggt det av halm och puts, när vi nu sett att hampa är ett mycket bättre isoleringmaterial, närodlat och ger friska hus. Virket hade vi klart köpt från våra egna lokala sågverk. Som vi alla alltid gjort sedan dess. Men vårt hus är mysigt med sin storstuga med djupa fönstersmygar och och vårt lilla sovrum bakom köket svalt och fint året om. Tänk att man en gång i tiden trodde att man behövde bo i så stora hus som vi då gjorde.

När jag på kvällarna sitter utefter väggen i kvarterts runda samlingslokal och hör elden spraka och sitter och berättar om forna tider för mina barnbarn, ja, hela kvarterts barn, så gör de ofta stora ögon när det förstår att den storbildsteve som står invid väggen en gång lockade oss till att timmavis på kvällarna titta på påhittade historier om vackra människor som inte fanns. Idag sätter vi ju oftast på skärmen när vi kopplar in Skype och träffar goda vänner i andra Omställninginitiativ runt om i världen. Får ta del av deras berättelser. Jag får prata med min son som först hade 10 svåra år i Brooklyn, innan det också blev ett Omställningsinitiativ. Det är det mest spännande som finns egenligen att få goda idéer från runt om i världen och i vårt eget land.

Våra datorer idag är mest kommunikations- och arbetsredskap. Barnen använder ju bara dem till att prata med vänner runt om i världen och inte som förr till att spela våldsamma spel. De spel och lekar våra barn idag föredrar är de ute i friska luften. Tänk att det fanns några årtionden när våra barn kom helt från uteleken. Tänk vilken risk vi utsatte dem för med deras hälsa.

Fast det är allt med nostalgi som jag tänker tillbaka på flygåldern. Tänker på den sista flygresa som jag gjorde när jag åkte hem från Totnes, efter att jag först fått insikt om Omställning. När jag åkte dit drömde jag om många resor runt i världen med min gubbe, då vi snart skulle ha vuxna barn. Men inte hade jag då insett att lyckan fanns så mycket närmre. Att livet kunde bli så mycket behagligare utan att ständigt jaga äventyr långt bort. Att det är resan och inte målet som är det mest spännande. Att rida, cykla och gå, dit man vill gå på upptäcksfärd. Idag vet vi så mycket mer om våra skogar runt Vretstorp, om dess skönhet och dess mångfald av nötter och ätbara växter. Att ta mina barnbarn i handen och gå ut i skogen är ett helt annat äventyr är de vi hade under flygåldern.

Det är knappt att jag minns hur det var att rida och ständigt möta bilar. Hur rädd man behövde vara och hur illa det luktade. Det var som om vi då alltid tänkte att bilarna kom först. Och vart åkte vi, minns ni att vi åkte till Marieberg odlingscenter, minns ni? Vi kunde i timmavis bara gå runt och samla påsar fulla med prylar, få ont i fötterna, bli hungriga, stå i köer och tycka vi hade roligt. När de unga idag åker till odlingcentret på godsvagnarna som går dit på lördagarna vintertid. Då gör de det för att se museidelen och njuta av växtligheten. Då har de väldigt svårt att förstå när det ser på de fyra museibutiker, som smockfulla med grejer fortfarande står kvar där, hur vi konsumerade. Sedan går de istället och tittar på de växande grönsakernas och träden, som håller Örebro med grönsaker även vintertid. Tur att köpcentret hade så många fönster redan. Bänkarna under apelsinträden är populära utflyktsmål när man ser sprättande höns och gäss hålla ohyran borta från växterna.

Här i Vretstorp hade vi redan då biofjärrvärme, och med brinnande engagemang satte vi igång och odla våra egna grönsaker på vintern, från våra egna uppvärmda växthus. Detta bredvid det i dag så livaktiga sågverket.

Minns ni året 2014, när vi precis hade fört upp våra första vindkraftverk. Hur elnätsägaren ville ta ut sina avgifter för att låta oss släppa vår ström på nätet. Minns ni hur vi då sa tack, men vi klarar oss nog utan er. Hur vi byggde upp vårt eget lokala elnät. Hur tuffa åren ibland var när vinden inte blåste ordentligt eller solcellerna inte gav tillräckligt. Men värme hade våra hus alltid, tack vare vår biofjärrvärme. Så 2022 när allt fler Omställningsinitiativ gjort som vi och elnätägaren gick i konkurs och vi kunde, med 155 andra Omställningsinitiativ, köpa upp hela elnätet för en spottstyver. Och nu så räcker strömmen så bra, för det lilla vi behöver det till.

Tänk att min 22 åriga Peugeot fortfarande rullar och går, som kvartersbil tillsammans med en till bil. Hur den inte tankats med diesel på 12 år och klarat sig fint på rapsoljan. Men ofta är den inte ute, för vi vet ju också att rapsolja är mat. Tänk när vi kunde börja ställa undan våra bilar och kliva på tåget här i Vretstorp igen. Och tänk att vi byggde upp stationshuset till att vara en exakt kopia av vad det en gång var. Jag med bättre material och fönster, men lika vacker som då.

Jag hoppas att ni njutit av vår festmåltid här ikväll, ett firande av den lokala matens återkomst. Hur västhusets alla grönsaker idag smakat ljuvligt, hur våra bönder idag försett oss, liksom varje dag, med bröd från mjöl mald i deras kvarn och potatis från deras fält. Sedan hoppas jag att den helstekta unggrisen smakade bra, även om jag själv inte smakade. För har jag inte ätit kött på 34 år så tänker jag inte börja idag. Tänk att det fanns en gång när de flesta åt kött varje dag. Då kunde ju inte söndagssteken ha avnjutits med någon speciell glädje.

Så höj era glas och tacka vårt bryggeri för den goda äppelcidern vi har att dricka, ja inte ni under 20 år. Och nästa gång när ni går nerför vår gata så tänk tillbaka på den tid då gatan fylldes med bilar och husen runt om stod tomma och slitna. Tänk att vi då varken hade bageri, slaktare, grönsaksbod, skräddare, plåtslagare, värdshus eller ens biograf. Höj glasen! Skål.

Och en sak till. I morgon vill min gamla Qvintus ha en ryttare, då jag tänkt rida Bionix upp till Gallabergsjön, så att de efter sin vecka bakom vagnen får chans att sträcka ut i skogen i galopp. Vem följer med?

En sorgens dag - men med hopp

2009-09-27T07:25:00.008+02:00

Bläddrar igenom NA och DN så här på söndagsmorgonen för att hitta artiklar som kan göra mig glad och fastnar för DN:s ledare - Fem punkter för miljön.

Anledningen till mitt sökande är en stor sorg som slagit mig mitt i magen. Sorgen när insiktet har nått mig fullt ut vad det innebär att oljetoppen snart är nådd och klimatförändringars roll för vår existens här på jorden. Då vill jag hitta ljuspunkterna.

Ledaren är skön att läsa. Vi vill och vi försöker hitta lösningar. Punkt ett att nyttja landskapet bättre håller jag helt med om. Vi bör ha en skog och fält med en så stor variation av växter som möjligt. Odling är bäst när variationen är stor och växter lever i symbios och utnyttjar olika växthöjder och djup för rötterna för bästa utnyttjande. När lövträdens blad får täcka marken och bli mull även där barrträd växer. Denna tanke är tanken bakom permakultur. Allt skall ha mer än en funktion. Våra grisar skall både bereda vår jord, böka runt, och bli kött. Våra höns sprätta, lägga ägg och bli kött. Ja, så kan det fortsätta.

Punkt två att satsa pengarna bättre och mer miljövänligt i det offentliga är också skönt att höra. Höghastighetståg är väl knappast en vettig satsning. Bråttom tillhör tiden före oljetoppen.

Punkt tre håller jag inte med om. Vår lösning är inte kärnkraft för vår elström och jag återkommer snart till varför. Lösningen är helt enkelt "power down" och "energy decent". Den stora energinedgången, som med största sannolikhet behöver vara tämligen snabb. Det är just den insikten som ger mig den stora sorg jag idag känner. När jag på morgonen hämtade tidningen, malde mitt kaffe, fyllde vatten från kranen och kokade vattnet på spisen, så såg jag steg för steg vilken av dessa moment jag inte kan utföra utan olja. Även om kranen och spisen kunde fungerat på kärnkraften, så hade inte kaffet eller tidningen ändå varit på plats utan olja.

Vi är med största sannolikhet redan nu på oljetoppen. De allra flesta beräkningar, och de är många, landar runt året 2010. Under 30-60-talen hittade vi många stora oljekällor med god tillgång. Som exempel för varje investerad energienhet (borrning och transport) fick t.ex. USA ut hundrafalt - 100:1 - på 30-talet. Idag ligger den olja vi utvinner globalt på 20:1 och i USA på mellan 11:1 och 18:1. Vindkraft ger 11:1. Vattenkraft är idag högst och ligger på 23:1. Kärnkraft har jag ingen siffra på, men vad det gäller koldioxidutsläpp så ligger den tämligen högt med, om man ser till hela processen från brytning till slutförvaring. På 250 g CO2 per kilowattimme.

På 70-talet hade vi en oljekris. Då vi inte på ett tag hittat några riktigt bra oljekällor. Sedan hittade vi mer och krisen var över. Sedan dess har vi inte hittat några riktigt stora oljekällor mer. Och den olja vi hittar är svårare att utvinna, som ni såg kräver större energiinvestering. Vi måste allt djupare under havet och utvinna allt sämre kvalité av olja. Av världens 98 oljeproducerand länder så har redan 64 nått toppen på sina oljekällors produktion. Att nå oljetoppen innebär inte att oljan då är slut, utan att "glaset" av olja vi hade att tillgå är halvtomt. Vi har alltså lika lång tid på oss att fasa ut vårt oljeanvändande som vi hade att tillvänja oss. Men gör vi så finns ingen olja om 100 år. Fortsätter vi med "buisness as usual", så är det slut mycket snart. Och vad skall vi då använda om vi har en nödsituation? Och om vi gör som vi gjort hittills, då får ju länder som inte fått sin del, fortfarande inget.

Oljan är miljontals år gammal koncentrerad solenergi. För att förstå den höga energiinnehåll så innehåller en tank med bensin på 40 liter lika mycket energi som en människas arbetkraft i fyra år.

Nu är det inte så att det endast är oljan som kommer att nå sin topp. Det kommer att gälla även kärnkraften och urantillgången. Att lägga alla våra kort på kärnkraften är alltså inte en i längden hållbar lösning. Vi måste inse att vi istället måste fasa ut vår energianvänding och använda den till det nödvändigaste. Helt enkelt att det är dags för Omställning - Transition. Sedan har kärnkraften som vi vet många andra nackdelar med. Inte minst så vill jag behålla mitt vackra Systeräng, som ligger några kilometer från mitt hus, där man annars kommer att förstöra landskapet helt p.g.a. uranutvinning, en mycket giftig hantering. Sedan har vi problematiken med förvaring och försäkring av kärnkraften. Inget privat försäkringsbolag skulle ta en sådan risk, det betyder att det är staten som helt måste stå för fiolerna.

Punkt fyra, att slänga mindre håller jag givetvis också med om. Vi behöver komma tillbaka till en förståelse av maten och dess värde. Därför blev jag glad när jag läste NA:s Kumlasida idag om att skolan väljer mer närproducerat och ekologiskt (tyärr ej med i NA:s nätversion). Vi behöver äta mat som kommer från vår egen närhet. Se den odlas. Upptäcka hur underbart gott det är med nyskördade grönsaker och frukter. Njuta av en stek på söndagen. För i vår framtid skall vi äta gott och njuta av gemenskapen. Det är det som är hela idén bakom Omställningen - Transition. Att vi skall låta alla goda idéer som verkar för energinedgången att komma till sin rätt. Lokalproducerad mat, nya små butiker och restauranger. En landsbygd och stad som lever upp. Färre led från bonden till konsumenten. Med mer av vinsten i bondens ficka. I framtiden kommer yrket som bonde vara högt värderat.

Och de har redan börjat - i Totnes i England startade 2006 och nu har idén spridit sig över jorden (så här ser det ut på goggle karta, som du kan zooma in med). Idén om vanliga människors inneboende kraft att starta lokalt och göra det som behövs för Omställningen att leva i Omställningen och göra den till något gott. En bättre livskvalité. Och tyvärr så hör tillväxt i gammal vanlig bemärkelse inte dit, när det handlar om massproduktion av fler prylar. Men vi kan producera så mycket annat.

I Angela Merkels Tyskland står 3,5 miljoner utan jobb och till nästa år beräknas 4,5 miljoner vara utan jobb (tyvärr ej med i NA:s nätversion). Dagens ekonomi med sitt energislukande och sin tro på tillväxt har inte löst dessa 4,5 miljoners försörjning. Vi måste göra det själva och vi kan om vi vill. Att vänta på att politiken skall fixa allt är inte ett alternativ.

Läs mer om Omställning - Transition - på Transition Network och Transition Sweden. Rekommenderad är också "Transition Handbook" av Rob Hopkins - eller kortversionen "Primer" på Transition Networks hemsida. Det är från "Transition Handbook" som det mesta av siffrorna ovan är hämtade.

Omställning - Transition idag!

2009-09-26T09:24:00.006+02:00

Först paddlade vi fram längts floden Dart. Tre vuxna och sex ungdomar i varje båt, som med gemensam kraft, sjungande, paddlade oss fram i 4 miles, den sista biten mot tidvattnet. Vi befann oss i Devon, södra England, och hade paddlat ut från staden Totnes.

Efter våra 4 miles och upp en liten biflod - creek - träffade vi Robin Mulder som tog oss på en vandring upp till hans boställe - Landmatters. Under vägen plockade Robin åt sig allehanda ätbara saker och giftiga och visade oss, vad skogen har att ge. När vi kom upp till hans boställe på en kulle visade det sig vara ca. 20 hektar av jordbruks- och skogsmark, med ett tiotal boningshus - eller rättare sagt benders. Tält av canvas med hasselpinnar som böjda tak, (att husen ej var permanenta berodde på lagar om bygglov). Där levde de av vad jorden gav. Utan tillförd el eller användning av olja. De levde enligt principen permakultur.

Några dagar senare besökte vi Riverford farm. En gård i kooperation med andra gårdar i trakten, som odlade grönsaker. De satte ihop grönsakspåsar som de distribuerade tusentals varje dag, med en 35 miljoner punds omsättning om året.

Båda dessa initiativ kan inkluderas i Transition - Omställning - och visar att alla tänkbara intitiativ är möjliga, bara man tänker på att något måste göras åt oljetoppen och klimatförändringarna.

Boken Peak Oil skrevs av Matt Savinar och målade ett framtidsscenario som vi knappast kan önska oss. Något som Transtition, som hittats på av Rob Hopkin, visat kan bli något helt annat. Från en nattsvart framtid med krig om olja, till en rörelse underifrån där människor kan själv och vill själv, göra sig av med oljeberoendet. Transitionrörelsen sprids blixtsnabbt över världen. Det svenska Transition Swedens medlemmar når nu i dagarna säkerligen över 300 medlemmar, och hade i slutet av augusti 200 medlemmar. Det är gratis och görs enkelt på nätet.

Oljetoppen nås när produktionen av olja inte längre kan ökas, då tillgången inte finns där. Hittills har oljeproduktionen kunnat ökas i takt med att efterfrågan ökat. Men snart når vi troligen oljeotoppen, om vi inte redan är där.

Under 30-50-talen hittade vi nya stora oljefält, men sedan stagnerade för att på 70-talet ta oss in i en oljekris. Sedan hittades mer och "krisen" var över. Sedan dess har dock inga större oljekällor hittats och man går allt mer på djupet (långt under havsbotten) och utvinner allt mer energikrävande olja (i oljeskiffer). Det har inte hittats några nya stora källor att ösa ur sedan 70-talet. Det är inte så att oljan tar slut vid oljetoppen, men att då flaskan med jordens all olja är halvtom. Och det bara under bara ca. 100 år av användande.

Så frågan är vad skall vi använda det solguld i högkoncentrat som finns kvar till? Fortsätta som nu? Knappats ett alternativ? När vi också insett vad den enorma förbränninga av olja - fossila bränslen - vi nu ägnar oss åt leder till i klimatförändringar. Vilket väl knappast någon idag ifrågasätter.

Vi fick 30 minuter av Rob Hopkins tid i torsdags. Eleverna som lärt sig om Transtion i tre dagar ställde oerhört intressanta frågor och Rob med viftande händer, karisma och lugn, förklarade så att man kände glädjen och den positiva anda som han spred. På frågan om han var nöjd med hur Transition utvecklats svarade han att han hade inte från början haft någon målsättning. Utan hela idén med Transition är att lansera idén och låta det utvecklas på det sätt som folk önskar.

På frågan om han var vegetarian svarade han ja, men han menade att egenligen så är det inte det viktiga. Det viktiga är att äta lokalproducerad mat. Även kött kan vara en del i det hela, men inte i en så enormt stor utsträckning som vi äter kött idag. Vi fick under veckan lära oss att den gamla engelska traditionen av en söndagsstek är det ideala. För att resten av veckan äta vegetariskt. Och gissa om vi åt gott under hela vecka. För Transition är om välmående och gemenskap. Och att det är inte i alla prylar och resor som vi blir lyckliga.

Transition är inte en politisk rörelse, inte på det sätt som vi idag tänker oss, de politiska blocken. Men givetvis är det ändå i högsta grad politiskt i sitt ställningstagande mot en ekonomi som kräver tillväxt och ett slöseri med jordens resurser. Permakulturen bygger på de tre delarna - people care, earth care och fare share.

Gå med i Transition idag!

Nu måste du dela med dig....eller ej!

2009-09-09T06:27:00.003+02:00

Sahlin och Östros i DN debatt idag skriver allt det som jag vill höra. Om höjda skatter för rika och satsningar på utbildning för framtiden.

Tidningen själv låter helt annorlunda. Ja, det är bra av regeringen Reinfeldt att nu ge lite extra till kommunerna, men det får inte bli permanent, som värnskatten blivit. Med andra ord, i goda tider skall rika vältra sig och i dåliga tider så får de väl ge lite mer så att de fattiga åtminstone inte ligger och dör. Så att det åtminstone finns en lärare som kan se efter så att en klass elever sitter still och inte bråkar. God pedagogik behöver det inte räcka till. Så varken i goda tider eller i dåliga, skall den svage få det den behöver så att de kan växa och bli stark och klara sig själv.

Öka statsbidragen...fler som fattat!

2009-08-05T07:53:00.003+02:00

Nu har också sju kristdemokrater, alla ordföranden i kommunstyrelser, kommit på att kommunernas pengar inte räcker till och att staten måste gripa in med mer kraft för att inte vi skall behöva minska på välfärden - vård, skola och omsorg - den lagstadgade verksamheten som kommunerna måste sköta. Regeringen har ju fryst statsbidragen och sedan i våras så gavs några fjuttiga miljarder som inte ens täckte de sänkta statsbidragen. Så något tillskott till kommunernas svåra situation i lågkonjunkturen har inte kommit.

Och det är ju det minsta en kommun skall göra - vård, skola och omsorg. Men vi vill ju även kunna köra på våra gator, gå till bibliotek och göra ett besök i ett badhus. Men detta är inte verksamhet som kommunen måste sköta. Och inte saknas det arbetskraft och resurser egentligen alls, till att hålla detta gående. Vad är egentligen en finansiell kris? För inte är det brist på råvaror, realkapital och arbetskraft.

Men kanske regeringen lyssnar när det är deras egna kommunala politiker som flaggar, äntligen. Vi får hoppas det. För inte är det roligt att idag arbeta i skolan.

En brun röra

2009-07-30T07:23:00.006+02:00

Så fortsätter försvaret av friskolor i DN idag. Inget konstigt med det, kan man tycka, men dagens debattörer i frågan gör mig vansinnigt trött. Debattörerna är nämligen sex kommunala Socialdemokratiska politiker. De vill under den Socialdemokratiska kongressen i höst fastställa en ny S-politik för skolan som för tankarna till att vi kanske även skulle börja kalla oss De Nya Socialdemokraterna. Liksom Moderaterna före valet 2006 valde ut delar av vinnande S-politik vill nu S välja ut delar av det som ser ut att vara en vinnande borgarpolitik, eller rättare sagt FP skolpolitik. Då de övriga tre verkar låta Björklund sköta rodret när det gäller skolan.

De sex S kommunalpolitikerna vill både låta testa barn allt mer och allt tidigare och låta friskolorna ta ut vinst. Motiveringen är att när man bygger en skolbyggnad så får man ju ta ut vinst, så då måste det ju vara ok att ta ut vinst på att driva en skola med. Det är till att blanda äpplen och päron. En byggnad som fast egendom som byggs en gång och sedan står och den pedagogiska dagliga verksamheten som skall betalas varje dag och varje år, så länge de finns barn som behöver skola.

En sak poängterare de dock och det är vikten av att skjuta till medel till skolorna. Att det är det som sedan ger kvalitén. Jag vågar påstå att det inte finns en lärare som inte vet hur läget är för var och en av deras elever. Det behövs inga omfattande tester på alla barn för att lärare skall veta detta. Det som däremot brister är möjligheten att sätta in insatser när man har kunskapen om barnets behov. Där saknas medel. Det som många gånger också saknas är kunskap hos läraren för HUR man sätter in hjälpen. Både fortbildning och rena resurser är det som brister i dagens skola, inte kunskap om barnens behov. Så visst behövs en ny S skolpolitik, men en egen sådan.

Så vart är vi på väg inom Socialdemokratin? Är det mot samförståndet, samgåendet, med de borgerliga partierna? Skall vi jämka och samordna vår politik tills det endast finns ETT alternativ för väljarna? Brunmosepartiet eller? För det blir nämligen brunt - både bokstavligen och ideellt - om man blandar alla färger till en enhetlig kulör.

Angående friskolors vinst

2009-07-29T07:18:00.001+02:00

En kommentar som jag skrev in på DN ledare idag:

Pengar är pengar och räcker bara så långt. Visst kan man göra olika prioriteringar, som friskolan som valt datorer istället för böcker. En gymnasieskola som alltså inte har ett bibliotek, John Bauer i Örebro.
När saker blir billigare, så måste man alltså ha avstått från något som vanligen ingår i en skola. Det måste antingen vara material eller personal. Kanske sämre löner.Det kan man göra genom att enbart anställa nyutexaminerade. Det gör en skola billigare - i början. Eller så kan man spara genom att låta lärare arbeta mer. Läraren som anställs av friskolor förväntas nog oftast ha "ett kall".
Så nog går det att minska kostnaderna i skolan. Och att prova olika vägar är visst av godo och bör göras även av den offentligt ägda skolan. Fast absolut inte för att ge vinst som går till flotta bilar eller hus på Menorca. Ja, det senare har jag sett hos ägare av privata sjukhem. För just sjukhemmen har länge kunnat drivas med vinst. Både vad det gäller äldre- och missbrukarvård. Märkligt!

Thriller och RIP...

2009-06-26T17:31:00.003+02:00

Brooklyn strax före midnatt den 25 juni. Kör genom mörka gator och där på en idrottsplan har folk spontant samlats och ur högtalare ekar Michael Jacksons stämma. Första sidan i NY Times skriver om Jackson om hur kändisar och ledande politiker runt om i världen lovordar Jackson.

För mig var Jackson också en stjärna - inte minst i början av 80-talet när vi dansade till "Thriller" och "Bad". Men idag så är det känslan av obehag inför misstankar om pedofili som får mig att minnas Jackson. Även de många operationerna om lämnade honom nästan utan näsa, tillika med den blekta huden. DN skriver idag om de senaste decennierna av missbruk av receptbelagda läkemedel. Jackson fick några timmar innan sin död en spruta med ett morfinliknande preparat av en läkare.

För mig framstår stjärnan som både ett offer och en förövare en sorglig figur i en hård kändisbransch. Pengar i mängder javisst....men "money can´t buy love or happiness". Så Michael Jackson RIP, bara 50 år gammal.

Mycket vill ha mer - Svenskt Näringsliv på hugget

2009-06-24T07:25:00.006+02:00

Med Urban Bäckström i täten för Svenskt Näringsliv kommer de med en önskelista på skattesänkningar i SvD idag som får en att tänka på ordspråket om man räcker dem lillfingret... Fast det känns förstås som att de redan har tagit hela handen. De säger att en stor skattereform måste till för att göra svenskt företagande mer konkurrenskraftigt internationellt. Och jag kan hålla med dem om en del.

Jag håller t.ex. med om transparens och förenkling och lägre beskattning på jobb, med det menar jag arbetsgivaravgifter, är på sin plats. Jag håller inte med om lägre skatt på kapital och att värnskatten skall bort. Men givetvis är det Svenskt Näringslivs roll att ha en sådan önskelista. Politikers roll är att lyssna på alla parter och sedan göra gott för alla. Fast med en regering som har en så stark tilltro till marknadskrafterna och näringslivet som allenarådande i mänsklighetens frälsning, då blir jag orolig att jag har sett Moderaternas nya skattereform och inte Svenskt Näringslivs önskelista i Svd idag.

Bäckström och co. menar att skattereform i två steg med sänkningar på 55 miljarder nu bör skyndsamt genomföras. De 80 miljarder i skattesänkningar som redan genomförts räcker alltså inte. Mycket vill ha mer.

Offentlig sektor - det där stora åbäket man då tänker på - verkar inte kräva några pengar alls i deras värld. En tärande sektorn, den där...ja, den som handlar om skola, vård och omsorg, infrastruktur och kulturliv, den kan vi alltså ytterligare minska med 55 miljarder. Lärare, läkare och kulturarbetare behövs alltså inte. Åtminstone inte till dem som inte skulle kunna punga ut ur egen ficka för dessa. Tillväxtens lov sjunges och genom den så skall utrymmet för offentlig sektor kunna få sin kakbit ändå. För kakan skall bli så mycket större genom Svenskt Näringslivs nya skattereformönskan. Och detta blir då tydligen inte ytterligare en påfrestning på vårt gemensamma jordklot.

Så visst bör vi ha lägre skatter på jobben - arbetsgivaravgifter - visst bör vi förenkla skattesystemet. Men tar man bort en skatt måste man ersätta den med en annan. Och här så undrar jag - med vad? Produktionsskatt istället för vinstskatt kanske? Ja, inte vet jag. Då kanske ingen kan slingra sig undan i ändlösa travar av med undantag och avdrag. Ett nytt förslag på skattesänkning som Svenskt Näringsliv även satte upp var ett riskkapitalavdrag - ytterligare ett kryphål bort från bolagsskatten/vinstskatten. Det som är viktigt just nu är att inte tänka att "det går iiinte" utan istället tänka fritt och fundera över innovationer av skatter. För både pengar och skatter är en mänsklig uppfinning och inte en av naturen given lag. Och vi kan uppfinna bättre.

Så skattereform, ja tack. Svenskt Näringslivs skattereform, nej tack.

Ställ om! - ja, usch...

2009-06-23T10:40:00.003+02:00

Hur ser vår framtid ut? Hur akut är klimatkrisen och är tillväxt nödvändig? Går vårt nuvarande ekonomiska system under om vi inte har tillväxt. Var skall i så fall tillväxten finnas? Behöver vi i Sverige tillväxt?

Satt igår i några möten om just denna fråga. I Mellansjölandet Leaders Klimatgrupp som jag är med i och sedan träffade vi två andra Leaderområden och några representanter från Hela Sverige skall leva. Det väcker många funderingar. Dagens syn på klimat- och miljöfrågorna tycks vara att vi skall investerar oss ur problemet till att påverka miljön mindre. Nyare bilar, bättre miljöteknik. Att detta nya skall ge oss samvete och möjligheten att fortsätta att leva som vi nu gör. Denna syn sprider sig som en löpeld över jorden, sporrar entreprenörskap och uppfinningar är en ny positiv drivkraft för att skapa ett bättre klimat.

Frågan är bara om det egentligen är möjligt? Kan verkligen mer och nya prylar leda till denna rena nya värld? Det tycks vara regeringen och näringslivets syn åtminstone.

Samtidigt jobbar Hela Sverige skall leva för omställningen. Ställ om! - till ett hållbart samhälle är budskapet. Det började i staden Totnes i England och sprider sig allt mer. Tanken på Transition Towns. Här handlar det istället om att ta till vara, närproducerat, lokala pengar. "Bilen, boendet och biffen." Var ett uttryck jag fick höra igår, att allt måste påverkas och att vi faktiskt måste tänka oss att ge avkall. Minska ner. Det räcker inte med snålkörande tvättmaskiner, vi måste också köra dem mindre. Det räcker inte med miljöbil - vi måste även hitta de allmänna kommunikationerna. Vi måste kanske ge avkall på Thailandsresan. Vi får inte lura oss att tro att det går att ställa om utan att ge avkall.

I allt detta som jag så väl förstår måste ske, så blir jag trött och grinig. Jag önskar att jag såg tjusningen i att tillbringa min semester här hemma, såg tjusningen i att handla begagnade kläder och möbler. Jag är ju rent bedrövligt dålig på detta. Men jag har köpt nytt - jag har köpt en bränslesnålare bil igår. Den är jättesnygg, ny, luktar gott, kör fint.... och jag gör miljön en tjänst.

I övermorgon bär det av till Brooklyn - men det måste väl jag få. Jag har ju släkt där, vi måste ju....

En opposition att känna sig "hemma" med...

2009-06-20T09:13:00.002+02:00

Johan Ehrenberg har intervjuat Sahlin, Ohly, Wetterstrand och Eriksson om skatter och miljö, som går att läsa på ETC nättidning. Det var läsning som gjorde mig väldigt glad. Att få läsa (går att höra med) om deras samstämmiga vilja att låta politiken påverka både ekonomin och omställningen mot ett mer hållbart samhälle.

I den diskussionen så kände jag mig "hemma" och då väcks givetvis en mängd nya frågor med. Inte minst i det som jag bloggade om själv den 14 juni - om möjligheten till nya former av skatter. Blir en S-krönika på måndag i NA med samma funderingar.

Socialdemokratin på villovägar!

2009-06-14T09:50:00.007+02:00

Göran Greider skriver i Ordfront våren 2003 en artikel som heter "Vad är en socialdemokrat". Han längtar tillbaka till det som Socialdemokratin en gång var och konstaterar att då år 2003, med Persson som statsminister, i det han sett att Socialdemokratin blivit, så är han inte längre en sosse själv. Hans analys är lång och oerhört intressant.

Den pekar på Socialdemokratins förvirring i ett nytt samhälle. En förvirring som leder Persson bort från Socialdemokratins kärna av rättvisa både i det fysiska och det mentala livet. Alltså i att dela produktionsresultaten och att dela makten rättvist mellan människorna. Och det är just där som jag ser att Socialdemokratin går vilse och förlorar valet 2004. Man ger upp Ernst Wigforss portalparagraf i partiprogrammet och ersätter den inte med en ny.

Wigforss portalparagraf "att bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning läggs i hela folkets händer, att medborgarna frigörs från beroende av varje slags maktgrupper utanför deras kontroll och att en på klasser uppbyggd samhällsordning lämnar plats för en gemenskap av på frihetens och likställighetens grund samverkande människor"

Socialdemokratin anammar istället en socialliberal ideologi och påbörjar duktigt det som de Nya Moderaterna sedan fullföljer. Det är just detta som idag gör det så svårt för folk att tro på Sahlin och kompanis retorik mot den moderatledda regeringen. För de minns ett Socialdemokratiskt parti, med Persson i spetsen, som faktiskt påbörjade hela denna nedskärning av välfärden och skattesänkningar till de som redan har, både arbete och inkomster. Läs gärna hela Greigers artikel för att få veta mer.

Med några valda citat från Greiders artikel vill jag visa på Socialdemokratins problem med att engagera människor.

"All erfarenhet, för att inte tala om forskning, visar att stödet för fördelningspolitik och offentlig sektor är större hos de mindre bemedlade än hos dem har det bra ställt. Ju högre upp i klasshierarkin – ju svagare blir stödet för offentlig sektor och jämlik fördelning. Så ser mönstret ut."

Om detta är hela sanningen så har Socialdemokratin gjort sitt och det har även en rättvis fördelningspolitik. Åtminstone så länge som det handlar om ett två tredjedelssamhälle (nu menar jag inte att det är så strikt - två tredjedelar som har och en tredjedel som är utan - men använder begreppet här på ett sådant sätt för att förenkla resonemanget). När den fattiga tredjedelen växer så är det i sådant fall först då som rättvis fördelning åter kan bli aktuell, om Grieger har rätt.

Själv har jag mycket svårt att se så negativt på människan, där det är egennyttan enbart som styr. Socialdemokratin måste övertyga inte med att ha en större grad av "social" i socialliberalism, utan med en ny Socialdemokrati - en Socialdemokrati som är aktuell i tiden. Om inte så ser vi vad den fattiga tredjedelens val kommer att bli i nedanstående citat av Greiders artikel.

"Obehagligast i hela denna utveckling är att socialdemokratin nu definitivt tycks ha kapat banden till den del av arbetarklassen som har det sämst ställt. Hos alltför många i den uppgivna, avpolitiserade delen av arbetarklassen tycks det tyvärr bara vara högerpopulismen som förmår väcka dem ur slummern och ibland få dem att gå och rösta "

Och detta visar sig allt tydligare idag, med 3,3% av rösterna till Sverigedemokraterna i Europaparlementsvalet.

Jag tror att människor i medelklassen och de allra fattigaste visst kan vinnas över till en ny socialdemokratisk politik. Men då måste den vara socialdemokratisk och inte socialliberal - andra kan socialliberalismen bättre och mer övertygande än vi socialdemokrater.

Wigforss portalparagraf har med rätta övergetts. Redan Bernstein såg att äganderätten var mer nyanserad än Marx hade trott. Sören Odensåker skriver på sin hemsida om ideologier: "Bernstein visar med statistik från Europa och framförallt från Tyskland och England att den nödvändiga kapitalistiska centraliseringen (företagens övergående till enbart stora företag) inte hade inträffat när Bernstein skrev denna bok. Det fanns för många små företag för att kunna socialisera industrin." (boken som hänvisas till är "Socialismens förutsättningar och socialdemokratins uppgifter" från 1899)

Jag anser att idag är detta mer än någonsin sant. Småföretagandet - entreprenörskapet - är det som idag skapar en framtidstro. Tron på den egna förmågan att skapa och göra. Ingen entreprenöriell människan skall hindras av "folkets" vilja och medbestämmande i vad som skall produceras. Vi har ju sett att "folket" där man har försökt, har varit en ledande partiapparat - just det som Greider så ogillar i sin artikeln när han tittar på Perssonregeringen. Det har aldrig fungerat med "folkets" vilja när det gäller att producera rätt saker.

Vad vi socialdemokrater idag måste koncentrera oss på har jag redan sagt. Nämligen en rättvis fördelning av produktionsresultatet och en rättvis fördelning av makt. Det är här vi sossar kan skapa en ny politik. En politik där alla ges rätt till medel att ta del av produktionsresultaten.

Idag så är produktionsresultaten inte detsamma som för 30 år sedan. Då såg vi diskmaskiner, bilar och andra nya tekniska och miljökrävande varor. Idag handlar det så mycket om andra typer av produkter - inte minst producerade tjänster. Min drömtjänst kan se ut så här, och många med mig ser samma sak, som tur är. Det är tjänster som leder till att rikt liv - den lokala teaterföreningen som i samarbete med en restaurangägaren och ett bussbolag bjuder ut sin vara av "teater och middag". En trerättersmiddag på närproducerad mat och en chartrad buss som hämtar upp kunderna. Fantasin sätter inga gränser i det nya goa livet som vi alla bör kunna ta del av och ha råd med. Här inser vi att teaterföreningens insatser som i stort är gratis, även dessa skådespelare behöver ha ett levebröd.

När vi ser denna nya värld inser vi att "arbete" i dess forna form inte blir allenarådande. Kreativitet och "nya produkter" ser inte ut som förr och de ger inte heller alltid en vinst att leva på, men ett värde, en kvalitétshöjning för oss alla. Kulturarbetare, likaväl som "en tredjedel" behöver ha försörjning. Denna en tredjedel som i dag i stort är unga, behöver ha utrymme att blomma ut, vara kreativa för att så småningom kanske kunna skapa en "vanlig" inkomst.

Med detta sagt behöver vi ha högre skatter för att kunna fördela "produktionsresultaten" rättvist. Vi behöver en stor offentligt sektor som bjuder alla barn till en god skolgång och alla gamla till en god ålderdom. Vi behöver ny uppfinningsrikedom när det gäller skatter. Skatter som inte bestraffar den som vill anställa någon ny medarbetare. Idag handlar våra skatter mest om skatter på arbete och det behöver vi komma från - precis som vår moderatledda regering insett. Men till skillnad från dem måste vara att vi hitta nya skatter, för rättvis fördelning. Nya skatter som känns rättvisa och som gör att vår medelklass kan med hjärtat känna att det är rätt. För jag tror att vi människor vill göra rätt - vill dela med oss - när vi ser andra i nöd.

Så inte längre en gemensamt ägade av produktionsmedeln, så länge det inte är arbetarna i en fabrik som av gemensam kraft säger "låt oss köpa upp och driva vårt företag", för ingen skall hindras att skapa och tillverka.

Det enda hindret för tillverkning skall vara regler för vår miljö och för orättvis konkurrens när stora förtag försöker bilda karteller. Så där måste människors makt genom demokratisk lagstiftning komma in.

Men låt oss hitta nya vägar till en rättvis fördelning av produktionens resultat. Och den enda vägen dit är att övertyga fler, så att vi på demokratisk väg kan genomföra detta. För det är genom demokratin som vi fördelar makt.

Sosseflummiga EU förlorare

2009-06-10T17:07:00.004+02:00

Mycket har sagts och skrivits kring vad det var som hände i valet. Varför inte S fick mer än en fjärdedel av rösterna. Flera menar att det berodde på fel fokus på frågorna, nationella istället för EU frågor. För hårt sminkade frontfigurer, för lite aktivitet på nätet m.m. Själv oroar jag mig för ett ändrat samhällsklimat, där frågorna vi bär faktiskt inte är intressanta för många människor. Socialdemokratin har fungerat då, men nu känns den passé för många. Som en lärare på min skola skrev i ett mailutskick till hela personalen att snart är det slut på sosseflummet i skolan.

Högerextrema politiker styr städer i Italien och romer körs på porten. I Ungern marscherar de på gatorna i massor, uniformsklädda, utan att de som ser på protesterar, tvärt om. Nazister runt om i Europa gapar om att de är förtryckta och diktur råder, då det inte känner att de fritt kan sprida sina idéer om diktur och förtryck. Deras ilska är äkta och medryckande i hela sin absurditet.

Unga är mer intresserade av nätet än av rättvisa. Kampen för rättvisa känns för dem så fjärran när datorn ligger i knäet och mobilen burrar i fickan. De som inte har mat i kylskåpet hemma är dolda, gömmer sig och försöker efterlikna alla de andra. Skammen, istället för ilskan över att inget ha, är starkare, när föräldrar blir arbetslösa och pengarna inte räcker till.

Empati känns långt borta och solidaritet ett ord som ej längre finns. Måste vi kanske ner i en botten för att kunna ta oss upp igen? Måste högerkrafterna få härja ett tag först kanske? Eller är vi hopplöst gammalmodiga? Mossiga och sosseflummiga bara?

Fler borgare - nu regeringen - på villovägar

2009-06-07T10:31:00.003+02:00

Peter Wolodarski skriver i DN idag om regeringens ambivalenta beteende när det gäller stöd till företag i kris. 1,3 miljarder till SAS och vägran till Saab och Volvo. Då rimmar deras ideologiska ställningstagandet illa och mitt blogginlägg från gårdagen får ytterligare en dimension. Där skrev jag om Örebro ETC:s Ehrenbergs syn på att statligt stöd till bilbolag inte är en bra idé.

Själv är jag av samma åsikt och håller för en gång skull då med vår regering. Och det i huvudsak av miljöskäl. Om Volvo och Saab inte kan tillverka miljövänliga attraktiva bilar, så bör deras arbetare se sig om efter arbetstillfällen bättre anpassade till tiden och få hjälp av staten att överleva, utbilda sig däremellan.

Det som dock är så slående är de borgerligas motiviation till att inte stödja Volvo och Saab, när det tankar in skattepengar i ett flygbolag. Alltså deras ideologiska skäl, att företag bör bära sig själva och skattpengar gå till välfärdens kärna. Men regeringen - främst Maud Olofsson - tror alltså på SAS och Wolodarski visar att det knappast finns någon anledning för dem att göra det rent vinst och marknadsmässigt. För min del är det miljöhänsyn och jag vill ställa mig upp och ropa högt om - men hallå, tänker ingen på hållbara och rena transporter för gods och för folk?

TEN-T heter det program som 1992 i EU startades för att samordna transportnätet inom Europa (Trans European Network - Transport, för det finns andra TEN områden med som telefoni t.ex.). Jag har försökt hitta statistik på nätet över hur EU pengar fördelat sig mellan de olika transportsättet sedan TEN-T startades upp och inte lyckats hitta en helhet. (Vill någon tipsa mig om var jag kan hitta så blir jag tacksam.) Dock förstod jag i slutdebatten för EP valet att en stor del av EU:s stöd går till vägar. Som exempel beslutades 2007 om 52 miljoner euro till Citytunneln i Malmö och 56 miljoner euro till Norra Länken i Stockholm samtidigt som man 4,7 miljoner euro på järnvägen mellan Boden och Haparanda. Bara en liten inblick i proportioner.

Den nya TEN-T ser dock något annorlunda ut. Årets ansökan som gick ut i maj, skulle mer gå till järnvägar (240 miljoner euro) och sjömotorvägar (30 miljoner euro) än till vägar (100 miljoner euro) vilket känns lovande. Att för regeringen i detta läge satsa på SAS är allt utom tidsenligt.

S kritiseras i ETC Örebro

2009-06-06T10:41:00.006+02:00

Efter en vecka av Nerikes Allehanda och Dagens Nyheter så kändes det skönt att i brevlådan hitta ETC Örebro och inget annat, det är ju Nationaldag. Jag har inte länsat brevlådan i går nämligen. Johan Ehrenberg skriver två mycket intressanta artiklar. Ledaren i slutet som handlar om EP valet och en analys av GM:s förstatligande. Hittar inte någon av artiklarna i nättidningen vid en snabb titt, men rekommenderar tidningen i brevlådan varje vecka, som en motvikt till alla dessa högertidningar.

Skönt att se Ehrenberg tvivla på att skattepengar bör gå till att rädda en misslyckad bilindustri, som det gör i USA idag. Här har jag redan tidigare skrivit en krönika i NA om just detta. Detta innan S gick ut med att vi vill stötta "vår egen" bilindustri med skattepengar. Själv är jag inne på linjen att stöd och utbildning till de bilarbetare som blir utan arbete. Framförallt stöd till utbildning så att dessa arbetare som redan har kunskaper får fylla på med det nyaste inom miljöteknik, så att arbetskraften finns i det som kan bli nya gröna jobb. Och kanske sporra dessa arbetslösa till att själva ta initiativ till nytt företagande.

Att premiera SAAB och Volvo, som är amerikanska företag, med svenska skattepengar, och som inte tidigare begripit vart utvecklingen är på väg, det är inte något jag förespråkar. Så skönt att läsa att Ehrenberg skriver så här: "GM:s kris är samma kris om alla bilföretags. En gigantisk överproduktionskris, skapad av en lånebubbla och en konkurrens där ständigt nya tokdyra jättebilar presenteras för att ta någon promille i ökad marknadsandel." Ehrenberg fortsätter sedan med att tvivla på det som tycks vara dagens hoppfulla mantra, att marknaden kommer att lösa klimatkrisen och tillverka rätt grön teknik som motsvarar efterfrågan. Han säger: "Varför skulle människor tro att privata kapitalägare kan klara problemet när de inte ens klarar av att göra bilar?"

Ja, om finanskrisen borde lärt oss något så är det väl att inte sätta så stor tilltro till att marknaden skall lösa allt, när landet USA går in och socialiserar ett så enormt företag som GM. Vi ser att socialismen står sig även idag. Framförallt vår Socialdemokrati där marknaden skall vara i människans tjänst. Men vi som sossar får inte gå vilse i vår panik att rädda arbetare som har FEL jobb. Vi måste istället stötta dem så att de får RÄTT jobb.

Ehrenberg gav även S:s EP kampanj en dänga. Inte helt orättvist tycker jag det heller. Även om syftena bakom valbudskapen är rätt och riktiga, så saknas det förtydligande om VAD och HUR. Folk är klokare än man tror och kan visst hänga med på lite djupare resonemang.

Hopp och förtvivlan

2009-06-05T17:40:00.003+02:00

Det som för dagen känns mest angeläget är hoppet som Obamas tal igår väckte och hur sedan de mörka krafterna i Holland slår tillbaka. En hand utsträckt mellan två kulturområden får strax därpå mattan undandragna för sig.

Själv lyssnade jag inte på Obamas tal, kvällen ägnades åt lokalpolitik istället. Distriktssköterskans vara eller inte i min lilla by. Jag förstår på alla som berättat om talet dock, att jag missade något stort. Får väl leta upp det på Youtube - tänk vilken ny värld vi har - allt en knapptryckning bort.

Nu har Geert Wilders med sitt parti PVV tagit kanske 20% av de holländska rösterna och främlingsfientlighet och islamhat breder ut sig. Vad är det med vårt Europa - att det aldrig skall lära sig?

Sex och sånt!

2009-06-03T08:15:00.003+02:00

Got you looking! Det var bra. Föreläsaren ber publiken att räkna upp olika typer av sexuell läggning. "Hetrosexuell" ropar någon och han skriver det på blädderblocket. "Homo", skriker en annan. Sedan kommer det en hel radda av begrepp: pedofil, nekrofil, sadist, bondage, bisexuell... ja listan är lång när folk kommer igång.

Föreläsaren ser finurlig ut, men också lite trött. Samma visa varje gång, tycks han tänka. Att folk har dålig koll på det här med sexuell läggning och sexuellt beteende. Ungefär sådär kan det gå till när det föreläses om HBT frågor. Ett begrepp som dyker upp allt mer i debatten. Inte ens en hel hög med tämligen upplysta socialdemokrater som är på ledarskapsutbildning har koll på läget.

För att reda ut begreppen så finns det bara tre typer av sexuell läggning. Homosexualitet (man blir kär i en individ av samma kön), hetrosexualitet (man blir kär i en individ av motsatt kön) och bisexualitet (man blir kär i en individ och könet spelar ingen roll). Övriga uppräknade saker är sexuella beteenden som är helt oberoende av vilken läggning man har.

Märkligt är att de sexuella beteenden som folk tänker på när man frågar om sexuell läggning mycket handlar om olagliga avarter av mänskligt beteende. Bara för att man själv inte ägnar sig åt det så tror man kanske att det är en läggning. Pedofilen förgriper sig på barn. Vilka barn som blir utsatta beror givetvis på pedofilens läggning.

Fast när det gäller sexuellt beteende så ägnar väl de flesta av oss åt sex som är varmt, gott och som gör att vi somnar in så skönt och tryggt i varandras armar. Sex där det är två vuxna som vill och gör sex ihop. Fast ibland undrar jag om alla har det så. De som nog är värst utsatta i så fall är kvinnor som är utsatta för hetrosexuella män.

Så, ja, sexuell läggning och sexuellt beteende skall vi nog hålla isär. Och allt sexuellt beteende som inte har två medgivande parter skall vi fördöma och resten måste vi väl alla glädja oss åt att det finns.

Vad det gäller HBT så innebär den förkortningen följande. H för homo, B för bi och T för transpersoner. Det sista handlar om människor som ibland eller alltid känner att de hamnat i fel kropp/fel identitet - alltså i fel kön. Vilken sexuell läggning en transperson har förtäljer inte historien och handlar därmed inte om sexuell läggning.

Björklund och Sabuni - sexundervisning?

2009-05-31T07:28:00.003+02:00

Det svåraste av allt är att balansera sitt tyckande och väga sina ord så väl att det inte bidrar till fördomar, samtidigt som man hjälper dem man vill hjälpa. Sabuni och Björklund försöker idag, i DN, sig på den balansen. Jag känner mig tveksam till hur de lyckas. Hur skall vi idag prata om problem de här pekar på?

Det handar om det som vi idag kallarhederskultur. Skall tjejer och killar kunna hindras av sina föräldrar att delta i undervisning som sex- och samlevnad (kallade sexundervisning i rubriken - jisses vad är det?) och idrott, främst simundervisning, för att föräldrarna av kulturella eller religiösa skäl motsätter sig detta. Idag kan föräldrarna göra det med stöd av skollagen och detta vill Sabuni och Björklund ändra på.

Som lärare har jag givetvis satt mig in i problematiken i det vi kallar hederskulturer. Bara själva valet av begrepp får oss att tänka på folkgrupper och inte på individer. Som lärare är jag lyhörd för signaler från unga tjejer när de beklagar sig över att de inte har friheten att gå ut och umgås med vem de vill. Samtidigt står vi under föräldramöten och talar om hur föräldrar bör ha koll på sina ungdomar. Inte låta dem vara ute hela nätterna och ha koll på vilka de umgås med. Den svenska förälder som säger att deras dotter skall vara hemma på bestämda tider och som begränsar hennes umgänge, ger jag en klapp på axeln och säger bra, när det är "bus" gänget de håller henne borta från. Ja, borta från ciggarett- och öldebuten.

Jag säger inte att Sabuni och Björklund har fel. Barn skall ha rätt till sin skolundervisning. Föräldrar skall ha rätt att skydda sina barn. Men det är inte lätt. Framförallt inte när man kallar det ena hederskultur och det andra rejäla gränssättande föräldrar, som inte fallit in i rollen av curlingförälder.

Våld är alltid våld. Brottslighet är brottslighet. Att låsa in ett barn, att slå ett barn, att hota barn - får inte förekomma. Detta oavsett kulturell bakgrund. Själv har jag personligen sett fler "svenska" barn fara illa och jag har under kanske 15 års tid varit mentor i klasser med svenska II elever.

Tre flickor från dessa år framträder starkt. Flickor med glada leenden och starka personligheter.

Den första träffade jag när jag var ny ut som lärare. Hennes bakgrund var i det vi brukar kalla en hederskultur. Hon var oerhört verbal. När vi hade sex- och samlevnadsundervisning så försvarade hon sin egen kulturs syn på sexualdebuten. Det blev intressanta diskussioner. En dag ringde socialen till mig och undrade hur hon hade det hemma. De misstänkte missförhållande. Jag hade inget att säga till föräldrarnas nackdel. Kanske hade jag fel och misstron mot min egen bedömning gnagde. Undrar om det hade gjort det om föräldrarna varit svenska?

Den andra var en svensk flicka. Redan första gången vi pratade med varandra berättade hon att hon inte var som andra. Hon sökte ofta kontakt och när förtroendet byggts upp nog så berättade hon om sin situation. Jag tog henne till socialen direkt och hon återvände aldrig till sin pappa. Han hamnade i fängelse.

Den tredje var en sprudlande glad flicka, även hon från en hederskultur. Hon berättade om sina föräldrar som inte tillät henne att vara med pojkar. När de åkte tillbaka på semester till hennes hemland under hysch, hysch...så frågade en lärare eleven om hon skulle giftas bort. Senare visade det sig istället att familjen var i sitt hemland för att rädda en ung släktning från en "hederskultur" familj. De skulle adoptera flickan så att hon kunde komma bort från misshandeln och till Sverige.

Så nog bör vi kalla saker och ting för vad de är och inte skapa idéer om det som är annorlunda, dra förhastade slutsatser. Givetvis skall vi i skolans värld aldrig vara främmande för det som är så hemskt att det är ofattbart. Vi skall vara lyhörda och har tillräckligt stor fantasi att kunna föreställa oss det otroliga. Detta för att rädda barn, både inhemska och invandrade.

Att idrotten ofta undviks av flickor ser jag som ett problem inte bara i det vi kallar hederskulturer utan ett lika stort "svenskt" kulturellt problem. Många flickor känner en oerhörd press i båda kulturer att passa in i det kroppsliga ideal som finns. När man inte gör det skolkar man hellre från idrotten för att slippa visa sig i duschen, detsamma gäller ju givetvis även då för badhuset. Dagens unga är överhuvudtaget mer ängsliga över sina kroppars förändring i puberteten än vad tidigare generationer varit. Kanske behöver lokalerna anpassas och fler enskilda duschbås finnas.

Så visst skall föräldrar inte kunna hindra sina barn från att delta i den obligatoriska undervisningen, det är en självklarhet. Och när det gäller misstänkta missförhållanden så är det endast kunskap om olika kulturer, inte fördomar, som bör vara grunden för vår utvidgade lyhördhet.

Vackra, rena vindkraftverk

2009-05-28T06:26:00.004+02:00

Var på ett öppet möte i går om vindkraft. Så intressant att höra hur vindkraften utvecklats och den stora effekt ett kraftverk numera har. Mellan min by och grannbyn har en markägare anlitat en vindkraftverksföretag för att undersöka möjligheten och igår var första mötet, för att undersöka det lokala intresset. Tre verk var projekterade à 2 MW vardera. Det snurrar i huvudet och man måste översätta. KW är det som räknas i min egen elmätare. 20 000 KWh per år är väl en vanlig villas förbrukning, en MW är detsamma som 1000 KW, då verkar det tämligen låg effekt. Men vänta - effekt och tid är inte detsamma. Det skulle alltså ta 20 timmar för ett verk att tillverka en hel villas förbrukning, mindre än ett dygn och DÅ blir man plötsligt mer intresserad. Förr har man hört talas om verk som kan försörja tio villor, men detta är något helt annat.

Dessa nya typers verk är 150 m höga till översta vingspetsen. De kan med fördel stå i skog och kommer så högt att det verkligen blåser ordentligt där uppe. En kilometer till närmsta hus är ett rejält avstånd och ljudet från verket blir då lägre än det tystaste sovrum - under 35 decibel. 40 är maxgränsen för vad det får vara. Man mäter även skuggan från verken och då handlar det om rörlig skugga. Ett verk får inte stå och snurra om det ger störande skuggor där folk bor. Då kan man ställa in verket så att det slutar snurra under den tid på dagen som det kastar en skugga där det inte bör. Fast med våra stora skogsområden så är väl det bästa att ställa dem så långt bort att de inte kastar skuggor på bostäder, så att de får göra det de skall jämt - producera el.

Vad kostar det då? Ja, mycket pengar. De tre verken som projekteras här så räcker det inte riktigt med 100 miljoner kronor. Och ändå står markägare och är intresserade av att söka bygglov och lokal befolkning är med och funderar över att köpa en andel. För jag tror att det är genom andelsägande som detta blir möjligt. Själv börjar jag direkt att fundera om inte jag skulle köpa in mig. För visst känns det helt rätt - att äga del i ett vindkraftverk för att göra byggandet möjlig. Hur de ekonomiska villkoren, vinstmöjligheter m.m. ser ut. Ja, det får vi veta mer om senare.

Det som dock irritera mig är elbolagens hutlösa anslutningsavgifter till elnätet. Det borde man väl kunna göra något åt genom politiken?

Och så tycker jag att det är vackert att se verken stå i klungor. Stora, lugna, rena, snurrande. Nere i Skåne förundras man över dessa mindre parkers skönhet när man närmar sig havet och ser ut över slätten. I Grekland har jag i bergsområden kört förbi dem och beundrat dem. Ja, rent är vackert.

Är rikdagen odemokratisk?

2009-05-27T21:55:00.002+02:00

En Socialdemokratisk riksdagsledamot har kommenterat på min blogg, med samma rubrik, med anledning av DN:s ledare häromdagen med påståendet från en Moderat riksdagsledamot att det är ett problem i riksdagen. Så läs kommentaren på bloggen två rubriker ned.

Anders Borg - min favvoblogg.....

2009-05-24T19:07:00.004+02:00

Anders Borg har börjat blogga. Det första inlägget är på drygt 30 000 tecken. Han har tänkt sig några blogginlägg om ÅRET. Jamen den mannen vet hur man bloggar. Tänkte kommentera - yo mannen är du galen - men det gick ju klart inte att kommentera alls. För inte är väl en blogg till för att kommunicera med folk?

Fast jag kanske är lite väl sent ute med nyheten. Bloggen invigdes i onsdags. Det var för övrigt Bildts blogg som tipsade mig om spektaklet.

Är riksdagen odemokratisk?

2009-05-24T10:24:00.006+02:00

Idag skriver DN:s ledare om att riksdagen behöver stärkas med anledning av Anne-Marie Pålssons (M) kritik. Det som jag nu vill veta är vad våra egna riksdagspolitiker kommer att säga om frågan? Så jag hoppas att ni bloggar om det idag ni S-riksdagsledamöter.

Hur är det i vårt parti, skiljer det sig från Pålssons erfarenheter? DN tycks åtminstone anse att det är ett utbrett fenomen. Själv är jag förundrad över att inte riksdagsledamöterna själva förfogar över sina ekonomiska medel, utan att det är partiledningen som gör det. De är ju inte folkvalda?

Idag har jag bloggat massor. Tre inlägg till finns idag. Hoppas du tar dig tid att läsa dem. Om Obama-Cheney, Europeisk tågtrafik och vår svenska skolas granskning.

Nu är det snart arbetsvecka igen och bloggandet får styrka på foten.

Fast i morgon går min S-krönika att läsa i NA, det handlar då om S-kandidater i EU valet - kryssa eller inte kryssa, det är frågan.

Om tortyr och om hopp för USA

2009-05-24T09:48:00.004+02:00

Idag fanns det verkligen så mycket att blogga om efter genomläsning av nyheter för dagen. Intressant är inte minst det som nu händer i USA. Hur Dick Cheney går till försvar för Gitmo (Guantánomolägret). Obama blir ansatt både från höger och vänster. Där Cheney på högerflanken blir nu högljudd och framstår som den som är arkitekten bakom Gitmo och försvarar kriget mot terrorismen och försöker sätta skräck i amerikanarna. Han försöker få dem att tro att terrioristerna nu får fritt spelrum.

Från vänsterflanken blir man sur på Obama då han vill inrätta militärdomstol som skall pröva en del av fångarnas skuld. På tiden säger jag, för visst kan Cheney ha en poäng i att vissa av fångarna frisläppta kan vara farliga. Men skendränkningar har knappast gjort dem mindre farliga.

Jag lyssnade på ett radioprogram som belyste ämnet om tortyr och nyttan/onyttan med det hela. Om vi nu föreställer oss att den som skall förhöras har information som om den yttras kan hindra terrorattentat och därmed rädd oskyldiga liv. Vad är då bästa vägen att få ta del av den informationen? En förhörsledare menade att skendränkning kan få ur fången enstaka ord och datum, som lika gärna kan vara helt vilseledande som de kan vara sanna. Tortyr skapar hat och motstånd. Som om vi egenligen inte allihopa redan visste det?

Förhörsledaren menade istället att genom medmänsklig behandling och öppna armar så finns åtminstone en chans att få information som är sann och riktig. Denne förhörsledare gjorde sig till en medmänniska för den förhörda. Att tala om hur terrorn drabbar hans familj och den förhördas, att räcka ut en hand till samförstånd, har stoppat fler terrordåd än tortyr. Som om vi inte allihopa redan visste det?

Så Cheney skriker och låt honom göra det. Problemet är nu hur fångarna från Guantánamo skall bli dömda, de som är skyldiga och hur de andra skall kunna införlivas i vår värld, utan att vara tyngda av hat. Det är Cheney och Bushs arv till oss.

I sommar blir det en USA resa för mig igen, var där förra sommaren, efter att inte ha varit där på länge. Jag har en svägerska och svåger i Brooklyn, NY. Min mans syster. Min svärmor gick nyligen bort, så allt som dödsfall leder till i form av sorg, minnestund men även alla papper kräver vår närvaro. Så min Geneveresa fick styrka på foten.

Det skall bli härligt att återvända till Brooklyn i år och få känna på stämningen av Obamas Amerika. Förra sommaren så spirade hoppet inför det nära förestående valet. Hoppet att det kanske kunde vara möjligt att USA skulle få en progressiv och afroamerikansk president. Och tänk att det blev så. Jublet visste inga gränser på valnatten när tårarna flödade ner på kinderna på bl.a. Jesse Jacksson.

Det är ett polariserat USA som fick en afroamerikansk president. Eller är han det? Är han inte något helt annat - en president med sina fötter lika väl förankrade bland vita amerikaner som bland svarta. Precis vad USA och världen behöver. Men kan vi förstå vikten. På mig rann också tårarna när jag på valnatten (tidig morgon här) såg Obama stå framför kamerorna som "president elect". Fast tanken fanns där också i bakhuvudet, tänk om någon skjuter. Sist USA hade en president som ingav sådant hopp stoppade ett skott det hela, då när Kennedy åkte med sin bil genom Dallas 1963.

Ek (C-kandidat) pratar viktiga tåg

2009-05-24T09:45:00.000+02:00

Idag igen är det kul att läsa om EU kandidater i NA och på tur stod nu Lena Ek (C). Ek tar upp den oerhört viktiga frågan om Europas tågtrafik (och som jag bloggade igår, så ligger inte detta ute på nätet så det går att läsa tyvärr - alltså denna debattartikel). Europa ligger efter med standardiseringen av tågnätet, vilket jag inte skulle tro, eftersom jag redan på sjuttiotalet köpte mitt första interrailkort och gav mig ut i tågens Europa. Det är väl säkerligen så, många av oss minns vårt Europa. Men det var i tågens tidevarv. Idag är det inte så. Snabbtåg är oftast nationella och standard finns inte. Ek tar upp vikten av att bygga upp ett snabbtågsnät över hela Europa.

Jag hade funderingar på att ta familjen till Geneve i sommar, för att ta bussen till Mont Blanc och vandra (nu blev det inget av skäl som låg utanför min kontroll). När jag undersökte priset på flyg- och tågbiljett visade det sig att tågbiljetten var tre gånger så dyr. Hur gärna man än då vill ta tåget av miljöskäl, så är det många sköna semesterpengar som då går åt. Och SÅ rik är jag inte.

Ek pekar också på att om snabbtågsbanor byggs ut som kan ersätta del av flygtrafiken så kan de redan befintliga tågnätet användas mer till godstransporter, som också är eftersatt och bör utvecklas.

Något som Ek dock inte berör, i sin intention kanske att grundligt utreda ett område (på sina 4000 tecken, som brukar vara debattartikelns längd) eller för att hon inte har en plan, vilket jag misstänker, är att idag så utgörs EU:s hela energianvändning till 80% av fossila bränslen. Elkraftverk nere i Europa står och eldar stenkol. För att tågtrafiken skall kunna betraktas som miljövänlig så måste den ju drivas av ren el. Där har vi i Sverige tämligen gott samvete, med vår rena el av i huvudsak vattenkraft och kärnkraft (om nu kärnkraft är ren? Är åtminstone koldioxidfri). Sverige har på senare tid även då elkraft av biobränslen. Eon i Örebro t.ex. eldar i huvudsak biobränslen och tvingas bara ibland att toppa med fossila bränslen, tyvärr.

Så vad Ek borde även talat om mer är vad kan hon göra i EU parlamentet för att skapa ren el. Fast det har nog Åsa Westlund (S) bättre koll på.

Blir Björklunds skola granskad?

2009-05-24T09:01:00.003+02:00

Min skola hade nyligen haft besök av skolinspektionen. Det var en mycket grundlig inspektion, med inspektörer som visste precis vad de letade efter. Väl pålästa, letade på rätt ställe och kom till kärnan av problematiken på några dagar. Kritiken från inspektionen kommer att svida. Men när de senast inspekterade min skola är jag osäker över, det handlar om många år sedan.

Björklund vill nu minska på byråkratin inom skolan, genom att avskaffa kommunernas skolplaner och kvalitétredovisningar. Det är ju en bra intention att minska byråkratin.

Själv motsätter jag mig inte en skola som återgår till att ha staten som huvudman. Det skulle ge alla skolor samma villkor och resurser, vilket skulle kännas rätt bra, speciellt nu i tider när kommunernas ekonomiska förutsättningar är helt olika. Visst sitter de allra flesta kommuner i samma båt just nu i kristider, men med en statlig skola skulle pengen per elev bli mer garanterad.

Fast om nu skolinspektionen skall komma på besök lika sällan om staten blir huvudman, som den gör idag, då skulle jag se en stor fara i det hela. För vem skall då se till att de enskilda skolorna gör det de skall? Det blir då istället enheter som styr sig själva, där ett klimat på den enskilda arbetsplatsen avgör hur utbildningen blir. Och tro mig, när det gäller skolutveckling så är våra skolor lika vitt skilda som år 1960 och 2009. Granskningen från en kommunal förvaltning som greppar kommunens helhet skulle då inte finnas där, eller skulle den? Åtminstone inte om man ser till Björklunds intention att minska byråkratin. Kommunens invånare skulle inte längre ha en möjlighet att påverka sina lokala skolor.

Så med en statlig skola hoppas jag att Björklund tänkt sig åtminstone årliga skolinspektioner. Skulle det verkligen spara i pengar på byråkrati? För det Björklund helt missat är behovet av insyn, granskning av våra grundskolor. Om vem skall granska? Statlig kunniga byråkrater eller kommuninvånare? Eller båda? Det är väl egentligen kärnfrågan.

Hökmark på villovägar - M kandidaten

2009-05-23T08:43:00.005+02:00

NA låter på sin debattsida nu toppkandidaterna till EU parlamentet komma till tals, med analys. Lysande NA, men varför får inte internetvärlden ta del av det hela? Det enda som NA visar av sin debatt är sin ledare. Har varit på dem förut då jag gärna vill att mina S-krönikor skall vara tillgängliga på nätet. Det är ju även här debatten sker. Så snälla NA var inte rädda för att bjuda. När ni får debatt om er tidning på nätet, så lär väl era pappers ex vinna på det med. Så jag får se om jag kan länka detta på något sätt så att NA kan se mitt blogginlägg.

Nåväl till dagens debattartikel av Gunnar Hökmark. Anders Jonsson gör en intressant analys som jag inte skall upprepa.

Istället vill jag belysa Hökmarks argumentation att de senaste 30 åren har världen gått från 1 miljard i världen, som kan betecknas som välmående, till 4 miljarder. Något som "Roslings värld" visat oss (har du inte sett denna dokumentär så poppa popcornen och slå dig ner och njut).

Nåväl Hökmark vill låta påskina att denna tillväxt i världen är den fria marknadens hela förtjänst. Och visst är det med sant. För marknaden i människans tjänst gör underverk. Det har socialdemokraterna ända sedan Eduard Bernstein insett. Däremot är inte sagt att en otyglad marknad utan statliga insatser och gränsdragningar skulle leda till samma goda resultat. Vilket Hökmark menar. Det är lika mycket goda intentioner i barnbegränsning och utbildning, i det som en gång var tredje världen, som gjort det hela möjligt.

Hökmark förstår inte att det är staten och kapitalet hand i hand som skapat denna goda nya värld. (Oj, här fick "staten och kapitalet" helt plötsligt en god klang), med andra ord socialdemokratisk politik och socialliberal. Det är i Sverige och i USA, Erlander och Keyne vi har att tacka.

Måste bara tillägga att jag försökte i Hökmarks blogg bifoga länk till detta blogginlägg, men det går inte att kommentera på hans blogg och på Face Book får bara fans skriva. Hmm....är det så man kommunicerar?

Har rasister rätt till yttrandefrihet?

2009-05-22T15:41:00.005+02:00

DN ledare idag skriver om Ahmed Rami som fått komma till Uppsala Universitet, under titeln journalist och debattör, för att debattera yttrandefrihet. Rami är dömd för hets mot folkgrupp genom antisemitiska uttalanden. DN menar att någon som så missbrukat yttrandefriheten inte skall få föra sin talan när man resonerar kring yttrandefrihet.

DN skriver även att SD har nekats att annonsera i Metro, med motiveringen att det inte är en mänsklig rättighet att få annonsera i Metro.

Frågan är definitivt intressant och väcker många funderingar, inte minst för skolans värld. Om tidskrifter och universitet skall kunna välja bort rasister och inte ge dem samma utrymme till att yttra sig, så borde ju även grund- och gymnasieskolan kunna neka partier som SD tillträde till våra ungdomar. Eller har DN och Metro fel och Uppsala universitet handlat rätt?

2007 kritiserade bl.a. JO en gymnasieskola i Karlskrona som inte släppte in SD på samma villkor som andra partier, med argumenteringen att skolan skall vara opartisk. Om andra partier blir insläppta så skall även SD bli det. Däremot så finns det ingen rättighet för något parti att komma in i skolor när de vill. Policyn för alla politiska partier måste vara densamma.

Detta kan komma att leda till att inga partier blir insläppta i skolorna. Jag, som lärare, har mycket svårt att se att jag med gott samvete kan släppa in SD i min skola. Frågan är mycket svår, för vad är egentligen yttrandefrihet?

SD kan inte hitta Sverige!

2009-05-21T23:00:00.003+02:00

Tar en titt på Sverigedemokraternas hemsida och ser att det hänt massor de senaste två åren. Nu ser det ut som vilket parti som helst. När jag för två år sedan debatterade bl.a. mot David Kronlid i i NA , så var det så mycket enklare. Lätt på hemsidan att hitta vilka de är och citat som var smaskiga. Nu ser det bra mycket svårare ut efter deras ansiktslyftning.

Fast de krakarna har gått och tappat bort Sverige står de längst upp. De vill ha tillbaka sitt Sverige. Kan inte någon ta dem i handen och peka, för åtminstone jag står här mitt i Sverige och har inga problem alls med att hitta Sverige. Det kanske är så att alla sverigedemokrater flyttat utomlands och att det är därför som de är vilse, det vore ju tokigt, när de inte vill att andra skall flytta hit.

Öppna alla gränser!

2009-05-21T12:16:00.009+02:00

Italien tvingar tillbaka båtar med flyktingar till Libyen innan de hunnit in i deras territoralvatten. Likaså har USA gjort med flyktingar från Karibien. Hittills har Berlusconi tvingat tillbaka, mer än 500 flyktingar trots att man vet att de som skickats tillbaka har förlorat sin frihet och blivit inlåsta. Både FN:s flykting kommission uppbackad av Ban-Ki Moon och Human rights watch protesterar. Den senare menar att Berlusconi med detta försöker "skriva om" flyktingkonventionen. Och tur är väl det att det möter protester.

Själv kan jag inte förstå det här med hur vi begränsar människors rättigheter att röra sig över vårt gemensamma jordklot. Det är för mig obegripligt. När EU öppnade sin marknad för fri rörlighet och när EU fick in nya medlemsländer som varit gamla öststater, så var t.o.m. vår egen då Socialdemokratiska statsminister orolig för att vi då skulle få bekymmer med att människor från öst skulle komma hit och utnyttja våra trygghetssystem. Inte smickrande för Persson. Och så fel han hade. För när länder inkluderars i gemenskapen, både ekonomiskt och kulturellt så integreras vi alla i en marknad, där rörligheten går på båda håll. Snarare är det så att det är vi som åker och utnyttjar deras skattesystem i östländerna, som t.ex. när våra läkarstudenter får sig en utbildning i forna öststater.

Det är dags att tänka om och öppna gränserna. Om inte människor i tid och allt eftersom får möjlighet att flytta undan från krisområden som t.ex. orsakats av klimatförändringar, så leder det istället till akut konflikt och krig när trycket blir för stort. Låt även människor få söka sig fritt dit där gräset är som grönast. Tänk att få avfolka diktaturer. Precis som väst en gång försökte bekämpa östdiktaturerna genom att ge plats åt dess flyende folk.

Förvirrade S kandidater enligt DN

2009-05-20T07:35:00.006+02:00

Äntligen, äntligen börjar tidningsmedierna vakna till liv och börjar prata EU valet. Hoppas att det inte är för sent och folk ändå hinner känna att de är med och går och röstar. DN ledare idag tar upp det intressanta i förvirringen kring vad det är parlamentarikerna går till val på och utdelar små nyp både hit och dit, roligt. Nyp som handlar om att partier går till val på frågor som inte EU har någon makt över.

Frågan är svår. Vi sossar fick ett par nyp med. Den ena frågan gällde att vi vill minska ungdomsarbetslösheten. Visst det är en nationell fråga. Men det går även att genom EU påverka och då inom hela EU och inte bara i Sverige. Med förändringar av EU:s stöd, t.ex. på landsbygden kan man mycket väl låta riktningen vara den. Jobb till ungdomar.

EU är ju så mycket mer än regleringar på matförpackningar. EU driver även miljöpolitik. Själv sitter jag med i LAG (styrelsen) i ett Leaderområde (stöd till landsbygdsutveckling) där vi får direktiv på hur pengarna skall riktas. Det är mycket pengar det handlar om som EU sprider ut över Europa. Så visst kan man genom parlamentet påverka både storleken på arbetslösheten och så att hus blir energisnåla.

Däremot så handlar det inte om ja eller nej till euron som borgerligheten tycks tro.

Bra att vi samarbetar med MP

2009-05-18T19:56:00.003+02:00

"Kan du inte berätta mer om vad partierna vill", frågade mina elever nu när jag började prata om valet till Europaparlamentet. Visst sa jag. Så nu har jag suttit och skrivit ihop ett bildspel om våra partier och om ideologierna bakom. Intressant och roligt att plocka fram bilder på både gamla politiker genom tiderna och av dagens politiker.

Att googla Eduard Bernstein och läsa igenom citat från hans originaltexter kändes riktigt bra. Så klokt tänkt och så viktigt det känns att Socialdemokratin alltid tagit avstånd från saker som proletariatets diktatur och alltid också sett till att det finns en så stor variation bland företagare. Att se att Bernstein redan då när Socialdemokratin blev till värnade om småföretagandet. Så att vi idag står där och talar om entreprenörskap och entreprenöriellt tänkesätt är helt i linje med vår ursprungliga politik.

Sedan blev jag riktigt imponerad när jag lärde mig mer om Miljöpartiet med. Tycker mycket om deras trefaldiga solidaritet; med miljön, framtida generationer och med alla världens folk. Rätt att vi samarbetar med dem.

Knacka dörr är lätt och ger resultat

2009-05-16T18:48:00.005+02:00

Knackade dörr idag för andra gången, väl genomfört. Ett utmärkt sätt att få bra motion med, upp och ner för trappor. Knappt två timmar och knappt tjugo knackare och 1100 dörrar knackade på. Men inte många inne som tur var i det vackra vädret. Tur i oturen.

Det som kändes märkligt dock var hur få det var som ställde upp och knackade när vi hade valupptakt för ett helt distrikt. Är det för att folk är rädda? Knacka dörr är mycket lätt. Inte någonstans fick jag höra ett ont ord. Folk var artiga, en del entusiastiska över besöket och och många blev påminda om att det faktiskt är val.

Tänk att en så stor del av de som var med var riksdagsmän, oppositionsråd och även två kandidater till parlamentet (varav en redan sitter). Så tänker man så så var det inte många vanliga gräsrötter som jag själv som ställde upp. Synd, för det var både roligt och lärorikt.

Så knacka på ni alla. Det är enkelt.

Presentation och att man är sosse. Påminna om valet och fråga om de bestämt sig. Osäkra, ge material. Eventuellt fråga om de är intresserada av att finnas på en maillista. Sedan le och tack. Nästa dörr. Vill någon prata mer, så kan man ta namn och telefonnummer och erbjuda att någon återkommer till dem. Någon som kan och vet, om man själv känner sig osäker på frågorna.